Jobbharmoni och barnkaos

Jobbharmoni och barnkaos

Det är så vansinnigt skönt att med gott samvete kunna lämna en eller annan sak ogjord på kontoret. – ”Äh, det där kan jag ta imorrn!” För att det nu finns ett imorgon på jobbet nästan alla dagar.

Jobbstressen bara rinner av mig, och jag räknar med att ha tagit mig igenom till och med ett par rediga surdegar – som har legat och jäst på skrivbordet ett bra tag – innan det är dags att ta jul. Så skönt.

Hemma: inte lika harmoniskt. Barnet är mammigt. Klänger. Gråter. Ammar. Han är fortfarande glad på föris, men så fort jag finns i närheten så är allt bara elände så länge inte jag ligger i soffan eller sängen med brösten i vädret. Fri mjölkbar ska det vara!

Nog för att jag ville amma länge (ish), men att ha en snart 16 månaders som är helt besatt av tutte var inte riktigt det jag tänkt mig. Kallt är det också, och svårt att hitta en långärmad tröja där jag kan få fram båda brösten upptill är inte det lättaste. Han måste nämligen ABSOLUT ha tillgång till båda två, samtidigt. Annars: böl, pekande och tjat om ”duh! duh! DUH!” i allmer uppskruvat tonläge.

Idag började han störtböla när de plockade upp mig efter jobbet. Satt i sin bilstol och tjöt och tjöt och bara slog undan mina händer när jag ville trösta, klappa, smeka. – ”Jaha, nu hatar han mig!” *SNYFT*

Vi plockade upp pizza. För att ingen orkade fixa något annat. Han åt glatt en stund. Sedan tjöt han. Och tjöt. Sprang direkt fram till mig och ville upp, när vi släppte honom ur hans stol. Upp i knät för att slita i mina kläder. Mer tjut när jag hade fräckheten att vilja äta upp min mat istället för att hiva fram boobsen.

Tog en evighet att söva, för han vill inte sluta snutta. Jag är trött. Dagens förkylning har bjudit på rethosta med känslan av att ha ett katthår på tvären i svalget.

En helg själv på hotell, det skulle jag behöva! Ta långa varma duschar, ligga i badrock under hotellakan och titta på teve. Sova. Helt utan störningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *