På bussen, full av kärlek

På bussen, full av kärlek

Måndag morgon och jag sitter på bussen till jobbet, med en varm och mysig känsla i hela kroppen.

Solen skiner, och jag har min nya vinterkappa på mig. Morgonpasset i P3 i lurarna får mig att sitta och småskratta för mig själv. Älskar dem allihopa, men mest originaltrion Martina, Hanna och Kodjo, som dock bara representeras av Hanna idag.

Den varma känslan kommer dock främst från kärleken till min lilla fina son. Efter att bara ha vaknat en eller två gånger under min nattsömn vaknade han till när jag gått upp och stod och rotade i byrån vid strax efter 06. Han satte sig upp och avfyrade världens största och sötaste leende mot mig. Jag kröp ner bredvid honom och ammade en stund, som avbröts lite då och då av att han skulle peka på katten och säga ”maaao”, peka på tutten, peka på pappa, klappa pappa på skägget (som plötsligt försvunnit). Allt med ett stort leende.

Han snuttade en stund till, somnade om. Log ett stort leende i sömnen medan han höll en test av mitt hår och smekte mig på kinden. Sedan rullade han över mot sin pappa, och jag smög upp och iväg.

Gullepojken. Vad gör det att klockan hinner bli halv nio innan jag kommer till jobbet? Första mötet vid 09, men jag hinner en kaffeslurk och dra på lite mascara ändå.

Ha en bra måndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *