Lördagsgos?

Lördagsgos?

Jag blev snuvad på min fredagskväll igår. Efter att ha skyndat mig hem från jobbet, i syfte att få mysa med familjen (och dricka ett par glas vin), somnade jag vid nattningen klockan 20. Och B väckte mig inte. När jag vaknade till vid 23 var kvällen redan slut. Jag blev jättearg och ledsen på B (Hej PMS!) för att han inte väckt mig. Nu när tid är det vi har minst av kände jag mig blåst på en hel kväll.

Sen blev det morgon, H vaknade för dagen vid 08, och så kom jag ner till köket, där middagsdisken stod kvar på köksbordet. Blev ledsen och arg igen. (Hej PMS!)

Nu har vi i vart fall fått frukost och förmiddagsfika. Jag och H busade loss i soffan en stund. Mycket mysigt, tills han plötsligt kräktes en skvätt över min tröja…

image

Sedan slet han med berått mod sönder en krukväxt. Oavsett hur arga våra ”NEJ!” blev föranledde det bara skratt och förnyade utfall mot den stackars växten. Hur får en små barn att lyssna på vad en säger, egentligen? Kommer aldrig, aldrig att bära hand på honom, och vad gör en när tillsägelser bara upplevs som roliga? Jäkla unge! Söt är han också.

Nu ska vi handla och städa. Imorgon tänkte jag bjuda in lite familj på smörgåstårta och fika. Jag hade nån sorts bemärkelsedag i veckan som bör uppmärksammas på något sätt. *försöker desperat förneka inför mig själv att jag kommit halvvägs till 70*

Ha en fin dag därute!


 

En förunderlig morgon

En förunderlig morgon

Klockan var efter midnatt när jag kröp ner i sängen igår. Jag ställde om väckarklockan på mobilen och gav mig själv en timmes sovmorgon till 06.00. Jag somnade snart, nyduschad och varm.

När morgonen nalkades började en förnimmelse av att något inte riktigt var som det skulle krypa in i mina drömmar. Det var små grymtningar och ljud som kom från ett annat håll än förväntat. Min mans varma rygg som låg närmare mig än det normala nuförtiden.

Sakta vaknade jag till och orienterade mig i rummet. De där grymtningarna igen. Inte från vår säng utan till vänster om mig. Och då slog det mig: BARNET SOVER I SIN SPJÄLSÄNG! Klockan var 05.45, och inte en enda gång hade han vaknat. Inte en enda gång hade han gnällt, gråtit, ställt sig upp och velat komma upp till mig. Han hade sovit obrutet sedan klockan 20.

Efter att jag halvsatt mig upp för att kolla klockan på mobilen tog det såklart inte lång tid innan det kom ett gällt gnyende, och barnet ställde sig upp i spjälsängen, tittade på mig och sa ”omnumnumnum”. Dags för tutte. Jag bara älskar att hans begäran om att ammas är samma som när han ser mat han tycker om.

Han tuttade en liten stund och somnade sedan om med huvudet lutat mot min mage. Jag puffade på B för att han skulle vända sig, och lade upp den lille mot hans far, där han genast fann sig tillrätta och i sömnen började pilla på pappas skägg och stryka över hans hår.

Där lämnade jag dem och for till kontoret.

När jag kom hem igår kväll satt lilleman i full färd med att äta middag som hans far lagat åt honom – fiskpinnar med pasta och gröna ärtor. Han petade i sig en hel tallrik med fyra fiskpinnar och en massa pasta och ärtor, följt av ett plommon och några mandarinklyftor.

Hittills har alltså förskolestarten inneburit en unge som är glad hela tiden, äter massor och sover hela nätter. Vi har en lugn, glad, trygg och social liten son. Vad mer kan en önska? Jag är så glad och tacksam över att det går så bra nu.

(Väl medveten om att det säkert kommer bakslag med förskoleglädjen, aptiten och sömnen, men en måste passa på att glädjas de här perioderna då allt bara flyter.)

Inskolning, H på egen hand

Inskolning, H på egen hand

Dagen är till ända. Mitt barns allra första dag i sällskap med människor som inte är hans föräldrar, eller tillhör den närmaste släkten.

Det har gått bra. Pappan lämnade, och gossen var inte ledsen alls. Pappan hämtade, och gossen var fortfarande glad. Han hade inte gråtit någonting, och personalen konstaterade att han är  en trygg och social liten kille.

Han hade lekt och haft kul, haft svårt att äta tomatsoppa till lunch (Seriously? Tomatsoppa till ettåringar? Svårt att äta och väldigt… rött), men kompenserat med smörgås, somnat snabbt på fröken L:s arm, sovit i nästan en och en halv timme, busat, ätit pannkakor till mellis, och busat lite till. Glad hela tiden.

Mamman har förstås varit nervös och gråtnära hela dagen. Men det har gått bra. En ny fas i familjelivet har börjat.

Inskolning, andra och tredje dagen

Inskolning, andra och tredje dagen

Nu är de tre inskolningsdagarna med förälder närvarande avklarade, och i skrivande stund sitter H och äter lunch på förskolan, för första gången utan något päron bredvid.

Den andra dagen var det B som var med, och den förlöpte enligt rapporterna ungefär som den första. H var glad och sprang runt och lekte. Åt fiskpinnar och ugnspotatis med god aptit, men återigen var det de svarta oliverna som enligt honom var måltidens största behållning. Ni vet de där svarta, urkärnade av låg kvalitet, med en bismak av bränt gummi? Yup, de är tydligen hårdvaluta på förskolans småbarnsgrupp. Fyra ettåringar runt ett bord som exalterat pekar med knubbiga fingrar och yttrar saker som ”däh!” ”oouh!” och ”ääh!”, och sedan frustar glatt när de får påfyllning av det svarta guldet. Sedan sov H under vilan, efter lite inledande stök. Mera lek, mellanmål som bestod av smörgåsar den dagen. Lättare för H att äta än fil, och han provsmakade prickigkorv för första gången, och det var tydligen godkänt. Lite till lek, och sedan var dagen slut.

B var precis som jag nöjd med förskolan, och vi konstaterade båda två att det var tur att vi tänkte utanför den snäva geografiska ram vi hade från början, när vi absolut ville att H skulle gå på förskolan två hus bort från där vi bor. Det är inte ens tio minuters promenad, och känslan i magen är bara… lugn och bra. Precis som jag blev han också helt kär i avdelningens enda tjej bland ettåringarna, docksöta och buscharmiga lilla A. Hon och en av killarna, godmodiga lilla W, känns som att de kommer att bli jättebra kamrater till H. Så sjukt söta ungar!

Igår var det återigen min tur att hänga på förskolan. Dagen förflöt precis som de två övriga. Glad unge som inte nämnvärt brydde sig om mig. Han åt okej av pyttipannan med rödbetor och stekt ägg till lunch (men mest svarta oliver, så klart!), även om mellanmålsfilen återigen var lite väl svår för ett barn helt utan skedkompetens. Men havrefras och torkad frukt petade han i sig i alla fall.

Utöver småbarnslek à la plocka med leksaker och springa omkring planlöst fick de även ”dega” = leka med någon modernare variant av trolldeg, som var mer som Play-Doh, och rita med kritor. Den stolta modern fick med sig sonens allra första konstverk hem.

IMG_5338
H:s första teckning. Den lila rundade linjen och de tre gula, gröna och röda strecken var mina bidrag, när jag demonstrerade hur kritor används. Sedan gick han lös med brunt, blått, lila och orange.

Dagens sötaste var lilla W. När den andra ettåringen T (samma som knuffades och tog leksaker i måndags) knuffade till H på förmiddagen, sprang W fram och knuffade till T. Okej, kanske inte bra att möta våld med våld, men det var så himla gulligt att W instinktivt ville försvara sin nya kompis. (Ingen blev skadad, det var bara lösa puffar.) På eftermiddagen sprang W fram och gav H en snabb kram. Jag sade till H, ”Nämen, fick du en kram av W?”, och då fattade H galoppen och kramades tillbaka. Han har fått sin allra första kompis. Det är stort.

Jag tror det blir bra med lille T också, han behöver nog bara vänja sig vid ”den nya ungen”. Han har en storasyster hemma, och det vet en ju hur sådana kan vara, så han är nog van med knuffar och leksaksstölder hemifrån. (Jag är storasyster själv, och det var inte nådigt hur elak jag kunde vara mot lillebror när vi var små). Sedan finns också en liten M, som dock har varit sjuk hela veckan, så honom har vi inte hunnit träffa. Fem ettåringar på avdelningen, och en eller ett par till börjar i dec/jan.

H har verkligen fått aptit igen nu efter att ha varit sjuk, och med mer händelserika dagar. Vi svängde förbi mataffären på vägen hem, och jag skulle bara plocka upp lite blöjor och ett par saker till och hastade igenom butiken. När vi gått förbi frukt- och gröntavdelningen började H plötsligt att gråta. Jag förstod snabbt vad som var fel – ”Nämen, glömde mamma bananerna?”, utbrast jag, ”Vilken tokig mamma!”, varpå barnet sken upp och skrattade hela vägen tillbaka till korgen med barnbananer.

IMG_5351
Barnbananen i mataffären. Det bästa som finns.

Vid hemkomsten åt han en kokt varmkorv med bröd. Först brödet, och sedan korven, efter att jag klickat ur köttet ur skinnet, som han tyckte var segt. Och efter ytterligare någon timme började han tjata om middag. Gå runt i köket och peka och säga ”Åmmnåmmnåmm!”, ända tills pannbiffen med potatis och löksås serverades. Han åt bra av det också, med rårörda lingon och pressgurka till. Törs en hoppas på att det vänt nu, med matkrånglet?

Så här glad är han efter en dag på förskolan. Vid hemkomst vill han genast sätta sig i min fåtölj eller i soffan, och gestikulerar åt föräldern att det är dags att köra igång ”Drömmarnas trädgård” på YouTube.

IMG_5371

Nu har lunchen på förskolan övergått i vilan. Undrar hur det går… Hoppas, hoppas att han kan somna även utan oss där!

Tröttheten

Tröttheten

Det tär även på föräldrarna med inskolning. Igår somnade jag när jag nattade lilleman, och orkade sen inte just något mer efter att jag vaknat till, heller.

Även idag är jag så trött att jag bara vill sova. Så sammanfattningen av inskolning dag två och tre får vänta till imorgon.

Men det har gått jättebra. Imorgon ska H vara själv på förskolan för första gången. B hämtar och lämnar, och är på stand-by under dagen. Jag ska bara åka och jobba, och försöka tänka på annat.

Nu ska jag packa ihop H:s dagisväska. Sedan sängen.

Nattnatt!

På morgonbussen

På morgonbussen

Idag sitter jag på bussen på väg till kontoret, och pappan och gossen sover ännu.

B:s tur att vara med på förskolan idag och se hur sonens vardag ska se ut framöver.

Känner mig gråtmild. Dags att börja skifta fokus, både för dagen och rent generellt. Dags att låta mitt yrkesjag ta mer plats igen, och låta mitt mammajag lämna över till andra.

Känner mig inte så peppad på det just idag. Vill bara krama ungen min.

Inskolning, första dagen

Inskolning, första dagen

Jo, det blev inskolning idag, trots allt.

Jag var uppe med tuppen och ringde förskolan redan strax efter att de öppnat. Den lärare som ansvarar för H:s inskolning hade inte kommit ännu, men jag förklarade läget för den som svarade. Hon menade att det nog bara var att komma ändå, och om jag inte hört något från ansvarig lärare var det bara att komma dit vid 9 som planerat.

För säkerhets skull jagade jag rätt på BVC så fort de öppnade, och beskrev sjukdomsförlopp och prickstatus. Sköterskan trodde på höstblåsor; det hade cirkulerat på flera av förskolorna i området på sistone. Med hänsyn till god allmänstatus men ännu relativt färska blåsor, om än på återgång, tyckte hon att det var ett gränsfall, som förskolan fick avgöra. Även från BVC var rådet således att gå till förskolan, och så fick de skicka hem oss därifrån om de skulle tycka att prickarna verkade ”farliga” i smitthänseende.

Så vi gick dit, och frågade om vi var välkomna, eller om det bara var att vända på klacken och gå hem. Och veteranen på avdelningen, som är 70+ men fortfarande jobbar kvar för att fylla upp luckor i personalstyrkan, bedömde att det gick bra att vara kvar. Så vi körde på.

Förmiddagen spenderades i ”hemvistet” – medan alla barn och fröknar utom ansvarig fröken och tre barn gick ut och lekte fick H möjlighet att göra sig hemmastadd under lugna former. Det var en ettåring till inne, en bastant krabat som var en månad äldre än H, men rejält större, längre och mer försigkommen. Han tog saker från H, och knuffades. Jag knöt näven i fickan och hindrade mig själv från att gå fram och ruska om ungen. Vara elak mot min lillgris! Fy!

Sedan smyggrät jag en skvätt här och där, när separationsångesten slog till. H var aldrig det minsta ledsen, utöver lite protesttjut när han inte ville sitta still vid sångstunden.

Efter sångsamling med båda småbarnsavdelningarna var det lunchdags. Och H åt ris med kycklinggryta med god aptit, samt majs och svarta oliver med ännu bättre aptit. Tänka sig!

Efter lunch var det dags för vilan. Jag fick ligga på en madrass bredvid H. Att somna var inget han var superintresserad av, och när alla barnen sov var han alltjämt vaken, och ville inte hålla sig på sin madrass. Så jag var nästan beredd att ge upp. Det är trots allt mycket begärt av en ettåring att han ska somna på en helt ny plats efter bara ett par timmar, med spännande nya barn som ligger runt omkring och rör sig och låter i sömnen. Jag satt kvar en stund med honom i famnen. Och plötsligt sov han! Jag lade ner honom och tassade ut.

Sedan sov han cirka en halvtimme, satte sig upp och såg sig tyst omkring. Jag såg honom genom fönstret och gick in och hämtade honom. Glad liten kille!

Det blev ny sångstund, och mellis, efter att alla vaknat. H fick inte sig så mycket av filmjölken, stackarn, men petade i sig en del torkad frukt. Sedan lekte alla barnen i hemvistet, och H hade jätteroligt. När klockan var strax före tre började han se trött ut, så då gick vi hemåt.

Den lilla tröttmössan somnade i vagnen på väg hem och sov i en timme,  då jag väckte honom.

Sedan ville han mest sitta i soffan eller min fåtölj och titta på teve tills det var dags att sova.

image
Före och efter första dagen på förskolan. Det tar på krafterna!