Stackars, stackars mig…

Stackars, stackars mig…

Här sitter jag och vakar. Sov periodvis mellan 00 och 03. Men smärtan! Och hostan! Vid 03.30 gick jag upp och duschade och parkerade mig i soffan, där jag suttit och lidit sedan dess.

Mindre än en halvtimme kvar nu tills vårdcentralen öppnar, och jag kan ringa dit och försöka få en akuttid. Det här kan omöjligen vara en vanlig förkylning. Svalget blir bara ondare och ondare, och smärtan har nu sökt sig ut i öronen också.

Jag brukar vara en tålig och seg kvinna, som är rätt bra på att uthärda det mesta. Typ laga tänder och föda barn utan bedövning. Aldrig någonsin har jag sökt vård för en förkylning. Men någon gång ska väl vara den första… Hoppas bara att det finns någon bot eller lindring, för det här är vidrigt.

H hostar alldeles förskräckligt också, jag hör genom taket hur det hackar och rosslar i hans lilla kropp. Men det får hans pappa sköta nu. Jag är inte kapabel att göra något annat än att bara sitta här just nu, och tycka synd om mig själv. Snart får jag ta alvedon igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *