Hemma med liten kamin

Hemma med liten kamin

H var jobbig imorse, väckte mig om och om igen, grät och ammade, grät och ammade. Låg och bara snuttade på tutten som en napp. När jag försökte lirka bort honom för att själv få sova var det tillbaka till gråt igen.

Sedan vaknade jag plötsligt och klockan var 10.15. B hade gått till jobbet, och vi hade sovit vidare, jag och H. Jag förstod att något måste vara på tok, SÅ länge brukar H aldrig sova. Och visst kändes han varm. Varmare än jag någonsin upplevt honom bara tidigare.

Jag använde panntermometern, som fungerar sådär – på fem-sex mätningar fick jag lika många olika resultat, mellan 37,9 och 38,9. Men de flesta låg runt 38,5-38,7, så det är kanske där någonstans.

Beträffande feber har jag aldrig känt att det exakta gradantalet spelar någon roll, feber som feber liksom. Antingen har en det, eller så har en det inte, och det märks utan termometer. Men jag mätte ändå på H idag för att bekräfta det jag redan känt: han har feber.

Stackars liten. Han är så seg. Jag har satt honom i soffan och bullat upp med kuddar och filt, och han bara sitter där. Tittar på lite Teletubbies (gosh, vad jag avskyr dem!), och bara kommenterar med ett ”bwumbwum!” här (åt dammsugaren) och ett ”däh!” där (åt allt annat). Jag har aldrig varit med om att han bara suttit där man satt honom, så han känner sig nog rätt vissen.

Men det är väl bara början, med hänsyn till den kommande förskolestarten. Hittills har han bara varit riktigt förkyld en gång, när han var runt ett halvår, och varit lite småsnuvig ett par gånger efter det, bara så att näsan snorat lite.

Så idag blir det pyjamasmys hela dagen. Själv läser jag alltid lika eminenta Barnakutens inlägg om feber. Och känner mig lugn, och inte alls så mycket som en hispig förstagångsmorsa.

IMG_5295

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *