Jobbdag och föräldramöte

Jobbdag och föräldramöte

Idag var jag på kontoret en sväng, och var seg i huvudet och gjorde knappt någon nytta alls. Petade lite i den pappershögen, och lite i den.

På kvällen var det dags för föräldramötet, mitt allra första. På den positiva sidan: ”fröknarna” verkade jätterara, verkligen personer jag kommer att känna mig trygg i att anförtro min förstfödde åt. Och lokalerna var minst lika fräscha inuti som utanpå, även om jag inte fick se just H:s ”hemvist”.

På den negativa sidan: FOR F*CK’S SAKE, VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT HUR DET HÄR MED FÖRSKOLA FUNGERAR?!? Tydligen är det meningen att alla barn ska börja i augusti. Det nämndes att det var problematiskt att så många barn nuförtiden börjar mitt i terminen, för att gruppen störs när det är nya inskolningar hela tiden. Och nu har småbarnsavdelningen som H ska gå på under hösten fokuserat på att få grunderna att fungera – handtvätt, städa, mest hängt i hemvistet och vant sig med omgivningarna och gruppen. Gruppen som tydligen är jättefin och såå sammansvetsad.

Kul att en inte hade en aning om detta. Verkligen jättekul. Jag trodde de flesta ungar började någon gång runt ett års ålder, oavsett tid på året. Men nejdå, mitt stackars barn ska in i en redan sammansvetsad barngrupp som till stor del skolats in tillsammans och nu haft tre månader på sig att gemensamt träna på grunderna i förskolerutinerna. I vart fall de fem som är från årskull -14. De åtta barnen från årskull -13 antar jag inskolades förra året.

En får väl bara hoppas att det blir bra ändå.

På föräldramötet gick en del tid åt till att diskutera om barnen fick bjuda på något när de fyller år, och i så fall vad. Tack och lov var det bara en mamma som verkade vara fanatisk sockermotståndare, som dock  m ö j l i g e n  kunde tycka att fruktsallad eller popcorn var okej, medan andra nog var mer öppna för, säg, glass eller liknande. En annan var bekymrad över att det skulle bli ett måste att ta med något till födelsedagen. Gruppens beslut blev till slut att det nog räckte med det uppmärksammande som skedde på förskolan (födelsedagsbarnet får en krona, blir sjungen för och får välja sånger på sångstunden etc) men att den andra småbarnsgruppens önskemål fick styra. Oookej.

Vi pratar två småbarnsgrupper om totalt 26 barn. Cirka två födelsedagar i månaden, med något litet extra till mellis, Två dagar i månaden får de gärna skedmata ungen med rent strösocker till mellanmål om de vill. När blev detta en big deal?

Jag kan kräkas när jag tänker på detta föräldrarnas detaljstyrande av barnens vardag på förskolan. Det enda jag vill är att mitt barn ska vara glad, leka med kompisar och utvecklas med hjälp av snälla förskollärare som bryr sig om honom. Om han får en liten glass till mellanmål för att någon fyller år? Det skiter jag fullständigt i!

Sedan började jag nästan gråta när de pratade om uppvaknandet efter vilan. Herregud, det är någon annan som ska välkomna min son tillbaka till världen när han vaknar efter middagsluren hädanefter! Den där stunden när han är sömndrucken, varm och mysig och till och med låter sig kramas en stund utan att orma sig. *Gråter igen*

Nej, nu är det nog för idag, jag går och lägger mig. Imorgon är det jag och mitt barn. Ännu ett tag till är han min, bara min (och B:s).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *