Grötperspektiv

Grötperspektiv

För precis ett år sedan idag fick H sin första smakportion gröt. En dryg matsked lös mannagrynsgröt med lite väl moget päron varsamt nedskrapat med en sked.

image

Han älskade det. Som allt annat då.

Från detta gick vi till hemgjord gröt på boveteflingor och hirsflingor med först mannagryn (och senare andra gryn), kallpressad rapsolja, nyponskalsmjöl/gojipulver och mortlade pumpakärnor samt olika mosade/rivna frukter. Vid bara 9-10 månader satte han i sig hela frukostskålar fulla av denna gröt, som om han helt saknade botten.

Sedan kom äta-själv-krisen när han var runt året. Vägrade matas. Kunde inte äta gröt själv. Jag gjorde bars av gröten, som han åt ett tag.

Därefter var det kräsenhets-krisen, då han knappt ville äta alls. Frukosten fick oftast bli bröd utan något på, smoothies eller frukt. Basically vad som än råkade gå ner just då. Ingen gröt alls.

Och nu, vid 16 månader, kan han äta med sked själv, och har faktiskt sedan ett par veckor lättat lite på matningsförbudet. Så nu får han ofta gröt på morgonen igen, och äter varannan sked eller så själv, medan vi tillåts stötta upp med en matningssked varannan gång. Nu får H ingen specialmat längre, så det blir micrad gröt på havre/quinoa-grötblandning från Frebaco, med en liten hutt rapsolja för magen och rivet äpple eller päron eller mosad banan och kanske lite malen kanel eller ingefära som smaksättning. De senaste morgnarna har han glatt satt i sig en hel portion på 1 dl gryn med en hel frukt.

Ja, det var ett år i gröt, det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *