Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

För första gången sedan H var bebis har jag fått sova nästan fem timmar – Jag upprepar: FEM TIMMAR! – ensam och ostörd på min sida av sängen. Inte ens en katt som slogs om utrymmet i fotänden av sängen.

Från en bra bit före 23, när jag gick till sängs (förutom ett stoppa-i-napp-och-säga-så-så-sov-nu-med-mjuk-mammaröst-avbrott precis efter sänggåendet) och fram till långt efter 03 sov H helt lugnt i sin säng, två katter sov på B:s sida av fotänden. En katt sov mellan våra huvudkuddar, men där störde hon ju inte.

Nu är jag dock inne på fyrtiofemte minuten av att försöka ta mig ur sängen och hoppa in i duschen utan att utlösa Det Stora Skriket från halvvaken son som kryper runt i sängen, drar mig i håret och somnar till djupare endast liggande tvärs över mig….

Men fem timmar ändå! Cinq. Cinque. Five. Fünf.

Lovely.

Tråktisdag

Tråktisdag

Idag är vi bara hemma, jag och H. Han började bli småsnuvig i söndags, och igår kväll var han rätt snörvlig. Själv hade jag också ont i halsen igår. (Vi var ju på öppnis i fredags, va…)

H vaknade vid 23-tiden igår kväll, och jag vet inte hur länge han höll på att härja runt i vår säng innan han slutligen somnade. Men det är ju inte så lätt när man är liten och har ont i halsen och näsan rinner… Men sedan sov han helt okej med oss fram till ”normal” tid på morgonen, strax före 08.

H har varit pigg idag, men haft rinnande näsa och varit lite smågnällig, och jag har varit trött och känt mig allmänt vissen. Så vi har bara hängt hemma idag och gjort så lite som möjligt. Jag bakade filmjölkslimpor igen, och testade detta recept, som blev bra, om än något kompakt.

IMG_4576

H sov middag i vagnen stående i hallen, och somnade själv efter bara några gångers smågnäll. Drygt två timmar låg han där och sov. Det brukar gå bäst att sova i vagnen när han är lite snuvig, så han har huvudet lite högt samtidigt som han får tryggheten i att höra mig stöka i köket alldeles intill, istället för att vara själv på övervåningen.

Till lunch åt vi köttfärssås, som jag gjorde en gryta av i söndags för att ha snabb middag redo igår kväll, och sedan räcker det till två luncher också. H brukar älska köttfärssås, men idag ville han bara äta lite grann. Men det är väl förkylningen som spökar, antar jag. Han tvärnobbade även middagen, som är en av mina favoriter; en snabb, lättlagad och jättegod laxchowder. Antingen var det förkylningen även där, eller så var chilismaken lite för stark för honom. Han har i och för sig inte reagerat på kryddor förr… B lyckades lura i honom en burk barnmat till slut, men det krävdes en tidning att bläddra i som distraktion.

Imorgon ska vi till BVC för vaccination. Hoppas det går bra även om H är lite snuvig.

Laxchowder

Laxchowder

Det här är ett recept jag lagat om och och om igen de senaste typ 15 åren, och haft nedskrivet i min receptanteckningsbok sedan studietiden. Jag minns inte var jag hittade det ursprungligen, och jag har förenklat och anpassat (förvanskat?) det lite under åren. Fantastisk vardagsmat som känns lite lyxig. Matigare än en soppa, mer som en allt-i-ett-gryta, och kombinationen vitlök, persilja och chili är en favoritsmak.

Ingredienser

  • 4-5 potatisar, fint tärnade
  • ett par stjälkar selleri, strimlade
  • 2-3 små gula lökar, hackade
  • 1 röd chili, finhackad
  • 3-4 vitlöksklyftor, finhackade
  • en skvätt olivolja
  • 8 dl vatten
  • 2 fiskbuljongtärningar
  • 2 dl lätt crème fraîche
  • 2 msk maizena, utrört i lite vatten
  • salt och färskmalen vitpeppar
  • en bit färsk lax utan skinn, ca 300-500 g
  • ca 1/2 kruka färsk persilja, hackad

Gör så här

  1. Hacka alla grönsakerna. Skölj ev. av potatisen för att den inte ska fastna i kastrullen.
  2. Fräs grönsakerna i olivoljan i en stor kastrull/gryta.
  3. Häll i vatten, buljong och crème fraîche, koka upp och låt puttra 10-15 min. Tärna laxen i kuber under tiden, ungefär som speltärningar.
  4. Red av med maizena, låt puttra till önskad tjocklek, smaka av med salt och peppar.
  5. Lägg lax och persilja i den småputtrande såsen, rör om försiktigt en gång och låt fisken värma igenom ett par-tre minuter.

Några dryckestips har jag inte att komma med, för det här har jag nog bara ätit till vardags, men något lätt och inte alltför torrt vitt kanske hade funkat?

Same shit, different day

Same shit, different day

På väg hem från jobbet, och kan konstatera att jag inte behöver skriva något nytt idag.

Vi tar en repris på den här bara, så blir det bra så.

Telefonsamtal med uppgiven man och förtvivlat barn har dock lyst med sin frånvaro. Vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken?

Jag lär väl bli varse när jag kommer hem om en halvtimme…

Kram och godnatt!

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Helgen är redan slut, och jag har inte hunnit skriva ner något alls i bloggen. Men den har varit bra, helgen, och en liten sammanfattning kommer här.

I fredags var jag mammaledig som vanligt. Mindre vanligt var att vi var uppe och hade käkat frukost färdigt redan vid 09. Då dök det upp några blänkare på Facebook om att det var minst ett par från mammagruppen som tänkte dyka upp på öppnis. Jag var jättetrött och kände inte alls för det, men pallrade mig iväg för H:s skull. Han blir ju så glad över att få träffa andra barn, och leka med alla roliga sakerna där.

Sagt och gjort, vi drog iväg, och kom så klart mitt i sångstunden. Men H verkade inte direkt ledsen över att missa den, utan ville mest klättra på den lilla inomhusrutschkanan och krypa omkring. Det första han fick syn på var ett par golvlampor med ”trampkontakt”. Vi har en lampa med sådan strömbrytare hemma, och H var genast igång med att försöka tända lamporna. Tyvärr var sladdarna utdragna, så han hade ingen framgång. (Lampor är den stora fascinationen nu; han sitter vid middagsbordet och pekar och uppmanar mig att gå och trycka på knappen borta på väggen, så att lampan ovanför köksbordet tänds och släcks. Hur kul som helst, tycker han.)

Efter att ha fått lite hjälp en gång klättrade han uppför trappstegen till rutschkanan helt utan stöd. Han ville också gärna ge saker till de andra barnen, och log stort när de tog emot hans ”gåvor” och sade tack. När ett annat litet barn tappade en boll tog H genast upp den och räckte tillbaka den. Det tar sig ju bra än så länge, det här med socialt umgänge med andra barn. Men jag antar att det kommer mindre sympatiska perioder då han kommer att tycka ”mitt, mitt, mitt” om allt, och knuffa undan alla som försöker ta hans saker.

Jag stötte också på en gammal kompis från sjunde klass! Helt otroligt att vi från samma lilla håla hamnat i samma lilla förortsavkrok 20 år senare. H levde runt så mycket så vi hann inte prata, men vi lär ju stöta på varandra igen.

H var utmattad efter öppnis, och somnade på vägen hem. Sedan sov han kvar i vagnen i hallen i en dryg timme. Sedan briljerade han med att gå 4-5 steg vid flera tillfällen under eftermiddagen. Så jag räknar nog fredagen som dagen då han började gå. På sin trettonmånadersdag och allt!

Jag fick huvudvärk under eftermiddagen, och tappade alla ambitioner på att göra någon nytta, så det blev hämtpizza till middag i fredags, och tidigt sänggående. H levde om i vår säng nästan hela natten, och skulle amma och krypa runt om vartannat. På morgonkvisten vaknade jag tvärt av att han tjongade ner sitt huvud ner på min näsrot med full kraft. Det kändes som att det krasade, men det var nog inget som gick sönder, för näsan ser normal ut. Efter att vi stigit upp gick han plötsligt tvärs över hallen, ca tio steg utan att ramla! Jag fångade det hela på video, och sms:ade stolt iväg bildbevis till alla mor- och farföräldrarna.

Efter frukosten begav vi oss raskt iväg mot stan, för att besöka vinmässan I Enjoy Wine på Fotografiska. H somnade i sin vagn på tunnelbanan, och sov gott och väl en timme in på mässbesöket. Vi gick runt och njöt stort av alla vinerna. Lyckades prata lite men en representant från ett av våra favoritvinhus i Italien, La Spinetta, om att titta in på deras vingård under vår planerade hösttripp, som förhoppningsvis blir av i oktober. De hade inte med några av deras bättre viner på mässan, men det var andra som hade riktigt bra grejor. Mässbiljetten kostade 200 kr, och det var ett vrakpris med hänsyn kvaliteten på smakproven. Vi blev rätt förälskade i ett vin från Famille Perrin i Chateau-Neuf-de-Pape, och ett annat favorithus, Fontanafredda, bjöd på en riktigt bra genomgång av sina Barolo och Barbaresco. Tyvärr hann vi inte alls kolla allt vi var intresserade av på de tre timmar som första passet av mässan varade, men kul hade vi i alla fall!

På vägen från Fotografiska satt H helt hänförd och tittade på en Finlandsfärja som lade till, och åt sitt livs första varmkorv med bröd. Sedan käkade vi en tidig middag på The Flying Elk i Gamla stan. En fantastiskt god råbiff (och mera vin) fick vi i oss. H fick ångad torsk med mos, ärtor och skirat smör. Deras barnmeny kostar 10 kr per år som barnet är, så det blev nästan gratis! Tyvärr kom H ihåg de goda hemgjorda pommes fritesen som han fick på min farbrors födelsedagskalas för en månad sedan. Han satt mycket bestämt och pekade på pommes fritesen till våra råbiffar, och sa ”däh!” med sin mest uppfordrande stämma. Torsken var inte att tänka på…

IMG_4564IMG_4565

Det var en rätt trött liten kille vi åkte hemåt med efter en händelserik dag i stan. Jag hade huvudvärk igen på kvällen, och tog till och med en Panodil för första gången sedan läketiden efter förlossningen. Tredje dagen i rad med huvudvärk, och lite idag också… Men igår blev det kanske värre efter att dels ha blivit skallad av ettåringen, och dels efter att ha druckit en hel del vin under dagen.

H överraskade oss med att sova till 09.30 imorse! Idag har vi varit loja och mest hängt hemma, förutom lite livsmedelsinköp. Och H har såklart övat sina nya skills hela dagen, och stapplat omkring i huset. Tänk att han går nu, vår lille skrutt!

På hemväg, lite ledsen

På hemväg, lite ledsen

Har just satt mig på bussen efter tolv timmar på jobbet. Ringde hem till en uppgiven mansröst och en övertrött liten pojkes förtvivlade skrik.

Sitter tårögd och är glad att lamporna på bussen är släckta, så jag slipper gråta till allmän beskådan. En dryg timme kvar hem.

Önskar att det fanns ett annat sätt. Att jag kunde vara hemma mer. Inte känna varje dag att jag överger det viktigaste jag har. Att den enda människa på jorden som verkligen behöver mig inte kan lita på att jag finns där när han är ledsen.

Vill samtidigt vara på jobbet mer. Arbetsglädjen har så sakta börjat smyga sig tillbaka, och jag börjar kunna känna ett visst flow i arbetet. Sitter inte längre bara nollställd och glor på skärmen medan tankarna svindlar så fort jag måste göra något mer än halvkomplicerat. Men inte är det som förr, inte…

Det måste finnas något annat sätt att leva. Men kanske går det inte att kombinera småbarn och ett krävande arbete?

Mitt jobb är inte förenligt med deltid. Mina uppgifter kan inte göras av någon annan när jag är borta, och det blir bara större högar för varje dag jag inte är där. Och kunder som förväntar sig snabba resultat, och snar återkoppling på varje brev, mejl, telefonmeddelande, SMS och personliga besök. Jag kan inte släppa mitt arbete när jag inte är där.

Detta dygn i mitt liv: 12 timmars jobb, 3 timmars resor till och från jobbet. Återstår 9 timmar. Laga och äta middag, 1,5 timme. Husarbete, 0,5 timmar. Umgås med mannen i mitt liv, 1 timme (medan jag sitter i halvkoma i fåtöljen) och sedan sova resterande 6 timmar. Lilleman sov när jag åkte och kommer att sova när jag kommer hem, så han får 0 timmar detta dygn.

Men imorgon är en annan dag o.s.v. Den kan istället innehålla alla vakna timmar med lilleman.

Och jag kommer att ha de där pappershögarna på hjärnan hela dagen.

Och de där tankarna på att jag måste göra något åt min stackars kropp, som är så försummad.

På något sätt måste jag lägga i en extra växel på jobbet. Försöka få tillbaka hjärnkapaciteten och koncentrationsförmågan. Det är det enda jag kan komma på; om jag blir superdupereffektiv på jobbet så jag kan dra in mer pengar på mindre tid, så skulle jag kunna frigöra fler timmar till annat.

Hur det nu ska gå till?

Två steg mot mamma!

Två steg mot mamma!

Strax efter att jag kommit hem igår kväll tog min son TVÅ steg mot mig. Snacka om att mammahjärtat svällde upp till en stor varmluftsballong! Han släppte taget om dörrkarmen för att gå mot mig. Gullesnutten.

Ett steg häromdagen, två steg igår. Snart går han nog som om han aldrig gjort annat.

Sedan fick B söva honom medan jag fixade käk, och det gick faktiskt. Det tog lite längre tid och blev ett par extra uppvak strax efter att han somnat, men inga tendenser till otröstlig gråt efter tutte.

Jag hade ju ändå tänkt lägga mig direkt efter middagen, så jag tänkte att han kunde få komma upp och amma så fort jag gick och lade mig. Så här onsdag och torsdag när jag jobbar två dagar i rad är jag faktiskt rätt glad att ha honom i sängen med mig hela natten mellan arbetsdagarna.

Och jag var i säng före 23, för att vakna relativt utsövd vid 05.30. H hade ammat ett par gånger, och knörvlat runt i sängen ett tag strax innan min klocka ringde, men inget extremt. En bra natt.

Nu har jag redan varit på kontoret i en timme. Huvudvärken är väck, så idag hoppas jag få en del gjort och ändå kunna åka hem i någorlunda tid, så jag hinner träffa H lite innan han ska somna.