Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Helgen är redan slut, så när som på ett par timmars vuxentid på tu man hand (försåvitt B kommer ner efter att ha nattat pojken inom rimlig tid). Vi var sena med middagen, och gossen behövde duschas, så han sover inte ännu. Jag hör pärlande skratt från sovrummet, så det kanske tar ett tag innan han kommer till ro.

I helgen har jag mest gått och gått. Vi trotsade kylan och tog en promenad till köpcentret igår, med H i full vintermundering under åkpåsen. Han somnade nästan på en gång, och vaknade inte förrän vi började knäppa upp alltihopa för att han inte skulle smälta bort i värmen när vi kom fram. Vi hittade lite kläder till H på Polarn o. Pyrets rea, men framförallt hittade vi en pyjamas-onesie till MIG, och en likadan till H. Jag är ungefär hur kär som helst i min pyjamasoverall, och har haft den på mig precis hela dagen idag. Nu är det ju snart överstökat med H, men det här med att amma på natten under vinterhalvåret kan bli väldigt kallt när en ska ha kläder som kan dras ner eller öppnas i fram. En långärmad och långbent pyjamas med knäppning ifram är idealisk för nattamning på vintern, precis som min favorit på sommaren har varit nattlinnen av typen förlossningssärk.

Han ammade två korta vändor på småtimmarna i fredags natt, men tre gånger inatt. Bara han inte blir sjuk igen inom kort så kanske vi kan avsluta helt om några veckor. Jag försöker avleda och övertala så långt det går, och ammar bara när ingenting annat fungerar på natten.

B har blivit förkyld, så idag packade återigen jag ner min lilla kåldolme i vagnen och gick ut på promenad. Dels för att B skulle få ta det lugnt en stund, och dels för att jag skulle ”tjäna in” lite utrymme att äta och dricka gott till middagen. Jag håller koll på vad jag äter kontra vad jag gör av med med hjälp av ett par mobilappar just nu, vilket är väldigt nyttigt för mig, som generellt äter för mycket och rör mig för lite. Att rent konkret behöva budgetera mitt mat- och dryckesintag är nödvändigt för att jag ska få motivationen till att ta en extra promenad eller stoppa mig själv från att okynnesäta den där extra portionen/mackan/kakan. Inget en orkar hålla på med hur länge som helst, men jag brukar hålla koll ett tag så att jag hittar någon sorts balans som fungerar för mig.

Dagens promenad blev emellertid längre än vad jag tänkt. Jag testade en ny väg, hamnade i grannkommunen, och hittade efter långt och träget sökande ingen annan gångväg hem än den jag just kommit dit på. Och jag som avskyr att gå fram och tillbaka! Jag försöker alltid hitta en slinga att gå, så jag slipper ta samma väg igen. (Dagens i-landsproblem, jag vet!) Närmare milen med barnvagn i snön, iklädd skidbyxor och total vintermundering, gör att jag är hyfsat mör just nu. Men också väldigt lugn och tillfreds. Med risk för att låta totalt cheezy så mår jag väldigt bra av att vara ute i naturen när det är fint väder. Solskenet på ljusblå vinterhimmel. Rimfrosten på alla träd och buskar. Underbart!

H vaknade på tillbakavägen efter att ha sovit en bra stund, och hade en smärre livskris, som bara delvis botades med en klämmis. Han har blivit helt beroende av grötklämmisar, och suger i sig flera stycken om dagen. Mat har han plötsligt ätit ganska dåligt av igen under lördag och söndag, och jag undrar om han inte har nya tänder på gång, som gör att det är obekvämt att tugga. För så gott är det väl ändå inte med kall gröt på påse? Han gnager en del på leksaker och annat också.

I fredags kom också min sjätte (och kanske verkligen sista…?) bärmojäng på posten. Jag slog till på en EasyHug efter att ha sett en annons på Facebook. Det är två tygstycken ihopsydda till ”ringar”, som träs korsvis över kroppen så att de bildar ett kryss, precis som en bärsjal. Barnet bärs inåt på framsidan. Den används tills det blir för tungt, oftast runt två år enligt manualen. Inte så lång användningstid kvar med andra ord, men att bära H fast mot kroppen brukar vara det enda sättet att få honom att sova när vi till exempel åker tåg, så jag tyckte det kunde vara värt det för det närmsta halvårets resor. Det är nämligen två tunna och lätta tygstycken i linne och viskos, med en medföljande påse i samma tyg. Tar ingen plats och väger inget, och samtidigt snabbt och lätt att ta på. Det är taget för en femhundring!

image

Min nya hemmauniform, kåldolme på promenad, te och kakor på sängen till den sjukliga pappan, och nya bärmojängen.

H gillade att sitta i EasyHug när han kände sig kramig idag. Ville inte gå ner. Fantastiskt att det plötsligt går att fråga honom saker och få ett eftertryckligt nickande eller bestämt huvudskak till svar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *