Fler timmar på dygnet, tack!

Fler timmar på dygnet, tack!

Det blir inte mycket skrivet här just nu. Jag har inte tid.

Jag har inte heller tid att njuta av tiden med min son. Eller att vara en bra partner. Eller att ta hand om min egen hälsa.

Jag hinner inte med att hålla hemmet beboeligt och trädgården trivsam. Och jag hinner inte med mitt jobb.

Har ångest över alltihopa. Varje dag är en kamp för att hålla näsan ovanför vattenytan. Få ekonomin att gå ihop. Familjelivet att gå ihop.

Har inte tid att sova ordentligt. Har inte ork eller hjärnkapacitet att prestera tillräckligt på den lilla tid jag faktiskt har på jobbet. Vill kräkas när kunder ringer eller mejlar, och jag vet att jag borde fixat deras grejer för två veckor sedan.

Jobbar halvtid och är mammaledig halvtid. Får ut sammanlagt ca 60 % av min före-bebis-lön, som inte heller var fet, men gick att leva på.

Nej, det är inte bara solsken och hallon på små rosa moln att vara två egenföretagare som delar lika på föräldraledigheten. Inte hela tiden i alla fall.

Det enda jag kan göra just nu är att nöta på och göra så gott jag kan. Försöker döva ångesten genom att tänka att vad som än händer så är det ingen som dör av det. Världen går inte under.

Som ”duktig flicka” är det lätt hänt att få för sig att hela ens värld vilar på ens prestationer. Men så är det ju faktiskt inte. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt, så småningom.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *