Småbarnskaoset

Småbarnskaoset

Så här ser det ut hemma efter en dag med ettåringen.

image

En dag där han förvisso ätit och sovit som han ska, men även en dag då han krävt full uppmärksamhet varje vaken sekund.

Om jag lämnat synfältet, eller bara rest mig upp och sett ut som att jag ska någonstans, har han gråtit så hjärtskärande att jag börjat svettas. Mer än jag redan gör på grund av PMS, vill säga. Vad är det med barngråt som sätter igång den där reflexen, egentligen?

Vad jag än försökt ta mig för (och det har inte varit några stora ambitioner: sätta igång en tvättmaskin, klä på mig, gå på toa, plocka iordning disken) så har det resulterat i A) storgråtande barn, eller B) barn som gör kaos med allt han kommer över (och således utökar listan med saker som måste göras).

Trött, sur och svettig har jag nu kapitulerat, satt mig och barnet framför teven med en ”Little Baby Bum” video på Youtube, och bara inväntar B:s hemkomst så jag kan få stöka i köket och laga middag i lugn och ro.

Det känns som att H haft en nästan obruten fas med separationsångest i flera månader nu. Och trots att jag och B delat på föräldraledigheten och omvårdnaden av H är denna separationsångest bara riktad mot mig.

När han blir ledsen och gråter vill han inte heller bli kramad och tröstad, vilket är jobbigt för mig, vars alla instinkter bara vill plocka upp och hålla om honom. Nej, han vill muntras upp med lek och bus – inga kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *