Småbarnskaoset

Småbarnskaoset

Så här ser det ut hemma efter en dag med ettåringen.

image

En dag där han förvisso ätit och sovit som han ska, men även en dag då han krävt full uppmärksamhet varje vaken sekund.

Om jag lämnat synfältet, eller bara rest mig upp och sett ut som att jag ska någonstans, har han gråtit så hjärtskärande att jag börjat svettas. Mer än jag redan gör på grund av PMS, vill säga. Vad är det med barngråt som sätter igång den där reflexen, egentligen?

Vad jag än försökt ta mig för (och det har inte varit några stora ambitioner: sätta igång en tvättmaskin, klä på mig, gå på toa, plocka iordning disken) så har det resulterat i A) storgråtande barn, eller B) barn som gör kaos med allt han kommer över (och således utökar listan med saker som måste göras).

Trött, sur och svettig har jag nu kapitulerat, satt mig och barnet framför teven med en ”Little Baby Bum” video på Youtube, och bara inväntar B:s hemkomst så jag kan få stöka i köket och laga middag i lugn och ro.

Det känns som att H haft en nästan obruten fas med separationsångest i flera månader nu. Och trots att jag och B delat på föräldraledigheten och omvårdnaden av H är denna separationsångest bara riktad mot mig.

När han blir ledsen och gråter vill han inte heller bli kramad och tröstad, vilket är jobbigt för mig, vars alla instinkter bara vill plocka upp och hålla om honom. Nej, han vill muntras upp med lek och bus – inga kramar!

Så jävla fräsch!

Så jävla fräsch!

Har nyss kommit ut från duschen. Den första sedan i fredags morse. Inget konstigt alls, nuförtiden.

Har gått i samma zebramönstrade stretchbyxor och mörkblå stretchtunika sedan igår morse. Inget konstigt alls, nuförtiden.

Före duschen lossade jag håret från det som var kvar av Helgens Fläta. Tur att det finns hårolja, annars hade jag nog aldrig kunnat reda ut det igen. Inget konstigt alls, nuförtiden.

image

Det där med personlig hygien har liksom blivit lite annat. Nuförtiden.

Livsleda de luxe

Livsleda de luxe

Idag har jag haft en riktigt dålig dag. Den började med att jag sopade ett kristallglas i golvet (av misstag), och slutar med att jag sitter och är asförbannad och inte kan sova för att jag är så arg.

Inget som har något alls med H att göra, vi hade en bra dag igår. Vi promenerade ungefär en mil, delade på en pasta bolognese i köpcentret, och hade sedan en trevlig kväll hela familjen med en av B:s vänner på besök över middagen. Måhända blev det något glas vin för mycket, men inte så att det räcker som förklaring till mitt mående idag. Har bara varit extremtrött och känt allmän olust till ALLT. Ingenting har känts roligt, och jag har inte velat/orkat göra någonting. Det är säkert PMS:en som spökar nu igen, för det är dags för mens igen när som helst.

H har tacksamt nog varit väldigt lugn idag, ätit snällt och lekt själv långa stunder. Jag har såklart uppbådat lite ork och lekt en del med honom också. Det mesta handlar om läten för H just nu; fåret (och hästen, och hunden och ibland även flygplanet) säger ”ähhähhä” och bilen säger ”bwumbwumbwum”. Han sitter och håller upp leksaksgrisar, -kor och -hästar och så ska jag låta som det han håller upp. Mycket roligt!

Utöver min enorma trötthet och olust så har B varit som ett åskmoln hela dagen, bara svurit och surat och varit allmänt lättretlig. Vilket har stört mig alldeles enormt, och kulminerade nyss när han skulle gå upp och lugna H, som vaknat till, och kom nerrusande efter en stund med H fortfarande gråtande i sin säng och tyckte att vi lika gärna kan gå och lägga oss också. Vi var mitt inne i ett avsnitt av ”Walking dead” som vi nyss börjat se om, och jag var inte det minsta sugen på att gå till sängs.

Jag sprang upp och tog hand om det stackars skrikande barnet, som somnade om efter fem minuters kram och tutte på sängen. Då klampar B in och ska sova, inte det minsta tyst och diskret, så H vaknar till på en gång. Mycket förbannad mamma ska nu försöka sova, och hoppas morgondagen blir bättre.

So far so good…

So far so good…

Utöver att det blåser halv storm ute, så jag inte kan avnjuta en kaffe under parasollet på uteplatsen, kunde förmiddagen inte ha förlöpt bättre.

Lilleman vaknade glad som en lärka klockan 08, klättrade nästan ner från sängen själv och drog på upptäcktsfärd på övervåningen. (Under bevakning förstås, då det ännu inte är helt barnsäkrat där.) Hittade ett par ryska dockor i mammans arbetsrum, som han tyckte var mycket fascinerande. Vidare till pappans arbetsrum, där han hittade några fina leksaksbilar från pappans barndom.

Själv hade jag fått sova rätt bra. Vaknade till vid 06 och passade på att smyga upp och duscha medan resten av familjen sov. Sedan det allra bästa: att få krypa ner under täcket i badrock, med handduksturban på huvudet, och somna om medan jag torkade. Underbart!

B åkte till jobbet, och lilleman åt hela sin gröt utan några större uppträden. Jag hittade ett par avsnitt av ”I drömmarnas trädgård” på Youtube, och det var ett kärt återseende – H sprack upp i världens leende så fort han hörde de inledande tonerna.

Han somnade efter att ha ammats i sängen, och sov i en och en halv timme. Nu har han vaknat och fått mellis, och vi ska ut på långpromenad.

På återseende!

Jobbdag. Sedan LÅNGhelg!

Jobbdag. Sedan LÅNGhelg!

Torsdag morgon. Klockan är 07 och jag sitter på bussen på väg till jobbet. Nästa vecka har jag och B bytt måndag och tisdag med varandra, så när jag kommer hem ikväll har jag en riktigt lång helg att se fram emot.

Eller… Jag hoppas att helgen blir något att se fram emot. Igår när jag kom hem från jobbet möttes jag av en nöjd, närmast självgod B som meddelade att barnet sovit till 09, ätit frukostgröten och lunchburken utan problem.

Vi möttes hos farmor, eftersom det var farbror M:s födelsedag, och dags för den sedvanliga middagen bestående av cœur de filet med prinsesstårta till efterrätt. H fick nöja sig med en burk. Vilket han gjorde! B matade.

Skitungen har alltså inget problem med att vare sig äta eller sova med sin pappa! De hade ju haft det hur bra som helst även i måndags, medan jag hade hell on earth större delen av tisdagen.

Jag försöker unna B att vara den som är bäst på föräldrandet just nu. Jag har ju haft en ledande position redan från start på grund av amning, så det är väl inte mer än rätt att B också får glänsa ett tag. Men jag är ändå sur och förvirrad. Vad gör jag för fel?

Vi blev kvar hos farmor till klockan 22, och stackars lilleman var helt utmattad när vi åkte hem. Det fanns inte på kartan att somna när det hände så mycket kul. Så han däckade i bilen på vägen hem, och halvsov sig igenom blöjbyte och nedläggning i spjälsängen, där han bara vände sig på sidan och började snarka.

Och där satt mamman med bröst som börjat kännas som stenklumpar, inställda på nattningsamning vid 19-20-tiden. Nåväl, en ville inte väcka barnet för den sakens skull, så det var bara att försöka somna. Vilket jag gjorde cirkus två sekunder efter att jag lade huvudet på kudden. När H väl vaknade och ville upp till oss var de arma tuttarna ömma som de inte varit sedan i början av amningsperioden, och fullkomligt stekheta. Det var tack och lov snabbt fixat av H.

Nu ska jag kliva av bussen och vara jäkligt effektiv, så jobbet kan läggas åt sidan över långhelgen.

Värsta sortens skadedjur

Värsta sortens skadedjur

Sensommar = bananflugetider.

Och nog för att de små flygfäna är irriterande och lite småäckliga när de surrar runt i köket. Det kan jag leva med.

MEN VAD HAR DE EMOT VIN EGENTLIGEN?

Så fort de kommer åt gör de kamikaze-flygräder ner i vinglaset. Gott så, en sån där liten rackare är väl bara att fiska upp?

EH… NEJ!!! För oavsett hur kort tid de små asen spenderat i ens vinglas SÅ SMAKAR VINET PARFYMERAD TVÅL SEDAN!!!

Man kan sitta i godan ro och läppja på ett välförtjänt glas en ljum sensommarkväll, och plötsligt får man en så vidrig smak i munnen att man genast vet… Mycket riktigt — där simmar en liten marodör på ytan av ens fina barbera!

Vad denna uppenbarligen organiserade och ytterst målmedvetna terrorgrupp vill uppnå är oklart, men de har i vart fall satt skräck i den civila befolkningen i vårt hushåll.