Matbråk och sovstök

Matbråk och sovstök

Ja, så var det dags igen. Eller, rättare sagt, det fortsätter som förut men blir värre och värre.

Varje måltid blir till en kamp. Och det enda som får H att äta är att vi distraherar honom så mycket att han gapar på reflex och äter utan att riktigt tänka på det. Det har gått lite upp och ner på sistone, men nu känns det som att vi måste ge upp och ändra vår hantering av H vid matbordet.

Jag läste den här artikeln och… ja, det där är ju vi. Föräldrarna som kallar in cirkus Brazil Jack till matbordet för att få telningen att äta. Vi går i taket av stress, och barnet sitter där och skrattar mer och mer åt oss ju mer desperata vi blir.

Idag åt vi frukost och fikade tillsammans på det lokala kaféet, och hade med oss gröt till H. Men den ville han så klart inte äta när han såg att det fanns frallor och wienerbröd på bordet. Så han fick smaka medan vi åt, och så tänkte vi försöka med gröten igen efter att allt annat på bordet försvunnit. Men det gick inte vägen det heller. H matvägrade och satt och pekade på en annan kafégästs macka och gnällde.

Jag värmde på gröten när vi kom hem, och då åt han den till slut efter mycket lock och pock och hundra leksaker på bordet. Så här kan vi inte ha det. Problemet är att hans förmåga att äta själv inte är direkt på topp, och han brukar bara ta några tuggor och sedan mest kladda.

Vid lunch fick han i sig knappt en halv portion lasagne från Hipp, trots att han fick kladda själv hur mycket han ville iklädd sin Babybjörn Eat and Play Smock, med en mugg mjölk, utan lock och allt, att hälla i sig (på sig) själv.

Han fick i sig en klämmis på egen hand lite senare, medan jag stod i köket och bakade. (När jag kom hem igår kväll var köket i kaos, klockan var halv åtta och jag hade inte minsta lust att påbörja köttfärssåsen vi hade tänkt oss till middag. Så köttfärsen fick åka ner i kylen, och B fick åka till den lokala indiern och plocka upp en alternativ middag. Och med hänsyn till de generösa portionerna hade jag en färdig måltid kvar idag också. Men jag ville ha bröd till, så jag gjorde egna chapati i eftermiddags.) När jag åt min mat ville H upp till bordet igen, och åt av brödet med god aptit.

Till hans middag försökte jag värma upp barnmaten från lunchen, men nej, det gick inte hem alls då, och han fick inte i sig en enda sked. Men mer chapati gick bra. Och ett ägg, som jag i ren desperation stekte på för att ungen skulle få i sig NÅGOT annat än vitt bröd till middag. Och det åt han faktiskt upp till sista smulan.

Jag har verkligen önskat att han skulle acceptera att bli matad åtminstone någon måltid per dag tills han lärt sig äta med sked själv, för det är så svårt att servera fullvärdig mat som han både KAN och VILL  peta i sig själv. Och som inte tar halva dagen att få i ordning. Men det finns nog ingen annan utväg nu än att skippa burkmaten, och kanske även gröten.

Och sömnen sen…! Han härjar och kryper runt i sängen och ska amma hur ofta som helst under natten. Om jag råkar ha vänt mig ifrån honom stortjuter han. Vid nattning har han de senaste två kvällarna inte somnat under amning, utan han ammar färdigt, hugger fatt i en napp och börjar krypa och böka runt i sängen. Somnar ofta till slut, men vaknar lätt när han läggs ner i sin egen säng. Och då är det bara att börja om från början igen. Jag orkar verkligen inte ha timslånga nattningar. Och jag orkar inte hålla på och fortsätta amma fast jag är så less på det, om det inte ens kan få honom att somna längre, utan mest bara gör att han härjar värre under natten.

Men dagen har faktiskt varit ganska bra ändå. Jag har bestämt mig för att sluta ”ta striden” vid matbordet, utan bara erbjuda mat och inte försöka tvinga eller lura i honom den. Han kommer inte att svälta ihjäl. Och han somnar alltid förr eller senare på kvällen. Han är inte alltför bråkig då heller, utan det tar bara tid. Jag klarar det här. Vi klarar det här. Det går över.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *