Halvdan halvdag och tandtrubbel

Halvdan halvdag och tandtrubbel

Sitter hemma efter att ha avlöst B som hemmaförälder vid halvtid. Trött och mosig i hela huvudet efter en intensiv morgon med kundmöten utanför kontoret, och sedan hemresa vid lunch.

Det var tur att någon annan plingat, för jag vaknade med ett ryck bara några meter före min hållplats. Det hade blivit en mycket lång hemresa annars. Jag var inte ens medveten om att jag somnat, så det hastiga uppvaknandet kom som en chock och jag kände mig seg hela eftermiddagen.

H har … tandlossning, höll jag på att skriva, men menar så klart tandsprickning, och äter och sover dåligt, men dreglar desto bättre. Tand 7 och 8 arbetar sig långsamt uppåt.

Det tar sju evigheter att få honom att somna, och han sover oroligt och vaknar lätt. Imorse vaknade han såklart när jag skulle gå upp, och stortjöt när jag lämnade sovrummet. Jag kände mig som en riktig skurk där jag stod på nedervåningen och sminkade mig, ackompanjerad av hans tröstlösa tjut. B lyckades inte trösta.

Vi har alltid reagerat snabbt på hans skrik och gråt och vägrat alla former av skrikmetoder och ”härdande” uppfostran, för att han ska få en trygg anknytning. Men vad gör en när en verkligen måste gå, och den andra förälderns tröst inte räcker till?

(En liten, liten del av mig är skadeglad för att B tvingades kliva upp före 08 för en gångs skull, istället för att myssova med barnet halva förmiddagen.)

Förutom klämmisar, som H tar ut ur skåpet och kommer farande med för att locket öppnat, är han inte så intresserad av att äta heller.

Jag mötte upp min lilla familj på vägen hem idag, och vi åt en gemensam lunch på  den indiska kvarterskrogen. H petade i sig lite ris och naanbröd, och ännu mindre kyckling och gurka. Men han lär ju inte svälta. Han kan väl få leva mest på klämmisar och lite extra amning i några dagar om han vill…

image

Som ni kan se har dregglisarna gjort en andra comeback i barnets garderob. En välbehövlig comeback, som accessoar till dreggelsträngen som för närvarande är ett konstant inslag på barnet. Den här gången hade jag i alla fall inte varit så naiv att jag packat undan dem med bebiskläderna.

Nu ska jag börja fixa middag. B är på konsert, så det blir jag, H och en burk fiskbullar ikväll. Förhoppningsvis somnar han utan alltför mycket trubbel sedan. Mamman ser fram emot en kväll i ensamt majestät framför en film. Eller ensam och ensam… jag har stämt träff med Ben och Jerry 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *