Tredje stöknatten

Tredje stöknatten

Precis som befarat hade vi en stökig natt igen. H vaknade vid… 3?… 4? och grät och grät. Ville ha tutte, och fick det också. Men sedan ville han bara ligga kvar där och snutta och snutta, dra mig i håret och slå/riva mig i ansiktet. Jag kan inte sova ett dyft när han ligger tvärs över mig och vevar, så när han –till slut – började verka dåsig försökte jag frigöra mig, angelägen om att ta tillvara på min sista stund av sömn innan klockan skulle ringa vid halv sex.

Mer tröstlös gråt följde så klart, följt av en turné runt sovrummet. Jag stängde dörren så att lilleman inte kunde ta sig ut i hallen, och släckte den lilla fönsterlampan vi brukar låta vara tänd på vintern, för att göra klart för honom att det var natt. Han skulle ändå prompt antingen läsa bok, leka med ett gammalt diadem han hittat någonstans, eller bara gråta.

Klockan var en bit efter fem när han väl somnade igen, efter att mer eller mindre ha härjat sig själv till sömns. Jag hade såklart försökt trösta, men utan resultat. B vaknade en gång och var arg, tog ut sin aggression på den stackars katten Doris (som råkade jama mitt i alltihopa och blev bryskt utkastad ur rummet av en skogstokig B), svor över att ”så här kan vi för f-n inte ha det”, vände sig, och somnade om. Kvar låg jag med vår krisande avkomma, och kunde inte annat än hålla med. Jag ville helst kasta ut både barn och man ur sovrummet. Eller själv dra därifrån.

Idag har jag tagit min tillflykt till kontoret. Lugn och ro. Men då längtar jag så klart hem till lillen… Idag jobbar jag full dag, men sedan är det min tur att köra hämtning onsdag och torsdag, då hinner jag träffa honom lite längre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *