Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Igår åkte vi hem från Örebro. Lille skrutt somnade i Ergobaby Stowaway ungefär en minut efter att tåget lämnade plattformen, och sov som en sten hela vägen tillbaka till Stockholm. Han vaknade yrvaket till först när jag stod och bänglade med att fälla upp vagnen.

Stackarn har ju inget stöd alls för huvud och nacke i Ergoselarna längre, så han höll på att tappa huvudet i golvet när jag böjde mig framåt. Undrar om man skulle kolla in någon form av toddlersele? (Säger hon som redan äger tre bärselar, en hybridsjal och en bärslinga, och använder någon av dem typ en gång i månaden…) Eller så kollar jag in hur Stokken eller ev. sjalen skulle fungera nu?

Jag måste väl också börja använda Ergoselen på ryggen snart, även om jag fortfarande tycker det känns helt okej att bära H på magen vid nästan 12 kg. Jag är ju inte direkt ute på långpromenad med sele. Och just för att få lilleman att somna på tåg och bussar måste han ju sitta på framsidan.

Nåväl, detta om detta. Efter att vi anlänt Centralen blev vi upplockade av B, och på hemvägen stannade vi på en fika på ett köpcentrum. Där passade vi på att prova ut ett par skor till H. Storlek 21 och breda fötter, var skoförsäljarens omdöme efter att ha mätt och tittat. Skorna blev dock i storlek 22. Och kostade 900 spänn! Vi blev smått chockade över prisbilden på småbarnsskor. Det var ett par fodrade gympaskor av ett märke med ett så imbecillt namn som ”Ponny”, som han kommer att kunna ha fram tills den riktiga vintern sätter in.

För att lindra chocken köpte vi varsitt par skor till oss själva också. Det var ”3 för 2”, så då blev H:s skor gratis. Eller så kostade de 2600, det beror ju på hur man ser på saken… Nejdå, jag köpte mig faktiskt ett par riktigt rejäla lammskinnsfodrade vinterkängor, och B fick sig ett par snygga halvfodrade höstkängor, så det var inget onödigt köp. Bara oplanerat.

Jag började skriva det här inlägget igår när jag lade mig. (Den här bloggen är ju lite av en dagbok för mig, och det är oftast precis innan lägger mig som jag passar på att nedteckna dagen som gått.) Men när jag skrivit några rader vaknade herr supermammig och ville sova med mig, så jag fick återta skrivandet nu på morgonen, sittande på bussen till jobbet.

Jag hade bråttom till bussen, för jag måste in och förbereda inför ett förmiddagsmöte. Så jag lämnade huset vid 06, en halvtimme senare än planerat på grund av uppvaknanden med gråt från lillen, som har någon sorts mammaradar som slår på stora larmet när jag lämnar sängen. Hur djupt han än verkar sova innan.

Promenaden till bussen brukar ta 24-27 minuter, men idag behövde jag snabba på. Så jag körde på min energilista på Spotify. Den ger alltid extra schwung i steget, och jag hann utan problem på 21 minuter.

Min energilista innehåller rätt mycket av ett av mina största guilty pleasures – barnförbjuden dancehallmusik. Jag veeet; genren är rätt besudlad med unken kvinnosyn, homofobi med mera med mera. Men inget får mig att vilja dansa eller anstränga mig fysiskt mer än en riktig dancehalldänga – jag kan inte hjälpa det! (Och jag väljer så klart bort de låtar som jag upplever som stötande.)

Så en dag hemma hos oss kan mycket väl börja med att en 35-ish, korpulent småbarnsmamma står och skakar loss till någon låt med en fet riddim och väldigt barnförbjuden text. Fin bild att ha på näthinnan så här på tisdagsmorgonen, va?

Den sista biten till bussen idag räddades av ”Whine & Kotch” av J Capri feat. Charly Blacks. Håll i hatten, vilken fart det blev på tanten!

Kram på er, och ha en bra tisdag!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *