Ingen bra resa, det här

Ingen bra resa, det här

Barnet, som jag trodde var på bättringsvägen, blev sjukare igår eftermiddag, och än sjukare idag. Äter inte och dricker bara lite.

Dagens mat: en näve russin och ca en halv deciliter vispgrädde. Dagens dryck: kanske en och en halv deciliter vatten, en halv deciliter äppeljuice, några klunkar saft och några klunkar festis. Märk den tilltagande desperationen hos föräldern…

Han har helt ratat nästan all sin favoritmat: pannkakor, pizza, mer vispgrädde, kanelbullar. Återigen, desperationen… Jag tror att det var typ i måndags eller tisdags som han åt en ordentlig portion mat sist. Nu cirka tre dagar på nästan ingenting.

Och han gråter. Och gråter. Och gråter.  Sover mycket, för att sedan vakna och vara aktiv mellan 04 och 07. Varvid han står och pekar mot köket och säger ”nomnomnom”, för att sedan slå iväg allt som erbjuds, gråta, hälla vatten/mjölk över hela sig, gråta lite till. Busa runt medan mamman försöker sova, för att sedan vid 07.30, när mamman tänkt att det ändå är morgon och dags för frukost, bestämma sig för att manisk amning under halvsömn, på alltmer sinande bröst, i två och en halv timme, ändå var vad han behövde. Mina bröstvårtor var lila efteråt. Oh, the joys of motherhood!

Och som grädde på moset – gissa vem som har panikont i svalget och frossa? Nu har H sovit i princip non-stop sedan kl 16, med avbrott för middagsförsök och ett par omgångar tutte. Jag försöker ladda för en stökig natt. Vill bara sova själv.

Det är i vart fall positivt att H:s feber varit avsevärt lägre idag (enligt mina handflator), och just nu är hans panna sval mot mina febriga händer.

Eländes elände. Det blir till att ringa doktorn på måndag om barnet inte kvickar på sig. Kanske är det halsfluss? (Tack föris!)

Försöker hålla mig cool, men det går sådär. Tänker ”feber är inte farligt” (Men tänk om det är någon jättefarlig infektion då?) och ”små barn kan klara sig i veckor utan mat, bara de dricker” (Hur mycket måste han dricka?). Men mest tänker jag att en barnakut är det sista stället jag vill ta mitt sjuka barn till (medvetslöshet, stor blodförlust och liknande undantaget), så det blir till att avvakta till måndag, eftersom han trots allt dricker, är aktiv stundvis och febern inte är konstant hög. Men det är första gången min skrutt är sjuk på riktigt, och lite, lite grann ligger jag vaken nu bara för att höra honom andas.

Imorgon är vi hemma igen. Stackars mamma, som fick hem en hel sjukstuga med väldigt begränsad umgängesförmåga. Hoppas vi inte smittat henne, bara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *