Efter-frukost-myset

Efter-frukost-myset

image

Idag är vi lediga, jag och H. Sov till 8, och har haft långfrukost. Med obligatoriska matbordskonflikter om att en inte får hjälpa honom med något och att han vägrar sitta i stolen. Undrar om det är trotsåldern som börjar ge sig till känna redan?

Långpromenad i vintersolen och inköp av godsaker till fredagsmiddagen står på schemat. Och lite iordningställande hemma (i mån av tid och ork).

Men först lite efter-frukost-mys, med barnet i knät som tittar på favoritavsnittet från ”I drömmarnas trädgård” – ”Igglepiggles tiddel”. Jag kan tjuvfippla med mobilen bakom hans rygg, samtidigt som jag tankar lite gossegos. Double win.

Imorgon ska vi börja på babysim igen. Vi går om steg 2, och H lär väl vara närmare året äldre än de andra ungarna. Men det skiter jag i, för jag vill verkligen ta igen det vi gick miste om förra året, när förra babysimmet slog igen mitt i terminen. Så åtta lördagar framöver blir det plask-och-sim på förmiddagarna, med bonusen att nya babysimmet ligger på lillebrors gata, så vi kan passa på att få en lunch med morbror W efter simmet.

Nej, nu har H hoppat ner och lekt tyst och snällt med sina Brio-tåg en stund, och en viss odör har börjat sprida sig i rummet. Dags för blöjbyte!

 

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Middagsmisären

Middagsmisären

Tjoho, två dagar av fem avklarade, och jag är redan slut som artist.

Igår lämnade jag avkomman på förskolan på morgonen, damp in på kontoret mitt på förmiddagen och jobbade fram till 17, då jag skyndade hem för att avnjuta familjemiddag klockan 19. Det har tidigare varit den magiska gränsen — senare än så har barnet förvandlats till en mogwai som matats efter midnatt. Middagen stod på bordet bara några minuter efter sjuslaget, men till ingen nytta. Telningen smakade inte ens på maten, krisade och grät över att han inte fick mer ketchup och senap på sin ugnsbakade falukorv (brukar vara en stor favorit annars) efter tredje gången vi fyllt på utan att han ätit något, att han inte fick dricka ur min nyöppnade Loka-flaska utan att jag höll en stöttande hand. Och så vidare, och så vidare… Bara att natta.

Inatt/imorse vaknade han och propsade på att amma tre gånger, varav den tredje efter att min klocka ringt och jag hade bråttom iväg. Men hade såklart inte hjärta att lämna ett panikskrikande barn med sin förkylda och vresiga far. Så jag var sen till jobbet igen imorse. Hämtningsdag, så jobbet blev 10-15. När ska jag hinna ta igen all denna tid? Det jobbiga nu är att det inte går att få någon kompensation för den arbetstid jag förlorar vid hämtning och lämning, eftersom jag inte kan ta ut föräldraledighet när det inte är vård av barn, utan snarare pendlingen i kombination med förskoletiderna, som gör att arbetsdagarna minimeras. Så jag måste hinna göra ett heltidsjobb på halvtid, annars går jag bankrutt!

Så iväg från jobbet mitt på eftermiddagen, svimma lite av trötthet på bussen, promenera till förskolan, hämta unge, handla mat, promenera hem. Trots enormt snabblagad mat (kryddpanerad torsk, bulgur samt tzatziki vi hade kvar från söndagens souvlaki) och middag redan 18.30 blev det samma visa igen. Han krisade ur redan över att pappan försökte sätta honom i stolen (som han inte kommer upp själv i), fortsatte krisa när vi plockade bort babyinsatsen på stolen så att han kunde klättra upp själv (han tycker det är obehagligt att sitta i stolen utan den skyddande bygeln). Stod sedan och illtjöt och klängde på mig medan jag åt min mat. Sin egen mat hade han inte ens kollat åt. Idag kände jag att ”Nej, nu får det vara nog! Han måste lära sig att respektera att jag sitter och äter och att han får vänta med att komma upp i famnen.”

Jag fick i mig maten, men inte är det harmoniskt direkt, att behöva skyffla i sig maten med någon som skriker hål i huvudet på en. Sedan tog jag upp honom i soffan och kramades, och då var han så trött att ögonen gick i kors. Stackars lille snutt, det hade visst varit en lång dag för honom idag!

Nu återstår nog bara att ge upp det här med att äta middag tillsammans. H är alltid tokhungrig direkt efter förskolan, och äter en massa till mellis. Idag blev det en banan på affären, och en grötklämmis och en yoghurtbägare när vi kom hem. Strax innan middag förvisso, men vis av igår tänkte jag att det var bättre att han fick äta så mycket han ville innan, än att han kanske ändå skulle krisa vid middagen och få somna hungrig. För att inte tala om hur mycket han skulle gråta och skrika i väntan på maten…

Så det får bli en egen enklare middag till honom framöver (hur i allsindar ska en få ihop något hyfsat nyttigt och balanserat på en mikrosekund efter förskolan samtidigt som en planerar för en middag för oss vuxna nästan direkt efter?), och sedan sömn direkt. Trist för den av oss som inte hämtar att inte ens hinna träffa honom på vardagskvällarna också. Men det går ju inte att ha en situation där han inte bara vägrar äta middag, utan dessutom skriker bort all vår matro också.

Imorgon blir det varken hämta eller lämna, så då kanske jag hinner få undan lite på jobbet. Men kanske inte ens hinner se barnet. Sjukt otillräcklig känner jag mig.

 

H:s sextonde månad

H:s sextonde månad

En hel månad sent tänkte jag äntligen komma mig för att sammanfatta den sextonde månaden i H:s liv.

Månaden börjar med inskolning på förskola, som påbörjas ett par dagar före 15-månadersdagen. Det går bättre än vi någonsin vågat hoppas, även om vi haft på känn ett tag att vår lille vildbasare förmodligen skulle må bra av en mer stimulerande miljö än hans ganska lata och bekväma föräldrar orkar erbjuda. Inte en gång gråter han när vi börjar lämna honom själv, inte en gång får vi höra annat än att han är en riktig liten solstråle. Det märks att personalen tycker om honom, vilket så klart är en lättnad när vi ska anförtro den dagliga vården av honom till andra.

Inskolningen för med sig en tids flyt, med glatt humör, bra aptit och bra sömn. Glädjen blir tyvärr kortvarig, för efter en och en halv vecka på förskolan kommer han hem med dagispesten, och det blir VAB-premiär. Hela familjen blir helt utslagen, och innan sjukan slår till ordentligt, och vi förstår att det inte är en vanlig liten förkylning, har jag och H hunnit ta oss till mormor i Örebro där vi spenderar en miserabel helg. Och smittar ner mormor på köpet.

Sedan var hela familjen utslagen i en hel vecka. H blir frisk först, och slussas tillbaka till förskolan medan jag och B gör vårt bästa för att få lite jobb gjort trots att förkylningen hela tiden tar nya tag med vansinnesont i halsen, öronen och bihålorna, samt rethosta följt av slemhosta följt av smärtsam hosta och rossel och pip i lungorna. Jag är så sjuk som jag aldrig tidigare varit. H fortsätter att hosta någon fruktansvärt om nätterna ända fram till nyår.

IMG_5526
Sjuk pojke bor på mamman i en dryg vecka.

När H är som sjukast äter han nästan ingenting. Lite grötklämmis och några russin kan slinka ner. Annars bara ammar han. Och ammar. Och ammar. Mamman känner sig lite oförberedd på att plötsligt behöva helamma 15-månaderbarnet, men har inget annat val. Han börjar till och med fylla blöjorna med bulldegsdoftande mjölkbajs igen.. Han är enormt mammig, och jag får knappt en sekund i fred denna månad.

IMG_5462
Stolt kille kan klättra upp på köksstolar själv vid femton månader.

Han lärde sig att klättra på stolar och äta med sked denna månad. Var med om sitt första luciafirande som jordens goaste lilla tomte.

IMG_5653
Liten tomte på förskolans luciafirande, som var utomhus.

Har storlek 86 i kläder.

Mycket mer än så händer inte denna månad, som helt domineras av sjukdom. (Som enligt vårdcentralen är någon sorts virus, d.v.s. bara att vänta ut.)

Dagens läsning

Dagens läsning

Det här inlägget, ”Modernismens spädbarn”, på Förskolemammans blogg, fångade verkligen min uppmärksamhet idag.

Det sammanfattade så mycket av det som min magkänsla sagt mig under min första tid som förälder. Jag har ammat länge och fritt, för det har varit ett behov mitt barn har haft, inte bara för näringsintag men även för tröst, trygghet, kärlek. Jag har samsovit med mitt barn alla gånger han verkat behöva det, för att jag inte kan stå ut med tanken på skräcken i att vara liten och ensam i nattens mörker. Jag hade väntat med inskolning på förskolan om han inte hade verkat så redo, för att jag verkligen vill vara där för mitt barn när han behöver det.

Sedan är jag ständigt förvånad, och lite irriterad, på min svärmor. Som dels berättar om bebisar som togs ifrån sina mödrar på BB, och bara togs in på salen för schemalagd amning. Om en mor och far som förstörde hennes amning av första barnet genom att insistera på att barnet skulle vägas före och efter matning för att vara säker på att mjölken räckte. För att i nästa andetag tjata om att det verkligen är dags att sluta amma (det har hon tyckt sedan H var 9-10 månader), med himlande ögon säga till bekanta att H är ett sånt där modeeernt barn, som sover med sina föräldrar, och tjata om att han borde få ett eget rum.

Varför vill de som mer eller mindre tvingades in i den ”kalla” barnuppfostran som var norm förr så desperat klanka ner på nya tiders mer nära och anknytningsbaserade föräldraskap? När de själva led av att behöva blunda för sina barns behov?  Jag förstår det inte.

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Helgen är redan slut, så när som på ett par timmars vuxentid på tu man hand (försåvitt B kommer ner efter att ha nattat pojken inom rimlig tid). Vi var sena med middagen, och gossen behövde duschas, så han sover inte ännu. Jag hör pärlande skratt från sovrummet, så det kanske tar ett tag innan han kommer till ro.

I helgen har jag mest gått och gått. Vi trotsade kylan och tog en promenad till köpcentret igår, med H i full vintermundering under åkpåsen. Han somnade nästan på en gång, och vaknade inte förrän vi började knäppa upp alltihopa för att han inte skulle smälta bort i värmen när vi kom fram. Vi hittade lite kläder till H på Polarn o. Pyrets rea, men framförallt hittade vi en pyjamas-onesie till MIG, och en likadan till H. Jag är ungefär hur kär som helst i min pyjamasoverall, och har haft den på mig precis hela dagen idag. Nu är det ju snart överstökat med H, men det här med att amma på natten under vinterhalvåret kan bli väldigt kallt när en ska ha kläder som kan dras ner eller öppnas i fram. En långärmad och långbent pyjamas med knäppning ifram är idealisk för nattamning på vintern, precis som min favorit på sommaren har varit nattlinnen av typen förlossningssärk.

Han ammade två korta vändor på småtimmarna i fredags natt, men tre gånger inatt. Bara han inte blir sjuk igen inom kort så kanske vi kan avsluta helt om några veckor. Jag försöker avleda och övertala så långt det går, och ammar bara när ingenting annat fungerar på natten.

B har blivit förkyld, så idag packade återigen jag ner min lilla kåldolme i vagnen och gick ut på promenad. Dels för att B skulle få ta det lugnt en stund, och dels för att jag skulle ”tjäna in” lite utrymme att äta och dricka gott till middagen. Jag håller koll på vad jag äter kontra vad jag gör av med med hjälp av ett par mobilappar just nu, vilket är väldigt nyttigt för mig, som generellt äter för mycket och rör mig för lite. Att rent konkret behöva budgetera mitt mat- och dryckesintag är nödvändigt för att jag ska få motivationen till att ta en extra promenad eller stoppa mig själv från att okynnesäta den där extra portionen/mackan/kakan. Inget en orkar hålla på med hur länge som helst, men jag brukar hålla koll ett tag så att jag hittar någon sorts balans som fungerar för mig.

Dagens promenad blev emellertid längre än vad jag tänkt. Jag testade en ny väg, hamnade i grannkommunen, och hittade efter långt och träget sökande ingen annan gångväg hem än den jag just kommit dit på. Och jag som avskyr att gå fram och tillbaka! Jag försöker alltid hitta en slinga att gå, så jag slipper ta samma väg igen. (Dagens i-landsproblem, jag vet!) Närmare milen med barnvagn i snön, iklädd skidbyxor och total vintermundering, gör att jag är hyfsat mör just nu. Men också väldigt lugn och tillfreds. Med risk för att låta totalt cheezy så mår jag väldigt bra av att vara ute i naturen när det är fint väder. Solskenet på ljusblå vinterhimmel. Rimfrosten på alla träd och buskar. Underbart!

H vaknade på tillbakavägen efter att ha sovit en bra stund, och hade en smärre livskris, som bara delvis botades med en klämmis. Han har blivit helt beroende av grötklämmisar, och suger i sig flera stycken om dagen. Mat har han plötsligt ätit ganska dåligt av igen under lördag och söndag, och jag undrar om han inte har nya tänder på gång, som gör att det är obekvämt att tugga. För så gott är det väl ändå inte med kall gröt på påse? Han gnager en del på leksaker och annat också.

I fredags kom också min sjätte (och kanske verkligen sista…?) bärmojäng på posten. Jag slog till på en EasyHug efter att ha sett en annons på Facebook. Det är två tygstycken ihopsydda till ”ringar”, som träs korsvis över kroppen så att de bildar ett kryss, precis som en bärsjal. Barnet bärs inåt på framsidan. Den används tills det blir för tungt, oftast runt två år enligt manualen. Inte så lång användningstid kvar med andra ord, men att bära H fast mot kroppen brukar vara det enda sättet att få honom att sova när vi till exempel åker tåg, så jag tyckte det kunde vara värt det för det närmsta halvårets resor. Det är nämligen två tunna och lätta tygstycken i linne och viskos, med en medföljande påse i samma tyg. Tar ingen plats och väger inget, och samtidigt snabbt och lätt att ta på. Det är taget för en femhundring!

image

Min nya hemmauniform, kåldolme på promenad, te och kakor på sängen till den sjukliga pappan, och nya bärmojängen.

H gillade att sitta i EasyHug när han kände sig kramig idag. Ville inte gå ner. Fantastiskt att det plötsligt går att fråga honom saker och få ett eftertryckligt nickande eller bestämt huvudskak till svar!

Fredagskväll på vår gata i villastaden

Fredagskväll på vår gata i villastaden

Paartaay!?! Nej.

Barnet sover, efter att ha ätit ett redigt mål stekt rödspätta med zoopasta.

Vi åt salmasushimi med soyadipsås, avokado och gurka och delade en flaska pinot gris.

Jag fick en katt i knät och somnade i fåtöljen.

Vaknade nyss till och överväger att gå upp och lägga mig, men pallar inte.

Fredagskvällarna är inte vad de en gång var.

image

PS. Har inte ammat sedan 03 imorse. Är jag på väg att sluta nu? På riktigt?