Julen. Äntligen slut. Och bilstolsdebacle.

Julen. Äntligen slut. Och bilstolsdebacle.

Nej, det blev ingen toppenjul för oss i år. Skönt att den är över. Skansenbesöket på annandagen var höjdpunkten.

Tredjedag jul bjöd på middag hemma hos min pappa, eller ja, pappa med fru bjöd på middag. Vi sladdade som vanligt in en kvart för sent, utan att ens ha hunnit köpa med en blomma. Och hade dessutom glömt att ta med en barnstol, bortskämda som vi är med att både mormor och farmor har skaffat stol till vårt lilla knytte. (Svärmor, som är välbeställd, men tämligen ”ekonomisk” i vissa avseenden, har lånat en Ikea-stol av bekanta. Den kostar ju ändå 130 kr. Eller 170 om en slår på stort och köper till brickan…) Måste säga till pappa att köpa en, för någon direkt matro blev det ju inte med en hal mask/tallrik fil i knät.

Vi fick med oss mamma hem på kvällen, som lillebror haft vårdnaden om under julhelgen. Planen var sedan att B skulle köra mig, barnet och mamma till Örebro, där jag och pojken skulle vara kvar ett par dagar, så att B kunde ha grabbkväll hemma. Vi tänkte komma iväg på förmiddagen, eftersom B skulle köra hela vägen tillbaka igen direkt. Jo, men tjena…

B skulle först installera den ”nya” bilstolen Maxi-Cosi Mobi i den numera lagade bilen. Det var bara ett drygt halvår sedan vi köpte stolen, och tre eller så månader sedan som H verkligen behövde byta upp sig från babyskyddet. Han har – nätt och jämnt – klarat höjden, d.v.s. huvudet sticker inte upp över stolskanten, men benen har varit för långa för stolen ett bra tag. Troligen är han och nosar på maxvikten 13 kg också, om han inte redan är där, och åldersrekommendationen är 0-12 månader. Nåväl, igår skulle det äntligen ske. Stolsbytet.

Och vad händer? Stolshelvetet är för stort för vår bil! Den gick ju in, men till och med jag på inte så resliga 163 cm tyckte det var trångt i framsätet med stolen bakom mig. Och det var bara framsätet (där vi har krockkudde) och höger bak som var rekommenderat för vår bil (BMW 5-serie). För att stolen skulle gå in fick den dessutom sitta lutad så att det egentliga bakåtlutande positionen var helt upprätt, och de övriga positionerna således framåtlutande. Det var dessutom rätt krångligt att installera den, med remmar som skulle sättas fast i framsätet (vår bil saknar golvkrokar, som hade underlättat) och ett otympligt stödben.

Dålig research av mamman! Jag hade tänkt att A) vi har en av de största kombibilarna på marknaden, och B) stolen är en av de populäraste modellerna på marknaden, och att  stolen kunde bli ett problem storleksmässigt fanns därmed inte i min föreställningsvärld. Men tydligen är just BMW-bilar problematiska, då storleken, skålningen och lutningen på baksätet ger ont om plats för en bakåtvänd bilstol. I framsätet skulle stolen kanske sitta något bättre, men vi vill dels inte behöva koppla ur krockkudden, och dels föredrar vi på långfärder att jag kan sitta bredvid barnet och underhålla/förse med mat och dryck/trösta/allmänt hålla koll, istället för att chauffören störs av barnet. Helst har vi också barnstolen på vänster sida, så att B slipper gå runt bilen för att kolla till H när de är ute och åker själva.

B var således arg som ett bi, och klockan var 15 innan vi kom iväg. Utan att ha ätit lunch. Ett stopp på Chop Chop i Enköping löste i vart fall hungerproblemet, och H satte i sig nästan en hel barnportion orange chicken.

Snö, halka, mörker, kyla och dimma fick min stackars man åka hem i direkt efter ankomst. Stackarn, men han kom hem i ett stycke i alla fall.

Jag och H har således hängt med mamma sedan igår kväll. Det har varit mysigt, H gillar verkligen sin mormor. Men han sov som en kratta igår natt, och hostar mycket på natten igen/fortfarande. I natt sover han dock bra, och mamman kan äntligen få blogga lite, mitt i natten.

Själv fick jag lite ont-i-halsen-känningar på kvällskvisten, efter att ha varit nästan-frisk sedan juldagen. Rond 43 av samma virus, eller något nytt skit?

Jag är dessutom just nu på dag 36 i min menscykel. Nog för att det varierat lite sedan mensen kom tillbaka i våras, men inte mer än mellan 25 och 31 dagar. Jag tror dock att det kan vara min långdragna sjukdom och H:s nästan helamning veckan då han var som sjukast som har stökat till hormonerna. Att det skulle vara något annat på g är förvisso inte HELT omöjligt, men TÄMLIGEN osannolikt med hänsyn till ovan sagda i kombination med att vi fått till det hela en (1) gång sedan förra mensen. Avvaktar lite och ser om mensen drar igång snart, annars får jag väl ta ett test för att utesluta att vi fått till en lyckträff. Men som sagt, osannolikt i sig, och kärringen är gammal också!

Det tar sig. Julen del 2.

Det tar sig. Julen del 2.

Annandagen började – helt i stil med hur vår jul sett ut hittills – med att jag lyckades tappa kannan till kaffebryggaren i golvet så att den gick i tusen bitar. Jag svor och förbannade den här så kallade julen, vresig som bara den utan morgonkaffe.

Som tur är har B en espressomaskin, så han fick slänga ihop ett par capuccino för att säkra koffeintillgången. Jag är dock en riktig bryggkaffemänniska, så sån där mjölkdryck fungerar bara som nödlösning. Ren espresso är väldigt gott efter maten, men en kopp espresso går ju inte att sitta och krampaktigt krama med båda händerna om morgonen, som vore den en drunknandes livboj. Så som en kan göra med en kopp svart bryggkaffe.

Men efter detta lilla missöde fick vi en riktigt fin annandag. Vi mötte upp min mamma och lillebror på Djurgården och knatade runt på Skansen i det soliga vintervädret. Och plötsligt hände det – vi såg järven! Två till och med, varav en sprang runt och närmast busade helt ute i det öppna. H tittade storögt, liksom på grisarna, korna och sälarna ute i parken. Inne på akvariet var han helt tagen av lejontamarinerna och krokodilerna. Vi tittade på grodutställningen också.

image

På väg hem plockade vi upp en ny kaffebryggare, det blev en röd från Electrolux. Med timer så en kan få rykande färskt kaffe direkt när en vaknar! (Utan att behöva fippla med kannan med morgonfumliga händer.)

Och en till riktigt rolig grej hände – jag vann en nätauktion på en stor kista från 1700-talet, och den blev min för 1200 kr under utgångspriset på 2000 kr. Den ska bli hallförvaring, tänkte jag. Får återkomma med bild när den kommit hit. Fantastiskt att en kan få unika saker med flera århundradens historia för samma pris som en enkel byrå i butik.

Nä, nu har jag somnat tre gånger medan jag skrivit, så nu får det bli sängen utan att passera gå. Gonatt!

Julen. Del 1.

Julen. Del 1.

Jag börjar med det här lilla fotocollaget, för att ge en liten bild av den Instagram-vänliga delen av vårt firande so far.

image

Det fjärde ljuset brinner. Hyacinterna har fått flytta in i den ärvda tennskålen tillsammans med småtomtar, flugsvampar och mossa. Granen är klädd och den ekologiska julskinkan är griljerad. Det är kvällen före julafton.

Detta visar en del av sanningen, och är den del jag hade kunnat lägga upp på Instagram. Men hela sanningen är inte lika fotovänlig.

Jag hade åter panikont i hals, svalg och öron i tisdags kväll, och somnade tidigt efter jobbet utan att ha gjort någon nämnvärd nytta. På onsdagen hade vi följande göromål kvar på vår ”Att göra inför julen”-lista:

  1. Julstäda
  2. Handla julmat
  3. Köpa julklappar
  4. Köpa julgran och julgransfot
  5. Griljera skinka
  6. Steka köttbullar
  7. Laga Janssons frestelse

Vi handlade julmat och köpte en gran, det gjorde vi. Sedan åkte vi till köpcentret på kvällskvisten. Det skulle hålla öppet sent, så vi tänkte att det kunde vara lite lugnt med kvällsshopping. Först ut (efter att ha konstaterat att ALL julöl var slut på bolaget) var inköp av julgransfot.

Problemet var bara att hela norra Stockholms län tydligen också hade tyckt att 2015 var året då det skulle införskaffas ny julgransfot. Julgransfötterna var helt slutsålda i alla butiker i hela köpcentret. Och enligt snabbt framgooglade lagersaldon på stormarknader och byggvaruhus var läget till synes lika illa i hela regionen. Till slut fick vi tag på en julgransfot av sämsta möjliga sort, en sån där röd-grön i plast, på Coop Forum i Arninge. Då var klockan efter 21, och vi hade inte ätit middag. Det stackars barnet hade fått en grötklämmis vid 19-tiden, och somnade för kvällen i bilen på väg hemåt. Några julklappar blev det inte. (Tack och lov hade jag redan handlat till H.) Jag och B hanterade stressen genom att gräla på varandra.

Vid 03 på julaftons morgon stupade vi i säng efter att ha klätt granen och griljerat skinkan.

Julafton. Vi försov oss och missade julfrukosten hos svärmor. Barnet hällde ut kaffe över bord och matta i vardagsrummet. Barnet kräktes över sin jultröja fem minuter innan vi skulle åka, och fick fira jul i en blå-orange tröja med flygplan på. Vi sladdade in vid köpcentret tio minuter innan stängning och köpte en burk skagenröra som vi lovat svärmor, och en ask praliner var till B:s mamma och bröder istället för julklappar. Jag och B hanterade stressen genom att gräla på varandra.

Barnet ville inte sova på kvällen, och jag kunde inte på grund av barnet, hosta, halsbränna av julmaten samt att jag glömt att ta av mig örhängena innan jag gick och lade mig.

Juldagen firades med jullunch hos släktingar till B. Hade kunnat vara trevligt om inte barnet var på sitt allra springigaste och klåfingrigaste humör, och behövde vaktas hela tiden.

Jag skrämde barnet för livet när vi lekte med en sån där grymtande gummigris. Jag höll i den medan han petade, och klämde så den grymtande när hans små fingrar närmade sig. Jättekul, tills jag plötsligt klämde lite extra hårt en gång, och grisen grymtade JÄTTEHÖGT. Barnet hoppade bakåt och såg förskräckt ut, och tjöt sedan i högan sky. Mamman fick inte ens trösta sedan, utan H ville upp i farbror C:s famn. Ooops!

Framemot kvällen kom vi äntligen hem till vårt igen, och H fick sina julklappar från oss. Först välte han dock den nyvattnade granen, så att vardagsrumsgolvet täcktes av barr, vatten och glasskärvor från två av de tre glasprydnader vi vågat oss på att sätta i granen. Bland annat toppspiran jag fått med mig hemifrån och som hängt med ända från min barndoms jular.

image

H fick av oss:

  • en sångpåse + extra sångfigurer från Oscar & Ellen
  • små plastfigurer av alla karaktärer från ”I drömmarnas trädgård”
  • En leksaksmobil och -fjärrkontroll med lampor och ljud
  • Stapelburkar från Fisher-Price
  • En mjukdjurs-Makka Pakka som pratar och sjunger

”Drömmarnas trädgård”-sakerna hade jag nogsamt budat hem från Tradera eftersom serien har några år på nacken och inte är så i ropet längre, så leksakerna finns inte längre att köpa. Jag var SÅ nöjd med Makka Pakka, som jag trodde H skulle älska över allt annat. Vad hände? Jo, han började gråta när han såg den, och ville inte befatta sig med den…

Nåväl, halva julen är kvar, och nu kan det väl bara bli bättre!

God jul!

 

Julklappstips

Julklappstips

Så här i sista minuten har jag ett litet julklappstips.

Jag är inte mycket för att diskutera smink, krämer och andra ”skönhetsprodukter”. Jag läser ALDRIG ”kvinnotidningar” av typen som till stor del handlar om mode och skönhet, och har slutat läsa en hel del bloggar där det börjat tjatas för mycket om sådant.

Sedan använder jag ju ändå smink ibland, och en del krämer och annat jox. Men jag har inget intresse för det, utan jag provar mig bara fram till något som fungerar för mig, och sedan håller jag fast vid det.

En sak som letade sig in i mitt badrumsskåp för ett par år sedan, och som har blivit en absolut must-have, är fotkrämen Footmender. Jag hittade den på apoteket av en slump, och det är jag så glad för.

Eftersom jag inte är intresserad av ”skönhetsvård” vill jag lägga så lite tid som bara är möjligt på det, och något av det värsta jag visste förut var att fila och fixa fötterna. Det tar lång tid och behöver göras ganska ofta. Mina fötter har en tendens att annars bli fulla av överskottshud som samlas i hårda valkar, med djupa raviner till hälsprickor och fotsulor vars raspiga yta strumporna fastnar i. It ain’t pretty, I tell ya’.

Men sedan jag började använda Footmender för ett par år sedan har jag inte behövt fila mina fötter en enda gång. Jag upprepar: jag har inte behövt fila mina fötter en enda gång på två år. Och fötterna är finare än någonsin, med en slät fin hud och utan hårda valkar. De gamla djupa hälsprickorna är nästan helt borta. Min fotvård består nu i att massera in krämen då och då, och hålla efter naglarna.

IMG_0036

Den kostar en del, närmare 300 kr till ordinarie pris på apoteket. Men jag tycker att den är värd varenda krona. Ett julklappstips!

Dagen i korthet

Dagen i korthet

Det har varit lite dåligt med uppdateringarna här ett tag. Jag är inne på min fjärde sjukvecka, och orken räcker inte till efter att ha försökt få ordning på jobbet innan jul och ta hand om ett barn som varit både sjukt och extremmammigt.

Idag har jag varit på kontoret. B lämnade på förskolan, men fick hämta igen nästan genast efter att barnet kräkts. Ett barn skickades hem efter att ha kräkts i torsdags, så alla är på helspänn nu. I H:s fall var det nog bara fråga om slem. Han har ju hosta precis som jag, och har inte kräkts eller haft diarré vare sig före eller efter den korta visiten på föris. (De var lite osäkra där också, det var bara ett par små omgångar med genomskinlig vätska som kommit upp.)

Själv kräks jag typ slem varje gång jag hostar. Och kissar på mig. Efter drygt två veckors intensiva hostningar finns det inte heller ork kvar att knipa ordentligt. Känner mig så snygg! Har som tur är inga möten inbokade denna vecka…

Nu blir det dusch och genast i säng. Godnatt!