#vardag2016

#vardag2016

Äntligen! Vi har fått till den första fungerande vardagen med en frisk familj sedan, tja, första advent eller däromkring. Mamman jobbade, pappan jobbade (och lämnade och hämtade) och barnet gjorde en 8-16-dag på förskolan.

Alla var glada och nöjda. Eller barnet var det i alla fall. Sprang mot hemvistet med raska steg när ytterkläderna knappt kommit av, sprang vidare till matsalen och kastade sig i famnen på en av de unga fröknarna. Kom till bords och vinkade till pappan. Du kan gå nu! Var glad när han såg pappan komma på eftermiddagen, men var inte nämnvärt sugen på att gå hem.

Jag började dagen med att vara inlåst på tomten. Grinden hade frusit under natten, och jag fick inte upp haspen. Såg nog kul ut för grannarna där jag stod och ryckte och drog. Försökte klättra över staketet, men fick avbryta när jag insåg att det var lite för högt för att jag inte skulle bli hängande i grenen på väg över. Det ville jag bespara min stackars snippa, så jag provade att banka med en kvast på grinden, efter lite telefoncoachning från en nyvaken och arg B, och kom ut till slut.

Lika sur var B när jag ringde senare på förmiddagen för att höra hur lämningen gått. Men inte så sur som jag trodde, när jag hörde en suck och ett klick och trodde han hade lagt på luren i örat på mig. Det bemötte jag med att klicka bort honom när han ringde upp ett par minuter senare. Det visade sig senare att samtalet bara brutits, och han inte hade lagt på. Då hade jag hunnit sura flera timmar redan. Vuxna människor…

Kvällen blev lite sisådär. H började gråta efter tutte så fort jag klev in i hallen. Fick en liten slurk, men krisade ändå ihop efter mer direkt när vi satt oss för att äta middag. Vrålade och vrålade, och åt inte en tugga av middagen. B blev sur och bar iväg med barnet uppför trappan. Jag kom efter för jag tyckte synd om lillen, som haft en lång och ovan dag borta efter att ha varit ett plåster på mamman i flera veckor. Tog över och lade mig i sängen och ammade skruttefisen till sömns. Vi måste nog låta H äta middag före oss, direkt efter förskolan, för han orkar inte hänga med till 19-19.30. Då är han för trött för att äta. Det är ju inte så att det brukar bli harmoniska familjemiddagar ändå…

Ångad fisk och pressad potatis är lite av en färskvara, och var inte gott att värma när jag väl kom ner igen. Det blev ett par nävar jordnötter till middag för mig. Skitsur på B för att han inte kunde ha låtit ungen vråla i ett par minuter medan jag slevade i mig maten när den var varm.

Vi behöver tid för varandra, jag och B. Han är ilsk, och jag är bitter. Vi har haft H sovandes mellan oss i sängen hela nätterna i över en månad, så det blir vare sig kramar eller annat. Båda är trötta och orkar inte riktigt uppbåda något intresse för den andra, ens för samtal, när vi får någon stund över på kvällen. Sjunker ner i varsin mobil/tidning/bok, och ser knappt åt varandra. Saknar min älskade och bästa vän fast vi lever under samma tak. Tack och lov är nog H redo för en övernattning hos farmor nu, så snart kanske vi kan få en kväll för oss själva då och då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *