På hemväg, lite ledsen

På hemväg, lite ledsen

Har just satt mig på bussen efter tolv timmar på jobbet. Ringde hem till en uppgiven mansröst och en övertrött liten pojkes förtvivlade skrik.

Sitter tårögd och är glad att lamporna på bussen är släckta, så jag slipper gråta till allmän beskådan. En dryg timme kvar hem.

Önskar att det fanns ett annat sätt. Att jag kunde vara hemma mer. Inte känna varje dag att jag överger det viktigaste jag har. Att den enda människa på jorden som verkligen behöver mig inte kan lita på att jag finns där när han är ledsen.

Vill samtidigt vara på jobbet mer. Arbetsglädjen har så sakta börjat smyga sig tillbaka, och jag börjar kunna känna ett visst flow i arbetet. Sitter inte längre bara nollställd och glor på skärmen medan tankarna svindlar så fort jag måste göra något mer än halvkomplicerat. Men inte är det som förr, inte…

Det måste finnas något annat sätt att leva. Men kanske går det inte att kombinera småbarn och ett krävande arbete?

Mitt jobb är inte förenligt med deltid. Mina uppgifter kan inte göras av någon annan när jag är borta, och det blir bara större högar för varje dag jag inte är där. Och kunder som förväntar sig snabba resultat, och snar återkoppling på varje brev, mejl, telefonmeddelande, SMS och personliga besök. Jag kan inte släppa mitt arbete när jag inte är där.

Detta dygn i mitt liv: 12 timmars jobb, 3 timmars resor till och från jobbet. Återstår 9 timmar. Laga och äta middag, 1,5 timme. Husarbete, 0,5 timmar. Umgås med mannen i mitt liv, 1 timme (medan jag sitter i halvkoma i fåtöljen) och sedan sova resterande 6 timmar. Lilleman sov när jag åkte och kommer att sova när jag kommer hem, så han får 0 timmar detta dygn.

Men imorgon är en annan dag o.s.v. Den kan istället innehålla alla vakna timmar med lilleman.

Och jag kommer att ha de där pappershögarna på hjärnan hela dagen.

Och de där tankarna på att jag måste göra något åt min stackars kropp, som är så försummad.

På något sätt måste jag lägga i en extra växel på jobbet. Försöka få tillbaka hjärnkapaciteten och koncentrationsförmågan. Det är det enda jag kan komma på; om jag blir superdupereffektiv på jobbet så jag kan dra in mer pengar på mindre tid, så skulle jag kunna frigöra fler timmar till annat.

Hur det nu ska gå till?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *