Den stora tröttheten

Den stora tröttheten

Igår kväll somnade jag för andra gången den här veckan medan jag försökte natta det trilskande barnet. Han ammar, härjar runt i sängen, ligger still så man tror att han somnat… innan han plötsligt kastar sig iväg. En gång igår vaknade jag till med ett ryck när jag plötsligt hörde ljudet av små fötter som dunsade ner på sovrumsgolvet och hastigt pinnade iväg ut i övervåningens hall. Jag kastade mig upp och fångade det lilla pyjamasmonstret mitt i hallen, på väg in i badrummet.

Det känns …sådär… att vi inte fått upp grinden där uppe ännu. Det MÅSTE göras idag, för nu inte bara kan han gå ner från sängen själv, han verkar också tycka att det är helt okej att dra ut från sovrummet själv. Tack och lov har han hittills inte velat gå ner för trappan, ens när vi erbjudit honom att få krypa ner med oss bakom sig. Uppför klättrar han dock på några sekunder.

B kom upp och ryckte in efter att jag försökt få ungen att sova i ungefär en evighet. Då var jag så trött och sur att jag bara drog på mig täcket, vände mig bort, mumlade ”skitunge” och somnade. Jag behöver förvisso mer sömn, men den där timmen eller två då vi hinner vara för oss själva efter att H somnat vill jag helst inte vara utan. (Även om vi mest sitter i varsin fåtölj och spelar mobilspel, läser bloggar och facebookar.)

Så något fredagsmys att tala om blev det inte av igår. Jag jobbade från tidig morgon och fram till kvällen, sedan möttes vi upp hela familjen för att åka och handla. När vi handlat färdigt var klockan efter 20, och vi insåg att middagen skulle dröja till efter 21 om vi skulle laga mat. Så vi tog ett snabbt beslut att hämta pizza istället. Mindre nyttigt, men vi fick mat före 21 i alla fall. Typiskt oss att handla mat och planera för middagen, för att så fort vi kommit ut genom kassorna inse att klockan hunnit bli lite för mycket.

IMG_4746

H åkte kundvagn som ett proffs, och smällde i sig en hel gratisbanan alldeles på egen hand. Det är första gången vi givit honom en hel banan att äta själv, och det gick ju hur fint som helst. Det kanske finns en anledning till att han nu helt vägrar att bli matad – han kan ju väldigt bra själv!

Och sen fick kvällen som sagt ett raskt slut när jag somnade före klockan tio. Sömnbristen är rätt påtaglig för tillfället med tidiga morgnar, sena kvällar och ett barn som härjar och ska ha tutte mest hela nätterna igenom. Jag måste nog verkligen sluta amma. Det känns som att det mest stör hela familjens sömn just nu. När jag jobbar sover H lugnt med sin pappa till efter 09 på morgonen. Efter att ha hunnit leva om minst två omgångar med mig på natten, med uppvak i egen säng vid 02-03 och sedan amning igen efter att min klocka ringt vid 05. Oftast lite gruffande däremellan också, som oftast kan lösas med en kram eller en napp. När jag är hemma så fortsätter han med en runda härjande, och oftast amning, vid 06 för att sedan vakna för dagen vid 07.

Imorse slutade morgonstöket med gråt, för H rullade av mig och ner från sängen när han höll på som värst och klättrade och klängde på mig. Men det var ingen skada skedd, utöver att B skrek på mig för att jag inte hade fångat ungen (som alltid), och jag kände att livet var rätt orättvist i största allmänhet. Jag nattar alltid, blir alltid härjad på hela natten igenom, är alltid den som får ta hand om ungen när han vaknar, för det är mitt hår han drar i, mina kläder han rycker i, mina bröst han sliter och biter i, mitt ansikte han skallar, mig han klättrar på och över. B får sova hela nätter och får sovmorgon till och med när han är ensam hemma med H. Jag har inte sovit en hel natt (alltså mer än 5-6 timmar utan avbrott) sedan H föddes . Klart som f*n att det alltid är med mig ungen trillar ur sängen…

Så det är nog bäst för oss alla att vi avslutar amningen nu, så kanske vi alla kan sova lite bättre.

Avslutningsvis bara måste jag göra en till kärleksförklaring till min nya ryggsäck.

 

IMG_4741

Till höger står min gamla jobbryggsäck, en Blade 30 från Arcteryx. Helt värdo. Kostade väl drygt 1500 spänn eller så, och har aldrig varit bra till något. Inte som jobbryggsäck, inte som handbagage eller weekendväska. Väger bly, är enormt otymplig och rymmer ingenting. Vilket är svårt att tro när man ser den, men så är det. Och till vänster min nya kärlek. Massor av BRA fack, liten, lätt och smidig. Rymmer min dagspackning minst lika bra som härket till höger, men när jag har den på ryggen väger den absolut ingenting. Även när jag känner när jag lyfter den att den är halvtung, så känns det sedan som att jag bara har en tom tygpåse på ryggen. 448 bagare på torghandel, tror det stod ”Stellans läder” eller liknande på kvittot jag fick.  Måste bara skaffa ett regnöverdrag nu till vintern.

H sover middag i sin vagn just nu, och jag sitter bara och vegeterar i fåtöljen. När han vaknat ska vi ut i trädgården och höstfixa. Rädda in de stackars frostkänsliga växter som redan överlevt ett par nätter med ner mot -3 grader, kratta upp fallfrukt och annat som bör vara gjort innan det blir vinter.

Ha en trevlig lördag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *