Varde uppkoppling!

Varde uppkoppling!

Mer än halva jobbdagen gick åt till att vänta, vänta och vänta på den nya routern. Men nu är den här, och efter att jag bara bytt ut routern och dess sladdar rakt upp och ner så har vi nu internet på kontoret igen (och således även telefoner och skrivare som fungerar). Hurra hurra! Inte så mycket tid till att blogga, således, men en liten uppdatering tänkte jag ändå få till.

Det blev middag på Max igår. Det hör inte till vanligheterna, men ibland blir det så. Lilleman slukade sitt livs första cheeseburgare, och det var populärt. Jag delade den i mindre bitar, och sedan plockade han i sig varenda smula själv. Han fick dricka mjölk till, vilket också var omtyckt. Äppelklyftorna var dock lite för svårtuggade. Tur att han är för liten för att uttrycka åsikter om vad han vill äta, annars hade vi nog fått höra en del tjat om hamburgare framöver. Det kommer nog att bli en knepig balansgång framöver; jag vill ju ge honom hälsosamma kostvanor med sig i livet, men (surprise, surprise) så verkar ju även små barn gilla ”onyttig” mat, och jag vill inte heller bli en sån där mamma som totalförbjuder allt som inte är råkost och linser.

Kvällen och natten blev mindre trevliga, för då var han gasig i magen och vaknade och grät och lugnade bara ner sig om han fick amma. Om det berodde på hamburgaren, mjölken, eller på att han fick ”ny” mat även till lunch (lax med kokosmjölk, rödlök, sugarnaps och paprika samt ris) låter jag vara osagt, men han sov oroligt hela natten och jag var rätt mör när det var dags att stiga upp. Sedermera har avrapporteringen hemifrån avslöjat att han sov lugnt med sin pappa till efter 09, men det försöker jag att inte vara bitter över.

Nu har jag bara en liten stunds jobb kvar för denna vecka, och sedan får jag gosa med min underbara son över helgen. Det är så paradoxalt att man kan längta så mycket när man inte är med honom, för att sedan tycka att han mest är asjobbig när man väl får chansen att vara hemma med honom. Men jag är ju så himla kär i den här lille mannen, så det finns inte ord till det!

IMG_4095

Notera våra 90-talstapeter i sovrummet, gula med svampmålningsmönster och helt fruktansvärda. Sovrummet är det rum som jag trivs allra sämst i vårt hus, men det är rymligt och charmigt med snedtak och ett vackert gammalt fönster. Någon gång nu i höst måste jag få tummen ur och måla om. Det är ju ganska lätt fixat, trots allt.

På återseende!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *