Åh nej, inte nu igen!

Åh nej, inte nu igen!

Jahapp, så var det dags. IGEN. Tredje kvällsnattningen i rad med osalig unge. Olustkänslorna väller in över mig; hoppas det inte blir som för ett tag sedan, då varje timme närmare läggdags medförde starkare och starkare oro över vad som skulle ske vid nattningen.

Men det är lättare att hantera nu. Det vi har gjort de senaste kvällarna när H blivit oregerlig är att vi båda ligger i sängen med honom, på var sin sida om honom. Vi håller oss lugna och neutrala, men ler och småpratar lite med honom när han försöker engagera oss i lek eller prat, och hämtar upp honom till huvudänden om han försöker ge sig av. Det är mycket lättare när vi är två, för då är det bara en sida på sängen som behöver vaktas, och vi behöver inte hålla fast H så mycket, och den onda spiralen med vild unge-fasthållning-arg, ännu vildare unge-stressad förälder, hårdare fasthållning-otröstlig sjövild unge-desperat och panikande förälder, dras inte igång. Och han har somnat inom en halvtimme efter att jag fått förstärkning av B.

Hoppas det passerar snart, vad det nu är som orsakar detta.

God natt, och på återseende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *