Frisk unge. Men inte så talför.

Frisk unge. Men inte så talför.

Det råder inga tvivel om att barnet är kurant igen. Vi delade på dagen idag, och min eftermiddag hemma var ett enda stort kaos.

H klättrade på stolar, fåtöljer och fotpallar så det stod härliga till. Förstörde med stor nit varje tillstymmelse till Brio-tågbana som jag försökte bygga ihop. Jagade katter och fipplade med allt, allt, allt han kom över.

Åt en burk mellanmålsyoghurt på egen hand med katastrofalt resultat, närmast att betrakta som allmänfarlig ödeläggelse.

IMG_0305

Så imorgon börjar kanske #vardag2016 till slut? Till förskolan ska han i alla fall!

Själv har jag varit allmänt dum i huvudet och börjat googla på språkutveckling. Det är dags för 18-månaderskontroll om en månad, och H kan då rakt inga 8-10 ord. Tänk om han blir ”underkänd”?

Jag har varit likadan med allt. Ska han inte vända sig från rygg till mage snart? Krypa? Sitta? Gå? Och nu prata. Barnet har inte varit sen med något, utan allt har skett på högst normal tid. Ändå börjar jag noja så fort det börjar bli ”dags” för någon milstolpe i utvecklingen. Kommer han att hinna ”i tid”?

Obs, jag vet hur sjukt detta beteende är, men kan likväl inte låta bli.

Och jag vet ju också att talet är på gång, eftersom han pratar rätt mycket, fast inte så många riktiga ord.  Repertoaren just nu är ”mamma”, ”pappa”, ”pah” (som kan betyda pappa, apa eller trappa), ”kah” (som betyder katt eller anka), ”däh” för där, ”maomao” (mjau), ”bwumbwum”, ”omnomnom” och en liten ramsa med ”tuhtehduhtuhduhteh” som är försök att säga tutte. Han nickar för ja och skakar på huvudet för nej, och tecknar ”varmt” genom att knyta och öppna händerna som i ”Blinka lilla stjärna”.

Anstränger mig för att inte förvandla all tid jag har med H till ett övningsläger för att klara kontrollen. Kom igen nu, bygg med klossarna! Var är din näsa? Kan du hämta tåget? Säg ”mamma”! Stackars barn. Hans mamma är inte riktigt som hon ska.

För det första är det över en månad kvar. För det andra – so what om han inte kan ett visst antal ord vid 17, 18 eller 20 månader? Förmodligen för att jag är rädd att det skulle kunna betyda att vi inte stimulerat honom tillräckligt, inte interagerat tillräckligt. Var kommer alla dessa mammamindervärdeskomplex ifrån?

Vill ge mig själv en örfil och njuta av min son istället för att väga och mäta hans framsteg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *