Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Shoppingsöndag, barnklädesrant och föräldraschism

Natten till söndag var helt perfekt. Lillgrisen somnade i vanlig tid på kvällen, sov, sov och sov till klockan 07, ammade fridfullt en liten stund, somnade om och vaknade för dagen vid 08. Inte ett enda uppvak utöver att han tydligen satte sig upp och smågnällde när B kom till sängs, men somnade om direkt igen när han fick några klunkar vatten. Jag märkte det överhuvudtaget inte. Jag kan inte minnas när jag fick sova en hel natt senast.

Vi tog en promenad till köpcentret och shoppade lite kläder till mig och B. Sedan åt vi lunch, och shoppade sedan lite kläder till H. Det var inte planerat, men tvunget efter att han hällt ut ett vattenglas över sig själv när vi åt.

Som vanligt var det svårt att hitta något vettigt. Vi har köpt allt vi tycker om från P.o.P för närvarande, och övriga affärer har nästan bara antingen bilar/dinosaurier på mörk botten, eller rosa och lila volanger (inte för att P.o.P är enormt mycket bättre, men lite i alla fall). Eventuellt gick det att hitta lite neutrala kläder i bleka pasteller på Kappahl (TRÅK!).

Efter att ha kollat Lindex, Kappahl, Molo (har inte så väldigt pojk- och flickiga kläder, men de är mörka och dystra och affären i sig är som en mörk grotta) och Name it (de är tamejfan värst, med utmärkt tjej- och killsida och enormt ”grabbiga” pojkkläder) återvände jag till Lindex och köpte ett par blå plyschbyxor och en tröja som var det närmaste jag kunde komma den typ av barnkläder jag vill ha, blå-vit-orangerandig med Lille Skutt på.

IMG_0524

Dåligt foto, jag vet, men han är inte lätt att få att fastna på bild längre. Det här var det enda jag tog igår där han stod still och visade magen så det går att se gulliga Lille Skutt. Men vi tar ett till, bara för att visa att han faktiskt inte avskydde sin nya tröja så mycket att han grät hela kvällen.

IMG_0527

(Behöver snickerierna i huset målas? Svar: JA!)

Varför, varför, varför finns det nästan inga färgglada och roliga barnkläder utan tydlig tjej/killprofil i de vanliga affärerna? Jag hittade denna, och en tröja med blå botten, röda kantband och bilar/traktorer etc i glada färger (också på Lindex). Två tröjor hittade jag på 25 minuters intensivt sökande i fyra butiker! Jag skippade biltröjan för jag ville inte låta mitt medvetna sökande ändå utmynna i en blå tröja med bilar, även om den helt klart var en sådan jag lika väl hade kunnat köpa till en dotter, om jag hade någon.

Ge mig frodigt gräsgrönt, knalligt apelsinorange, klart blåklintsblått, illande brandbilsrött och lysande solskensgult, med lite murrigt chokladbrunt, sobert skymningsblått, bländande snövitt eller vilsamt silvergrått till! Tydliga mönster med konturer och kontraster, gulliga djur och frukter och bilar och hus och träd och allt möjligt som är fantasifullt och snällt! Inga dödskallar, inga monster, inga arga, rytande tigrar eller skräcködlor. Ska det vara så svårt?

IMG_0513

Så här fint sov han i alla fall under promenaden, och en liten stund in på shoppingrundan. Min lilla stora kille som plötsligt kan bära upp kläder i storlek 92 utan att det ser helt galet ut.

Jag unnade mig själv en lyxig present också. Sedan förra sommaren har jag haft en oförklarlig – men ihållande – längtan efter blått läder, har sneglat på blåa skor och blåa väskor. Bland annat en fin mörkblå väska från danska Adax. Priset strax norr om tre tusenlappar har dock avskräckt mig. Men nu i slutreornas tid hängde den plötslig där, just den skönhet jag spanat på, med en prislapp som gått från 3 099 till 1 599! Jag kunde inte låta bli, så den här gången fick den följa med hem.

IMG_0522

Den är blåare än vad den ser ut på den här bilden, rymmer min 13,3″ MacBook och en hel del annat. Mamman måste ju få unna sig något som inte är en skötväska eller praktisk jobbryggsäck någon gång, va? Och en klassisk skinnväska kommer en ju kunna slita på i många, många år framöver.

Sedan var söndagen i princip slut, och vi hade en lugn kväll hemma med tvätt, krukväxtvattning och annat sköj.

Morgonen idag blev en o-favorit i repris. H vaknade och ville amma två gånger mellan klockan 04.30 och 06.00, fick det, och vaknade ändå och skrek rätt ut när jag försiktigt försökte tassa ut ur sovrummet vid 06.40. Han lät sig inte blidkas trots att jag genast återvände till sängen. Så jag kunde lika gärna ta upp honom och börja dagens rutiner med blöjbyte, tandborstning och påklädning. Det var bara en halvtimme kvar till hans vanliga uppstigningstid ändå, eftersom jag redan blivit sen i och med den andra amningsvändan, som inträffade när jag egentligen skulle ha stigit upp.

Jag kan nämligen inte lita på B när det kommer till att ta hand om rabiatgalet litet troll på morgonen. Sad but true. När B sover tungt blir hans respons på sin tokgråtande son ett argt ”Men H, SLUTA nu! Tyst!”, och fasthållande av skrikande, sparkande barn som enda åtgärd. Det är inte okej för mig. Även om det är det en egentligen vill, så får en aldrig bemöta H:s ilska och ledsenhet med egen ilska, bara för att en är trött och bara vill sova vidare.

Det är okej att bli ledsen för att mamma ska lämna en på morgonen när en är ett och ett halvt år. Det är okej, och även om han inte vill bli tröstad så ska en (enligt mig) fortsätta trösta, och kanske avleda lite genom prat och lek eller praktiska göromål som blöjbyte, tills ilskan och sorgen har gått över. B är en fantastisk pappa på (nästan) alla andra sätt, men otröstliga skrik när han själv sover kan han inte hantera. Så då stannar jag kvar och gör det. För att jag måste. Jag vill inte att H ska känna att han gör något fel när han blir arg och ledsen.

Så imorse skildes vi åt vid grinden, jag gick åt ett håll och pappan och barnet åt ett annat. Så här fint avvinkad blev jag av lillskrutten, som inte var ett dugg ledsen längre!

IMG_0531

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *