Julen. Äntligen slut. Och bilstolsdebacle.

Julen. Äntligen slut. Och bilstolsdebacle.

Nej, det blev ingen toppenjul för oss i år. Skönt att den är över. Skansenbesöket på annandagen var höjdpunkten.

Tredjedag jul bjöd på middag hemma hos min pappa, eller ja, pappa med fru bjöd på middag. Vi sladdade som vanligt in en kvart för sent, utan att ens ha hunnit köpa med en blomma. Och hade dessutom glömt att ta med en barnstol, bortskämda som vi är med att både mormor och farmor har skaffat stol till vårt lilla knytte. (Svärmor, som är välbeställd, men tämligen ”ekonomisk” i vissa avseenden, har lånat en Ikea-stol av bekanta. Den kostar ju ändå 130 kr. Eller 170 om en slår på stort och köper till brickan…) Måste säga till pappa att köpa en, för någon direkt matro blev det ju inte med en hal mask/tallrik fil i knät.

Vi fick med oss mamma hem på kvällen, som lillebror haft vårdnaden om under julhelgen. Planen var sedan att B skulle köra mig, barnet och mamma till Örebro, där jag och pojken skulle vara kvar ett par dagar, så att B kunde ha grabbkväll hemma. Vi tänkte komma iväg på förmiddagen, eftersom B skulle köra hela vägen tillbaka igen direkt. Jo, men tjena…

B skulle först installera den ”nya” bilstolen Maxi-Cosi Mobi i den numera lagade bilen. Det var bara ett drygt halvår sedan vi köpte stolen, och tre eller så månader sedan som H verkligen behövde byta upp sig från babyskyddet. Han har – nätt och jämnt – klarat höjden, d.v.s. huvudet sticker inte upp över stolskanten, men benen har varit för långa för stolen ett bra tag. Troligen är han och nosar på maxvikten 13 kg också, om han inte redan är där, och åldersrekommendationen är 0-12 månader. Nåväl, igår skulle det äntligen ske. Stolsbytet.

Och vad händer? Stolshelvetet är för stort för vår bil! Den gick ju in, men till och med jag på inte så resliga 163 cm tyckte det var trångt i framsätet med stolen bakom mig. Och det var bara framsätet (där vi har krockkudde) och höger bak som var rekommenderat för vår bil (BMW 5-serie). För att stolen skulle gå in fick den dessutom sitta lutad så att det egentliga bakåtlutande positionen var helt upprätt, och de övriga positionerna således framåtlutande. Det var dessutom rätt krångligt att installera den, med remmar som skulle sättas fast i framsätet (vår bil saknar golvkrokar, som hade underlättat) och ett otympligt stödben.

Dålig research av mamman! Jag hade tänkt att A) vi har en av de största kombibilarna på marknaden, och B) stolen är en av de populäraste modellerna på marknaden, och att  stolen kunde bli ett problem storleksmässigt fanns därmed inte i min föreställningsvärld. Men tydligen är just BMW-bilar problematiska, då storleken, skålningen och lutningen på baksätet ger ont om plats för en bakåtvänd bilstol. I framsätet skulle stolen kanske sitta något bättre, men vi vill dels inte behöva koppla ur krockkudden, och dels föredrar vi på långfärder att jag kan sitta bredvid barnet och underhålla/förse med mat och dryck/trösta/allmänt hålla koll, istället för att chauffören störs av barnet. Helst har vi också barnstolen på vänster sida, så att B slipper gå runt bilen för att kolla till H när de är ute och åker själva.

B var således arg som ett bi, och klockan var 15 innan vi kom iväg. Utan att ha ätit lunch. Ett stopp på Chop Chop i Enköping löste i vart fall hungerproblemet, och H satte i sig nästan en hel barnportion orange chicken.

Snö, halka, mörker, kyla och dimma fick min stackars man åka hem i direkt efter ankomst. Stackarn, men han kom hem i ett stycke i alla fall.

Jag och H har således hängt med mamma sedan igår kväll. Det har varit mysigt, H gillar verkligen sin mormor. Men han sov som en kratta igår natt, och hostar mycket på natten igen/fortfarande. I natt sover han dock bra, och mamman kan äntligen få blogga lite, mitt i natten.

Själv fick jag lite ont-i-halsen-känningar på kvällskvisten, efter att ha varit nästan-frisk sedan juldagen. Rond 43 av samma virus, eller något nytt skit?

Jag är dessutom just nu på dag 36 i min menscykel. Nog för att det varierat lite sedan mensen kom tillbaka i våras, men inte mer än mellan 25 och 31 dagar. Jag tror dock att det kan vara min långdragna sjukdom och H:s nästan helamning veckan då han var som sjukast som har stökat till hormonerna. Att det skulle vara något annat på g är förvisso inte HELT omöjligt, men TÄMLIGEN osannolikt med hänsyn till ovan sagda i kombination med att vi fått till det hela en (1) gång sedan förra mensen. Avvaktar lite och ser om mensen drar igång snart, annars får jag väl ta ett test för att utesluta att vi fått till en lyckträff. Men som sagt, osannolikt i sig, och kärringen är gammal också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *