Inatt har H varit extremt strulig; han vaknade och krävde att få komma upp i vår säng redan innan jag helt hunnit somna, vid 01-snåret.

Sedan låg han och bökade runt, ville amma och byta tutte konstant, och väckte mig genom att gråta, dra mig i håret, krafsa och riva mig i ansiktet och på halsen, och peta mig i ögat så fort jag inte samarbetade fullt ut, d.v.s. försökte sova. Det kändes som ren tortyr.

Före 08 var han också vaken för dagen, och skulle krypa av sängen/krypa ner och misshandla Tjockiskatt, som låg vid mina fötter.

Men sedan gick B upp med honom, jag tuppade av, och vaknade nu vid halv 12  i ett tyst och tomt hus. Men nu hörde jag dem komma in genom dörren, min lilla familj.

Dags för frukost kanske?