Hämtningspremiär

Hämtningspremiär

Igår blev den till slut av, min allra första förskolehämtning!

För att hinna hämta barnet vid 16 fick jag lämna kontoret 14.35. Inte helt optimalt för arbetet, men det är ju bara att gilla läget. När jag kom in på hemvistet såg jag min lilla pojke stå i hörnet av rummet tillsammans med ett annat barn, fullt upptagen med att ”laga mat” på leksaksspisen. Han hörde mig överhuvudtaget inte, trots att jag ropade.

Den lite hårdhänta pojken T (han som knuffade H första dagen) sprang fram till H och började rycka och dra i honom. Det verkade dock som att han bara försökte påkalla H:s uppmärksamhet och säga ”Men HALLÅ, din mamma är ju här!”. H blev ledsen och började gråta, sedan såg han mig, pekade mot mina bröst och sa ”Duh duh!” och ”Nom nom nom!”. Sötenöten…!

Nej, jag langade såklart inte fram titsen på föris, utan vi packade ihop oss och gick hemåt, via mataffären. H började tjata om banan så fort vi klev in genom dörrarna, och närmast inhalerade den han fick. Så fort vi kom hem kröp vi upp i soffan tillsammans så att han fick amma. H var mycket nöjd, och jag tycker också att det är ganska mysigt att gosa ihop oss lite efter att ha varit ifrån varandra under dagen. Den nya rutinen är att jag ammar när vi/jag kommer hem på kvällen, sedan någon gång till innan H går och lägger sig, och B nattar. Efter att ha nattat hela det första året känner jag att jag med gott samvete kan lämna över det till B ett tag nu. Sedan vaknar H som vanligt under småtimmarna och ammar en eller ett par gånger. Att ha kommit in i vardagen igen har i alla fall avbrutit det superfrekventa ammandet som H krävde när vi var sjuka.

Sedan började jag stöka i köket medan H fick titta på ”I drömmarnas trädgård”. Efter en stund kom han in i köket, började klättra på sin stol och smacka med läpparna. Mer hungrig! Han fick en liten yoghurtbägare, vars innehåll han faktiskt lyckade peta i sig med sked. Kan det vara så att han knäckt skedkoden nu?

Jag lagade kyckling till middag, enligt ett recept som jag fotat av någon gammal tidning, troligen Lantliv:

Mustig kycklinggryta

4-6 portioner

  • 1,4 kg kyckling med ben (jag tog strax under 1 kg kycklinglår med ben, det är min favoritstyckningsdetalj, det som bara är ovanlåret, utan själva benet)

Marinad

  • 5 dl matyoghurt
  • 1 tsk kardemummakärnor
  • 1 tsk korianderfrö (hade jag inte hemma, så jag tog lite malen koriander istället)
  • 10 kryddnejlikor
  • 1 stor vitlöksklyfta (det stod inte i receptet vad en skulle göra med den, jag rev den tillsammans med ingefäran)
  • 1 msk riven ingefära
  • 2 tsk gurkmeja
  • 1 nypa chiliflakes
  • 1 tsk salt
  • 1 msk flytande honung

Gryta

  • 2 msk matolja
  • 1 burk kokosmjölk
  • 2 msk koncentrerad kycklingfond
  • 1 kanelstång
  • 5 kardemummakapslar (jag använde gröna, och tog några fler än 5)
  • 1 lime
  • salt och peppar

Garnering

  • 1 dl riven kokos (snabbt rostad i varm stekpanna)
  • färsk koriander (hade jag köpt, men glömde att sätta fram, vilket var typisk eftersom det är ungefär det allra godaste jag vet)
  1. Blanda marinaden, lägg i kycklingen och marinera 1 timme.
  2. Ta upp och stek kycklingbitarna på hög värme så att de får färg, lägg över i gryta.
  3. Häll över marinaden och kokosmjölken.
  4. Tillsätt fond, kanel och kardemummakapslar. Sjud under lock i 30 minuter.
  5. Pressa i limen. Smaka av med salt och peppar.
  6. (Jag redde av grytan med ett par msk Maizena utrört i vatten)
  7. Servera med ris, rostad kokos färsk koriander.

Alla, inklusive barnet, åt med god aptit, så det här får räknas som en hit. Jag skulle kunna tänka mig att köra i en näve gula russin också nästa gång. Och kanske lite lök.

På kvällen fick jag ett ryck och bakade saffransbullar också. Testade det här receptet med apelsin- och mandelmassafyllning. Det blev rätt bra, men om jag gör det igen dubblerar jag fyllningen. Jag struntade i florsocker och körde på lite pärlsocker istället.

Min kvällsenergi kom sig troligen av att jag tuppat av en stund på bussen på väg till jobbet, hängande över skrivbordet på jobbet, på bussen på väg från jobbet, i soffan när jag ammade när vi kom hem, i soffan när jag kramades med H medan kycklingen marinerade, i soffan medan B nattade H. Den här tiden på året utvecklar jag nästan någon form av narkolepsi, och liksom bara somnar lite varstans. Den senaste tidens myckna amning har nog också gjort att en del amningshormoner ökat, för jag minns att jag somnade på det här sättet när H var mindre, och jag ammade mer, också.

Idag är jag själv på kontoret, och ska se till att klämma ut mesta möjliga av de fem timmar som är kvar innan jag måste åka för att hämta barnet.

Ha en bra torsdag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *