Saknaden, ledsenheten och PMS:en

Saknaden, ledsenheten och PMS:en

Oj, vad jag lider av hormoner just nu! Mens på ingång vilken minut som helst, och ett par dagars undergångskänslor, ilska, sorg och allmän nedstämdhet. Inte konstigt att jag trivdes så bra som gravid och (mer) ammande. Jag hade nästan glömt hur PMS-monstret får mig i sina klor varje månad.

I måndags: panik och ångest och känslor av otillräcklighet. I tisdags: mensvärk, glupande hunger och allmän stingslighet. Idag: nedstämd över världen – tandläkare som dödar lejon för nöjes skull, poliser som mördar kvinnor och styvpappor som hugger ihjäl småflickor.

Och den stora gråtfesten över saknaden jag känner för att jag är borta från H två dagar i rad. Min jobbdag blev förskjuten så jag träffade H bara lite i förmiddags för att sedan inte komma hem förrän efter att han somnat. Han har sovit sedan dess, och imorgon åker jag till jobbet innan han vaknar. Vi hinner så klart gosa när han vaknar för att amma, men det känns sjukt otillräckligt.

Och iskylan i hjärtetrakten när jag insåg att från och med nu blir det bara mindre och mindre tid med H. Sedan blir han vuxen och flyttar och jag dör.

Bölar och hoppas den förbannade mensen bara drar igång så jag slipper må så här.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *