Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Har nyss satt mig ner i fåtöljen och andats ut. Ser att klockan är 21 och undrar vart dagen tog vägen?

H vaknade och var otröstlig vid 23 igår kväll, och det enda som fungerade var att vi (jag) gick till sängs och han fick tutte. Samma sak igen vid 05. Sedan vaknade han för dagen vid 07, och vi masade oss ner till övervåningen en halvtimme senare.

Köket såg ut som hejkomochhjälpmig p.g.a. vårt plötsliga sänggående på kvällen, och jag stod där med grus i ögonen och diskade grytor och svor över ungen som vaknat för tidigt och karlsloken som fortfarande sov. B kom upp kort därefter (kanske delvis på grund av mitt ilskna slamrande) och vi fick alla i oss någon sorts frukost innan vi gav oss av mot Solna och babysimmet.

Det var en otrolig skillnad på H bara från förra veckan. Inte alls lika rädd och spänd, även om han då och då klamrade sig fast med både armar och ben runt våra kroppar som en liten apunge. Vi gjorde flera dyk, bl.a. tillsammans, genom att man höll H så att vi hade ögonen på samma nivå, och sjönk ner under vattnet med bibehållen ögonkontakt. Det tyckte han var roligt! I övrigt åkte han rutschkana på magen ner i vattnet, simmade i badring och med armpuffar. Allt gick bra, även om han helt tycks ha glömt bort hur han gjorde när han sparkade med benen.

Precis som förra gången fick han mellis i omklädningsrummet, och somnade sedan som en sten på väg mot lunch, på grekiska kolgrillsbaren med morbror W. Två timmar senare åkte vi mätta och glada vidare mot farmor. H vaknade på väg från restaurangen, och var så klart också hungrig. Så vi stannade på Max på vägen och plockade upp en cheeseburgare utan dressing och sallad. Den åt han rakt upp och ner, sittande i bilstolen, utan att spilla något överhuvudtaget. Vissa saker går ner bättre än andra…

image

Vi fikade och pratade och de som var myndiga och inte skulle köra (d.v.s. jag) drack ett glas vin med farmor.

Det blev visst en dag med bara utekäk, för vi köpte med oss pizza hem till middag. (I blame PMS! Men H åt inte pizza, och jag och B åt inte hamburgare, så det var inte fullt så illa som det verkar.)

Vi kom hem, åt, och sedan var dagen slut. Vi har alltså bara babysimmat, lunchat och fikat. Vet inte riktigt hur det gick till…?

Nu ska vi se om vi får kolla klart på filmen vi bara kom halvvägs igenom igår, den (hittills) ganska charmiga ”Hector and the search for happiness”.

Bläh!

Bläh!

Fredag kväll.

Jag har fruktansvärd huvudvärk, är trött efter att barnet härjade imorse och fick mig att bli sen till jobbet (igen), det är blött, mörkt, kallt, grått och rått ute. (Snö och minus 15 – kom tillbaka! Pleeez! All is forgiven!) Allt känns värdo och jag har (surprise, surprise…) PMS!

Jag gör ingen glad just nu, så jag sätter mig i soffan med chips med löksmak och lökdipp (när en har PMS får en faktiskt!), glor på en film och återkommer när jag är en bättre människa igen.

Hela veckan har varit grå, kall och deppig, men en sak har hjälpt humöret – den här underbara låten. Så vassegoda, ett litet lyckopiller för att väga upp neggot!

Bra och dålig morgon

Bra och dålig morgon

Idag vaknade H inte förrän vid 4.30 och krävde tutte (”duhduh!”). Fick amma en stund och kunde sedan sövas om relativt smärtfritt efter att jag trugat lite. ”Nappen? Joo, naa-ppen! Sköna kudden! Lite vatten? Här får du lite vatten, älskling! Ge mamma flaskan. Så ja! Nappen? Kudden!” Sedan somnade han om. Bästa natten på en vecka, helt klart!

Kanske, kanske kan min dröm om totalt amningsstopp senast på 18-månadersdagen ändå bli sann? Jag vill få sooova en hel natt snart! Det är inte mysigt att amma längre, han ska ligga tvärs över mig (och han är tung nu!) och vevar med armarna, drar mig i håret och gröper med naglarna i mitt ansikte. Han bara bråkar om jag inte ligger med båda brösten i vädret, så det blir kallt också. Varje amningstillfälle ligger jag vaken och lider, fryser och vill bara få somna om insvept i mitt varma täcke. Och den senaste veckan har han avrundat med otröstliga arga och ledsna tjut upp till flera timmar efter amningen. Jag är färdig med det här nu. Verkligen.

Men idag gick det alltså bra. Det dåliga var att han precis höll på att somna om när min klocka ringde 05.10. Jag rafsade åt mig telefonen i panik, stängde av alarmet och somnade om en halvtimme istället för att bara vänta i fem minuter tills det var säkert att smyga mig upp. Så någon simning var det ingen idé att försöka hinna med, om jag skulle komma till jobbet i rimlig tid efteråt. Jag konstaterade att det var kört, och sov en extra halvtimme till istället. Vilket i och för sig var skönt, för det betade ju av en liten bit av minuset på sömnkontot. Och det är väl också bra för hälsan?

Jaja, det blir en kort arbetsdag idag, och sedan hämtning. Idag blir det hälleflundrafilé till middag, fyndad på Ica för bara 139 kr/kg. Jag tror jag gör det enkelt och kör in fisken i ugnen med lite citron och smör, och serverar med någon kokt grönsak och dillslungad potatis. Enkelt och gott.

Sedan SKA jag komma i säng i tid idag. Senast kl 22 ska jag in i duschen, och sedan marsch i säng! Hur ska jag någonsin kunna bli en fungerande morsa som ser till att ungen har bra rutiner, när jag inte ens klarar av det för mig själv? Sitter uppe för sent varje kväll och kämpar med att få okej måltider lagom utspridda över dagen. (Och ljuger för min kaloriräknarapp när jag märker att jag ätit för mycket, typ ”glömmer” att nämna den där halvflaskan vin som avnjöts till maten.) Vuxet, eller?

Apropå vin låter det ju lite som att dagens måltid skulle göra sig ypperligt med ett par glas… riesling, kanske? Eller sauvignon blanc? Chablis? Mmmm… Vin är väl också bra för hälsan?

Världens längsta vecka

Världens längsta vecka

Jag har lite grann vant mig vid hur otroligt snabbt veckorna flyger förbi när en hattar fram och tillbaka mellan föräldraledighet och jobb i veckorna. Det har varit typ ”Hej kontoret! Hej barnet! Hej kontoret-barnet-kontoret-barnet. Fredag kväll.”

Nu plötsligt går H på förskola fyra (snart fem) dagar i veckan, och jag får jobba fyra eller fem dagar i veckorna. Och jag vet knappt vad jag ska göra av all tid på jobbet, även fast jag slutar vid 14.30 för att hinna hämta på förskolan kl. 16 två dagar i veckan.

(Eller jo, jag vet vad jag ska göra på jobbet – jag måste ta mig upp till full fakturering igen, så jag inte går bankrutt nu när mitt leverne inte sponsras av Försäkringskassan mer än någon enstaka kvarvarande föräldradag. Men det går see-heegt, p.g.a. dum i huvudet p.g.a. sömnbrist p.g.a. dum i huvudet som inte går och lägger mig tidigt på kvällen när barnet faktiskt sover.)

Men känslan av tidens gång när en går upp tidigt varje dag, masar sig till jobbet, tar sig hem/till förskolan, lagar mat, somnar, repeterar? Det är onsdag idag men i mitt huvud borde det ha varit fredag igår. TVÅ arbetsdagar kvar den här veckan. You’ve got to be kidding me !?!

Hemma hinns det såklart inte med någonting, men uppsidan nu är att jag verkligen kommer att få möjlighet att komma ikapp med jobbet, och kanske få in lite vardagsträning utöver promenader. Jag har ju planer på att lära mig springa nu under våren… För några år sedan körde jag ett intensivträningsprogram av crossfit-typ i sex veckor, som i vart fall fick mig från att kunna springa 0 kilometer till att klara 2,5 (med undantag för ett par slitiga uppförsbackar). Inte för att det gick snabbt eller såg snyggt ut, men det gick. Och med träning fokuserad på löpning borde jag ju faktiskt kunna lära mig att springa längre än så på samma tidsperiod. Målet får vara att i vart fall smålunka mig igenom vårruset i år.

Jag har varit ett klantarsel och glömt nyckelknippan på jobbet. Så idag fick B avbryta sin arbetsdag tidigare för att komma och släppa in mig och H i hemmet efter föris. Och imorgon kommer jag inte med alla ambitioner i världen att kunna kompensera tidig hemgång p.g.a. hämtning med att komma till kontoret i svinottan, eftersom kollegan inte kommer att släppa in mig på kontoret förrän 8.30.

Det för dock med sig att jag kanske får tummen ur och går och motionssimmar imorgon bitti. Det finns inget bättre sätt att starta dagen, och något jag verkligen saknat att inte ha tid med. Det har fått prioriteras bort för att komma till jobbet tidigare om morgnarna.

H kommer väl att vakna och tjuta inatt igen. Det gjorde han igår, till ingens förvåning alls. Men jag tyckte allt att det kändes som att det gick lite fortare och lite lättare att få honom att somna om, så det KAN ha vänt nu. Igår var han vaken och tjöt kanske en halvtimme vid halv två-snåret. Mycket bättre än 2-3 timmar klockan tre, fyra, fem! Det kan vara inbillning, men jag väljer att inte tro det.

Nej, nu går jag och packar badväskan!

(Ny plan: simma två gånger i veckan. Promenader till och från jobb/hem/förskola/affären VARJE dag, med långisar i skogen eller till köpcentrat på helgen. Under våren lägga till löpträning en stund några kvällar i veckan. Kan ge mig ut efter att H somnat, och sedan sjunka ner i fåtöljen med en kopp kaffe mer välförtjänt än nu. Det borde kunna klämmas in i kalendern utan alltför stora besvär.)

Hej då Yoyon!

Hej då Yoyon!

Idag har jag sålt vår Babyzen Yoyo. Den har ju inte alls blivit använd så mycket som vi hade tänkt, så det var lika bra att släppa taget om den medan den fortfarande hade ett hyfsat andrahandsvärde kvar, hellre än att låta den bli äldre och äldre och bara användas sporadiskt.

Den är fin och väldigt smidig, för tillfällen då utrymmet kräver att en drar ner på komforten för att spara plats. Men det har ju inte blivit av att vi flugit något sedan H föddes, så vi har oftast tagit med oss Bugaboo Bee3 istället när vi rest med bilen. På tåget har det varit smidigt att den kan rullas i gången mellan sätena, men det har fungerat bra att åka tåg med Bee3 också.

Under vårt år med Babyzen Yoyo har den följt med på en skidresa till alperna, en tur med tåg till Örebro över helgen, en eller två dagsutflykter in till stan och ett par gånger till köpcentret. Inte mycket alls, alltså.

Det är inte helt omöjligt att jag köper mig en ny Yoyo om det blir flera resor planerade framöver. Jag har ju alltid varit lite sur över att färgen Sand inte fanns när jag köpte vår, och det verkar som att det kommer en hel del förbättringar i en förnyad modell framöver…Så jag valde att casha in den nuvarande medan den var ny och fräsch, för att täcka så mycket som möjligt av ett eventuellt framtida nyinköp om behovet uppkommer.

(Sen är jag ju inte direkt en sådan som bangar på att köpa ny barnparafernalia så fort jag har en ursäkt att göra det. ”Det tar verkligen aldrig slut…!” brukar B uppgivet utbrista när jag fått dille på någon ny pryl jag bara måste ha. Det är nog någon form av vansinne som drabbade mig samtidigt med moderskapet, och en sjuk grej att lägga ner en massa pengar på, men det finns ju värre saker en kan syssla med också. )

Nu säger jag dock farväl till vår lilla röda första Yoyo (men kanske bara au revoir och auf wiedersehen till Babyzen Yoyo som vagn, det får tiden utvisa) med bilder från den enda riktiga resa vi gjorde tillsammans.

Obergurgl, Österrike, vårvintern 2015.

IMG_2600 IMG_2597 IMG_2596

 

Tredje stöknatten

Tredje stöknatten

Precis som befarat hade vi en stökig natt igen. H vaknade vid… 3?… 4? och grät och grät. Ville ha tutte, och fick det också. Men sedan ville han bara ligga kvar där och snutta och snutta, dra mig i håret och slå/riva mig i ansiktet. Jag kan inte sova ett dyft när han ligger tvärs över mig och vevar, så när han –till slut – började verka dåsig försökte jag frigöra mig, angelägen om att ta tillvara på min sista stund av sömn innan klockan skulle ringa vid halv sex.

Mer tröstlös gråt följde så klart, följt av en turné runt sovrummet. Jag stängde dörren så att lilleman inte kunde ta sig ut i hallen, och släckte den lilla fönsterlampan vi brukar låta vara tänd på vintern, för att göra klart för honom att det var natt. Han skulle ändå prompt antingen läsa bok, leka med ett gammalt diadem han hittat någonstans, eller bara gråta.

Klockan var en bit efter fem när han väl somnade igen, efter att mer eller mindre ha härjat sig själv till sömns. Jag hade såklart försökt trösta, men utan resultat. B vaknade en gång och var arg, tog ut sin aggression på den stackars katten Doris (som råkade jama mitt i alltihopa och blev bryskt utkastad ur rummet av en skogstokig B), svor över att ”så här kan vi för f-n inte ha det”, vände sig, och somnade om. Kvar låg jag med vår krisande avkomma, och kunde inte annat än hålla med. Jag ville helst kasta ut både barn och man ur sovrummet. Eller själv dra därifrån.

Idag har jag tagit min tillflykt till kontoret. Lugn och ro. Men då längtar jag så klart hem till lillen… Idag jobbar jag full dag, men sedan är det min tur att köra hämtning onsdag och torsdag, då hinner jag träffa honom lite längre.

Struligt. Men mamman har nya skor…

Struligt. Men mamman har nya skor…

Det är lite struligt med H nu.

Han vaknar om natten och skriker sig blå om han inte får tutte. När han får det är han i bästa fall nöjd en stund, och somnar om och sover ytterligare någon timme innan det är dags för gråt igen. I värsta fall ska han ligga kvar och snutta och snutta och snutta, för att sedan kasta sig bakåt och vråla så fort hans arma moder behagar försöka sträcka på ryggen bara lite grann, eller hindra honom från att gröpa i hennes ansikte med naglarna eller slita i hennes hår. Jag gissar att han inte är nöjd med den lägre produktionen som naturligtvis blivit resultatet av att jag försöker trappa ner amningen till en eller ett par gånger per dygn. Hade jag vetat att det skulle bli så här mycket misär och bråk ändå hade jag ju lika gärna kunnat sluta cold turkey…

Sedan är det generellt mycket vilja och temperament just nu. Stora utbrott över allt och inget. Ibland går det att räkna ut varför han är arg/ledsen, ibland inte.

Imorse blev jag sen till jobbet för att han vaknade innan jag hunnit smita ut, och jag hade inte hjärta att bara ignorera hans gråt där han stod bakom sovrumsdörren, medan jag stod i badrummet och försökte vara tyst som en mus, i förhoppningen att han skulle somna om. Väl uppe var han ändå glad, bara han fick hänga med mamman.

Han sprang och kramade om mig när jag kom hem från jobbet på kvällen, åt spaghetti med köttfärssås med stor glädje och somnade utan större åthävor efter en dusch. So far so good. Men jag misstänker att natten/småtimmarna blir bråkiga inatt igen.

Jag hämtade paket hos postombudet på vägen hem. Till mig själv för en gångs skull. Nya skor, som alltid gör mig lite glad. Förmodligen för att samma storlek passar oavsett omfånget på min mage.

Fina springskor (terränglöpningsskor till och med, januarientusiasmen håller i sig än!):

IMG_0482

Och nya mörkbruna vår/höstboots i skinn med snygg nedvikbar lammskinnskant:

IMG_0484

Halva priset på Ecco var det, och jag är väldigt nöjd med mina fynd. Springskorna var riktigt sköna, och jag hoppas de kommer att komma till användning i spåren när snön försvinner. Och stövletter med en liten klack till våren!

Nä, nu ska jag hänga en tvättmaskin, och sedan kasta mig direkt i säng. Måste sluta nattsudda på vardagarna, hur lockande egentiden efter att H somnat än är…

Babysim, rond 2

Babysim, rond 2

Jo, han var nog en sisådär 7-10 månader äldre än de andra barnen på babysimmet idag. Men det gjorde inget. Inte för vår del i alla fall.

Flera dyk, en stunds sim i simring och rutschkana på mage ner i vattnet stod på schemat. Det gick mestadels bra, men det är en viss skillnad på en 7-9 månaders bebis och en snart ett och ett halvt-åring. Framför allt en snart ett och ett halvt-åring som tappat vattenvanan på de åtta månader som gått sen sist. Hans ökade självmedvetenhet har medfört en viss självbevarelsedrift, så han hängde på sina föräldrar som en liten apunge, och var väldigt mycket osäkrare än förr. Men det gick ändå på det stora hela taget bra.

Lokalen, Turkosen i Solna, var helt väsensskild från Aqualifes källarlokaler i stan. Rymligt, ljust och fräscht, med en stor bassäng. Sedan kanske inte känslan var lika gemytlig, men bra kändes det i vart fall. Vi fick lunch med min lillebror, som bor i krokarna, på en enkel asiatisk restaurang med buffé och mongolisk bbq. H hade fått banan och grötklämmis i omklädningsrummet efter badet, och sov i barnvagnen hela lunchen igenom. Wunderbar!

H fick lunch-middag i form av kycklingspett från thairestaurangen vid mataffären, sedan stökade vi hemma innan vi gav H lite kvällsmacka medan vi drack ett glas vitt. B åt cashewnötter, vilket H tyckte var mycket gott. Men när vi plockade fram de pyttesmå KRAV-clementinerna blev ungen helt vild, och satte i sig fem stycken i rad!

Efter att barnet somnat ordnade vi lite filmkväll med popcorn och whiskey sour,  ”Eat Pray Love” på Netflix och katter i alla knän. Nja, ingen vidare film… Men det var mysigt ändå!

B har uppenbarligen somnat om nu vid försök att omsöva uppvaknat barn, och jag ska gå och göra dem sällskap. Godnatt!

image

På väg mot nya simmet!

På väg mot nya simmet!

imageSådärja. Hela familjen samlade i bilen, på väg mot nya babysimmet.

Alla har fått i sig gröt till frukost, morotskaksgröt enligt recept från Saltå kvarns blogg. Hur gott som helst. Vi hade melonkärnor istället för solrosfrön p.g.a.  gott (och hade inga solrosfrön), och serverade med sommarens hemgjorda äppelmos. Hur gott som helst.

H satte  efter frukost för första gången djuren på rätt plats på traktorsläpet. Tidigare har han mest rivit ur dem.

Efter att ha hittat allt som var försvunnet, badbyxor, plånbok m.m. kom vi iväg i faktiskt okej tid. Snart framme och en halvtimme på oss.