Tröttman

Tröttman

H:s kisseri har återgått till det normala, så jag har kunnat andas ut och avskriva det hela som en märklig reaktion på vaccinationen. Han har en liten knöl på benet där han fick stelkrampsvaccinet, också. Men annars är han sig lik.

Vissa föräldralediga dagar vaknar jag full av energi, och fixar hemma, går ut på promenad, går och handlar. Leker och myser med barnet, och allt känns harmoniskt. Igår var inte en sådan dag.

Jag låg efter med sömnen och gick och lade mig redan kl 23 i torsdags. Kände mig så tillfreds när jag kröp ner under täcket och tänkte på hur utvilad jag skulle vara på fredagsmorgonen. Och vad händer då? JO, barnet vaknar halv sju! Han som brukar sova minst en timme, ibland två, längre än så.

Sedan sov han bara 40 minuter på förmiddagen. Vägrade äta sin lunch. Sov en kort stund till senare på eftermiddagen. Vägrade äta lunchen igen. Härjade runt i tvåhundra blås. Levde rövare. Och mamman var så trött, så trött. Kände sig nere.

Före bebis hade jag en standardlösning när jag var sådär trött och låg: en lång dusch, smörja in mig med en väldoftande lotion, nytvättade bekväma kläder, en promenad och något gott med hem, krypa ihop med en filt framför teven och tröstäta. Det går ju inte med en vild ettåring!

Eftersom jag inte kunde duscha orkade jag mig inte ut på hela dagen, utöver en stund i trädgården för att försöka trötta ut vildbasaren. Gick icke! Men han har lärt sig att klättra nerför trappor nu också…

När B kom hem möttes han av ett vrak till sambo och en busande unge. Det fick bli hämtpizza till fredagsmiddag. Sedan somnade jag med H.

Idag fick jag dra mig i sängen en stund och ta en lång dusch. Ungen sover middag enligt sitt normala schema. Men jag är fortfarande trött. Jag har inte tid att vara trött!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *