Inskolning, andra och tredje dagen

Inskolning, andra och tredje dagen

Nu är de tre inskolningsdagarna med förälder närvarande avklarade, och i skrivande stund sitter H och äter lunch på förskolan, för första gången utan något päron bredvid.

Den andra dagen var det B som var med, och den förlöpte enligt rapporterna ungefär som den första. H var glad och sprang runt och lekte. Åt fiskpinnar och ugnspotatis med god aptit, men återigen var det de svarta oliverna som enligt honom var måltidens största behållning. Ni vet de där svarta, urkärnade av låg kvalitet, med en bismak av bränt gummi? Yup, de är tydligen hårdvaluta på förskolans småbarnsgrupp. Fyra ettåringar runt ett bord som exalterat pekar med knubbiga fingrar och yttrar saker som ”däh!” ”oouh!” och ”ääh!”, och sedan frustar glatt när de får påfyllning av det svarta guldet. Sedan sov H under vilan, efter lite inledande stök. Mera lek, mellanmål som bestod av smörgåsar den dagen. Lättare för H att äta än fil, och han provsmakade prickigkorv för första gången, och det var tydligen godkänt. Lite till lek, och sedan var dagen slut.

B var precis som jag nöjd med förskolan, och vi konstaterade båda två att det var tur att vi tänkte utanför den snäva geografiska ram vi hade från början, när vi absolut ville att H skulle gå på förskolan två hus bort från där vi bor. Det är inte ens tio minuters promenad, och känslan i magen är bara… lugn och bra. Precis som jag blev han också helt kär i avdelningens enda tjej bland ettåringarna, docksöta och buscharmiga lilla A. Hon och en av killarna, godmodiga lilla W, känns som att de kommer att bli jättebra kamrater till H. Så sjukt söta ungar!

Igår var det återigen min tur att hänga på förskolan. Dagen förflöt precis som de två övriga. Glad unge som inte nämnvärt brydde sig om mig. Han åt okej av pyttipannan med rödbetor och stekt ägg till lunch (men mest svarta oliver, så klart!), även om mellanmålsfilen återigen var lite väl svår för ett barn helt utan skedkompetens. Men havrefras och torkad frukt petade han i sig i alla fall.

Utöver småbarnslek à la plocka med leksaker och springa omkring planlöst fick de även ”dega” = leka med någon modernare variant av trolldeg, som var mer som Play-Doh, och rita med kritor. Den stolta modern fick med sig sonens allra första konstverk hem.

IMG_5338
H:s första teckning. Den lila rundade linjen och de tre gula, gröna och röda strecken var mina bidrag, när jag demonstrerade hur kritor används. Sedan gick han lös med brunt, blått, lila och orange.

Dagens sötaste var lilla W. När den andra ettåringen T (samma som knuffades och tog leksaker i måndags) knuffade till H på förmiddagen, sprang W fram och knuffade till T. Okej, kanske inte bra att möta våld med våld, men det var så himla gulligt att W instinktivt ville försvara sin nya kompis. (Ingen blev skadad, det var bara lösa puffar.) På eftermiddagen sprang W fram och gav H en snabb kram. Jag sade till H, ”Nämen, fick du en kram av W?”, och då fattade H galoppen och kramades tillbaka. Han har fått sin allra första kompis. Det är stort.

Jag tror det blir bra med lille T också, han behöver nog bara vänja sig vid ”den nya ungen”. Han har en storasyster hemma, och det vet en ju hur sådana kan vara, så han är nog van med knuffar och leksaksstölder hemifrån. (Jag är storasyster själv, och det var inte nådigt hur elak jag kunde vara mot lillebror när vi var små). Sedan finns också en liten M, som dock har varit sjuk hela veckan, så honom har vi inte hunnit träffa. Fem ettåringar på avdelningen, och en eller ett par till börjar i dec/jan.

H har verkligen fått aptit igen nu efter att ha varit sjuk, och med mer händelserika dagar. Vi svängde förbi mataffären på vägen hem, och jag skulle bara plocka upp lite blöjor och ett par saker till och hastade igenom butiken. När vi gått förbi frukt- och gröntavdelningen började H plötsligt att gråta. Jag förstod snabbt vad som var fel – ”Nämen, glömde mamma bananerna?”, utbrast jag, ”Vilken tokig mamma!”, varpå barnet sken upp och skrattade hela vägen tillbaka till korgen med barnbananer.

IMG_5351
Barnbananen i mataffären. Det bästa som finns.

Vid hemkomsten åt han en kokt varmkorv med bröd. Först brödet, och sedan korven, efter att jag klickat ur köttet ur skinnet, som han tyckte var segt. Och efter ytterligare någon timme började han tjata om middag. Gå runt i köket och peka och säga ”Åmmnåmmnåmm!”, ända tills pannbiffen med potatis och löksås serverades. Han åt bra av det också, med rårörda lingon och pressgurka till. Törs en hoppas på att det vänt nu, med matkrånglet?

Så här glad är han efter en dag på förskolan. Vid hemkomst vill han genast sätta sig i min fåtölj eller i soffan, och gestikulerar åt föräldern att det är dags att köra igång ”Drömmarnas trädgård” på YouTube.

IMG_5371

Nu har lunchen på förskolan övergått i vilan. Undrar hur det går… Hoppas, hoppas att han kan somna även utan oss där!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *