Dagar när ALLT är en kamp

Dagar när ALLT är en kamp

Tjolahopp, nu var det mammaledig tisdag igen. Klockan är lunch, och dagen har hittills bestått av bråk, bråk och bråk. Och lite mer bråk.

Lilleman vill inte äta sin gröt. Inte ens när han ges fria händer att i princip kladda själv hur han vill med den. Vill inte ha smörgås heller. Kanske leverpastejen ovanpå, men resten kastas iväg. Vill inte ha persika heller. Eller vatten. Går inte att distrahera med leksaker, för de åker samma väg som maten – ner på golvet med ett ilsket kast! Den lilla munnen knips bestämt ihop så fort jag försöker ge honom något. Allt jag erbjuder bemöts inte bara med ett frånvänt huvud och en sur knipmun, utan med ett ilsket och ledset panikskrik och stora krokodiltårar. Som att jag slagit honom, när allt jag gjort är att hålla fram hans vattenflaska, eller sträcka fram en bit persika.

När jag lyfter ner honom från stolen (efter att han försökt klättra ur den så många gånger att mina ”NEJ! SITT NER I STOLEN!” kommer i stora arga versaler istället för smeksamma små gemener) är detta också fel. Han gråter tröstlöst när jag sätter ner honom. Får inte gå ens två meter bort, fast jag är helt inom synhåll. Plötsligt ska han bäras runt i famnen. Denna klängighet är på en helt ny nivå. Tänker att han kanske är ledsen över att vi blivit ”osams” vid matbordet, och sätter mig i fåtöljen och kramar om honom. Ungen förvandlas genast till en tallrik fil som rinner ner ur famnen. För att sitta på golvet och gråta.

Lilleman vill inte sova. När klockan blivit 11 är han jättetrött, ännu kinkigare och ännu ledsnare. Det är en helt underbar sensommardag ute, ljum med bara milt solsken genom molnen och en lätt bris som susar i träden. Jag tänkte att han skulle få sova middag i vagnen, så kunde jag sitta och ta en kopp kaffe och pilla med datorn och njuta av lugnet. Vår uteplats är min favoritplats på jorden så här års.

IMG_4076

Men lilleman vill INTE sova i vagnen. Jag hör att hans protester nu är hans typiska tröttgnäll, så jag tänker att han nog kommer att somna snart. Jag provar att ställa vagnen på olika ställen, alla nära och med mig inom synhåll. Men han sparkar på allt han kommer åt i vagnen, får tag på en flärp på insidan av suffletten och drar så hela suffletten blir konkav. Kinkar. Jag går och stoppar om, smeker den lilla kinden, småpratar och ger tillbaka nappen så fort han gråter, han blir lugn tillfälligt. Men han kämpar emot sömnen och börjar gråta om och om igen.

När jag är hemma brukar det vara tutte i vår säng som gäller för att han ska somna. Sedan lägger jag ner honom i spjälsängen. Men en sån här dag känns det fel att ligga inne i vårt muggiga sovrum, och han har också börjat sova kortare och kortare stunder i spjälsängen på dagen. Jag har  inte heller lust att ALLTID behöva lägga mig med honom i sängen en halvtimme eller mer för att han ska somna. När B är hemma med honom somnar ju H fint utan att amma, och även när jag ger mig ut och promenerar istället för att sitta hemma på förmiddagen. Så jag vill inte ge med mig den här gången. Han är ett år, och ammar varje kväll vid läggdags, och vaknar under småtimmarna för att komma upp i vår säng och amma ända fram till morgonen. Han KAN somna utan att få tutte. Somnar han inne har jag dessutom svårt att höra honom om han vaknar om jag själv sitter i trädgården. Han har inte längre ro att amma på annat sätt än när vi ligger i sängen, så att amma sittande ute är inget alternativ.

Våra vänners två-och-ett-halvt-åring brukar kunna somna sittandes i någon av föräldrarnas famn både på kvällen och mitt på dagen. Ute på restaurang eller i trädgården, eller hemma vid middagsbordet. Det gjorde H också, som bebis. Undrar om vi kommer att komma tillbaka dit? Jag kan inte minnas senast han somnade i min famn, men det måste vara flera månader sedan. Innan han kunde krypa, definitivt.

Jag sätter vagnen bredvid min stol och börjar skriva det här inlägget, medan ena handen ständigt är i fart med att rätta till filt, smeka fjunhårig hjässa och stoppa tillbaka napp. Han somnar till slut, och jag drar upp sovkokongen över vagnen och ställer den i den lugnaste och skuggiga vrån bredvid trappan.

IMG_4077

En dryg timme tog det. Jag häller ut dagens tredje iskalla, knappt halvdruckna kopp kaffe i rabatten. Eller snarare: det vilda buskage av gräs och sly som vuxit upp runt uteplatsen och där vi länge tänkt plantera en häck. Men jag tycker det är rätt fint som det är, det passar en naturtomt, och jag gillar kontrasten mellan den ordnade stenläggningen och den vildvuxna remsan uppe på stödmuren.

IMG_4079   IMG_4078

Jag häller upp en ny kopp kaffe från termoskannan, och ska ta itu med planeringen av veckans matinköp. Rätt mör efter förmiddagen; sådana här dagar suger liksom musten ur en redan från start.

IMG_4075

Planen för dagen: en lång promenad ner mot kontors- industriområdet för lite thaimat till lunch (skafferiet gapar tomt), förbi någon lekpark där H kan härja runt en stund, en sväng ut mot skogen och motionsspåren, som jag kan följa mot handelsområdet på andra sidan villastaden, kanske en liten glass som belöning i matvarubutikens kafé medan lilleman får en klämmis, och sedan matinköp och tillbaka hemåt.

Förhoppningsvis är plutt på bättre humör efter sin sovstund. Jag känner mig helt sämst som mamma när det blir så här. B och H hade det bara fint tillsammans igår, men för mig blir det bara bråk. Barnet är detsamma, så det måste ju vara något jag gör galet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *