Deppigt och snuvigt och fullt upp

Deppigt och snuvigt och fullt upp

Vädret har blivit mildare igen, men jag är fortfarande nedstämd. PMS fortfarande, i kombination med att jag haft en hel del dåliga samveten att ta itu med på jobbet, har lite grann fått mig att tappa sugen på det mesta.

Den här veckan är H själv på förskolan mellan 9 och 15. Han är lite förkyld, vilket knappast är oväntat med hänsyn till den utbredda förekomsten av gröna snorsträngar under nosen på i princip varenda unge på avdelningen när H började förra veckan. Men han har (i vart fall hittills) inte haft någon feber, och är pigg, om än inte lika glad som vanligt. Det är lite gnälligt hemma, och han har sovit med oss nästan hela nätterna sedan i helgen. Även på föris har han varit lite småkinkig, framför allt vid vilan. Men det är ju inte att undra på, hostig och snorig som han är.

B har lämnat och hämtat hela veckan hittills, men idag är det min tur att hämta, liksom även imorgon. Så nu är jag på kontoret sedan nästan en timme tillbaka och försöker krama ur det mesta ur den korta arbetsdagen. Har lite smått panik över att jag måste öka upp faktureringen nu när det lilla tillskottet från Försäkringskassan slutar dyka upp nästa månad. Hua, vad jag känner mig stressad över att arbeta mig upp till en heltidslön igen. För det finns inte riktigt utrymme att faktiskt arbeta heltid.

Det här med att hämta på förskolan gör att jag max kan arbeta till 13.30 de här dagarna när han slutar 15. Så även om jag går upp vid 05 för att masa mig iväg kan jag maximalt få en arbetsdag om 6 timmar, inklusive lunch. Från nästa vecka kommer han att vara på förskolan till 16.30, och då kan jag få till 7,5 timmar på kontoret, inklusive lunch.

Det hänger på att B lämnar, för jag måste åka hemifrån strax före 06 för att hinna till jobbet till 07.30. Om jag skulle lämna och hämta skulle jag få en arbetsdag som sträckte sig ungefär mellan 10 och 15.

Så prio ett nu är att fixa körkortet, för då kan jag kapa pendlingstiden från tre timmar till en och en halv. Jag fetbommade uppkörningen när jag var höggravid med H, och har inte kört sedan dess. Hoppas lite kunskaper sitter kvar i alla fall. Problemet är att tiden för att övningsköra måste knapra på arbetstiden, och hur ska jag då kunna jobba in tillräckligt med pengar? Tandagnissel, stressmage och uppvaknanden mitt i natten med alla system rusande och varningslampor blinkande, är standard just nu.

Hemma bara fräser jag och B på varandra. Vi är i desperat behov av lite tid one-on-one. Bara en middag på tu man hand. Eller en brunch. Jag hade önskat mig brunch på Berns asiatiska till min födelsedag. Det är det absolut bästa jag vet. Men det var fullbokat, så det blev det inget med.

H är ju glad i sin farmor, och van att vara hos henne. Kanske kan vi rent av åka bort över natten någon gång framöver?

Håhå jaja, det här inlägget gör ingen glad. Sitter här och bölar och tycker synd om mig själv. Men jag har snart ett kundmöte, så jag ska försöka rycka upp mig själv och sätta på mig yrkesmasken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *