Seg helg

Seg helg

Här har vi inte gjort många knop i helgen, inte. Sjukdomen har vägrat att helt släppa taget om oss. B har haft ont i bihålorna och jag har varit utmattad. Barnet har varit friskt, men sjukt mammigt och bara velat amma, amma och amma. Inatt ville jag bara rymma, när han för tredje gången på lika många timmar väckte mig och slet i mina kläder. Jag ville inte alls ligga på rygg med 12 kilo barn ovanpå min bröstkorg, jag var hostig och lätt illamående och helt uttorkad. Knappt en minut har jag fått för mig själv, varken natt eller dag,

I fredags samlades hela familjen på eftermiddagen för att avnjuta vårt första luciafirande på förskolan. Jag och B tänkte anlända en kvart i förväg, för att hinna in med kläder till barnet. Jag kom dit först och kunde genast konstatera att det var som jag trott – vi skulle ha lämnat lussekläderna på morgonen, stod det på en stor affisch på anslagstavlan. Inifrån avdelningen hörde jag ljudet av personal som krånglade på små barn särkar, tomteluvor och luciakronor. Och vår lilleman som inte hade några kläder! De hade B i bilen, och han dröjde och dröjde och dröjde. När han väl dök upp med några minuter till godo fräste jag att han kunde gå in själv med hundhuvudet och ordna pojkens kläder. Kunde han inte ens läsa enkla instruktioner?

Det hela skulle sedan avhållas utomhus, med barnen stående uppe på en låg trappa och åskådarna på gräsmattan runtomkring. Det gick inte att se någonting överhuvudtaget om en inte stod på första raden, så den bästa bilden jag fick var denna, på en liten tomte som först inte gärna vill gå ut, utan håller sig i dörrposten.

Version 2

Sedan stod vi och försökte kika igenom trängseln. De lite större barnen sjöng, och de små satt mest och var söta. Drygt hälften av alla barnen var tomtar, resten lucior och sedan var det tre-fyra pepparkaksgubbar, ett par tärnor och en ensam stjärngosse. Jag vet inte om det var ilskeutbrottet och stressen över de glömda tomtekläderna, eller om jag på riktigt blivit sådan, men jag storgrät hela sången igenom över hur fantastiskt söta de var, och tänk vad de måste ha tränat på att sjunga så fint, småttingarna!

I och med förkylningen har varken jag eller B något lukt- eller smaksinne att tala om för tillfället, så allt helgnöje i form av god mat och dryck gick bort denna helg. Fredagens mat fick bli kebabtallrik i köpcentret. Vi drack lite glögg och åt pepparkakor med Saint Agur efter att barnet somnat, medan vi kollade på Bron. Vi var som vanligt sist i landet med att upptäcka denna serie, men nu har vi tagit oss igenom de två första säsongerna (som finns på Netflix), och håller på att kolla på säsong tre, som finns på SVT Play fram till månadens slut. Mitt i fredagskvällens avsnitt vaknade H och ville inte somna om, så han fick sitta med oss tills det var slut och sedan gick vi alla upp och sov.

Lördagen blev mer av samma. Vi mikrade fläskpannkaka från i torsdags till lunch, och lagade korv stroganoff till middag, på en falukorv som gick ut häromdagen. Glögg, pepparkaka och Bron när barnet somnat. I säng vid midnatt, då barnet även vaknade och ville sova med oss. Åh, glamouren!

Men något av vikt har i alla fall hänt. H har knäckt skedkoden! Sort of… Han kan i alla fall stoppa in skeden i munnen utan att först vända den upp och ner. Det här med att skopa upp mat på den är inte helt klockrent ännu. Men han åt en yoghurt själv till frukosten igår!

IMG_5662 IMG_5657

Brödet däremot, har han kommit på, kan en ju äta bara från smörsidan…

Nu ska vi dra iväg och handla lite. Eller ja, jag lär väl amma först…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *