Ändrade mig…igen…

Ändrade mig…igen…

I fredags hade jag bestämt mig för att det var dags att sluta amma. Långt in på lördagen hade jag en tanke om att kanske var dags redan den kvällen. Men så blev det inte. Vi blev sena med middagen, och eftersom vi inte längre kan trycka i honom en burk mat och natta honom innan vi äter så hann klockan bli gott och väl efter 21 innan H var redo för sängen. Hans nya vana att äta själv medför också att han ofta behöver en dusch innan sänggåendet.

Med en jättetrött och jätteledsen lite kille att förhålla sig till var det omöjligt, eller i vart fall omänskligt, att förvägra honom tutten också. Det är ganska kort om tid om han ska hinna avvänjas innan förskolestart, och efter mycket soulsearching och googling så känns det ändå inte riktigt rätt i magen att sluta nu.

Så med hänsyn till kommande förskolestart så får avvänjning nog dröja till 18 månader ändå. Förutsatt att han inte själv får för sig att han vill sluta innan dess, vill säga. Jag känner mig färdig, och rätt fed up, men vill göra det hela så mjukt som möjligt för honom. Att han både natten till igår och nu ikväll faktiskt somnat vid bröstet har väl gjort sitt till för min minskade beslutsamhet också…

Jag har också bestämt mig för att när det är dags är det jag som ska sköta det hela. Det här med att som mamma också hålla sig borta från barnet en eller kanske flera nätter för avvänjning känns inte heller bra i magen.

Så jag fortsätter att nattamma. Pajad sömn kan jag väl klara i några månader till, och den här korta tiden i våra liv kommer att vara över innan jag vet ordet av ändå. Det är ändå något speciellt att kunna plocka upp ett ledset och gråtande barn på natten, lägga honom till rätta vid bröstet och sedan båda falla i sömn igen.

Annars har helgen handlat mycket om att utföra barnsäkerhetsåtgärder, och att inse att ytterligare åtgärder behövs. Barngrindarna till trappan är äntligen på väg upp. Det vill säga att de där extra reglarna som ”bara” var att skruva upp för att Ikea-grindarna ska passa nu äntligen är på plats, bara några månader efter att grindarna införskaffades. Själva grindarna kommer förhoppningsvis upp imorgon.

Vi har tagit bort fotbrädan på H:s matstol (Stokke Tripp Trapp) eftersom han reser sig upp i stolen hela tiden, och om en vänder ryggen till har ungen plötsligt krupit upp på bordet.

Men det är ett upprustningskrig detta, för plötsligt har H lärt sig att skjuta undan fåtöljen som, tillsammans med en soffa, utgjort barriären mellan den barntillåtna och den förbjudna zonen i vardagsrummet. Nu sätter han genast kurs mot pappans avancerade stereoutrustning så fort han får chansen. Fast han gör det för att han vill dansa, vilket är så sjukt gulligt att en inte har hjärta att bråka på honom.

Nu sovdags innan jobbdags. Godnatt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *