Jobbångest. Bättre än förr.

Jobbångest. Bättre än förr.

Längtar efter sängen. Och mannen. Och barnet såklart.

Rullar hemåt längs motorvägen. Det är beckmörkt ute, och jag har varit på jobbet i 14 timmar.

Försökt kasta över lite bollar. Ohyggligt många har legat på mitt skrivbord lite för länge, och det dåliga samvetet gnager konstant där i bakhuvudet, där i magtrakten. I helgen vaknade jag för första gången på länge upp i arla morgontimme med den där särskilda jobbångesten.

Den som jag lidit mycket av i mina dagar. Den som får mig att vakna med ett ryck och känna fullkomlig panik. Den som får tankarna att rusa och bubbla (Helvete, jag skulle ju ha ringt x!/Kom jag ihåg att mejla Y?/Skrev jag verkligen rätt i brevet till Z?/X är nog jättearg på mig./Är det inte något viktigt jag glömt?/Undrar om jag gjorde fel med det där…/Y tycker nog att jag är inkompetent./Z? Pratade jag med Z, och i så fall, var är anteckningarna? /STÄNGDE JAG AV KAFFEBRYGGAREN PÅ KONTORET NÄR JAG ILADE TILL BUSSEN?) och mina kindtänder att mala mot varandra så att det knarrar.

Tack och lov trivs jag med mitt arbete, och framför allt min arbetsplats, idag. Det fanns en tid för inte så länge sedan  när jobbångesten hade mig i sina klor hela tiden, och kontoret (det gamla alltså) var en plats dit jag gick med tunga, tunga steg varje morgon. Ett kontor som styrdes av en narcissistisk småpåve och där scener dagligen utspelades som skulle få en normal människa att bara stå och gapa. Och sedan en enorm arbetsbörda på det.

Småpåven gjorde så klart inget jobb själv, det skulle utföras av andra, och sedan skulle han både ta åt sig äran OCH klaga på dessa andra över att de inte presterade nog, och säkerligen inte förtjänade någon löneökning eftersom de inte fakturerade så mycket till kund. HAN däremot, med sina lysande siffror (intjänade av de andra), kunde med gott samvete ta lite till semester i ett av x antal fritidshus. Inget konstigt alls.

Så när jag till slut sade ”Fuck off!” och blev min egen var det en lättnad som inte var av denna världen. Jag älskar mitt kontor, och jag älskar min kollega och att vara min egen chef!  Idag såg jag till att arbeta bort i vart fall toppen på pappershögarna. Det får bli en sen kväll då och då för att hålla ångestmonstret på mattan. Det är det banne mig värt, för nu är det bara för min egen skull jag sliter.

Nu är jag snart hemma hos min lille skrutt igen. Han sov bara middag en halvtimme igår, och var hysteriskt övertrött hela dagen sedan. Jobbigt för alla inblandade.

Hoppas han och pappan haft en bra dag idag. Imorgon är det jag och H. Känns ändå okej att komma hem sent när vi har hela dagen tillsammans imorgon.

Godnatt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *