Tiden går…

Tiden går…

…och det är snart ett helt år sedan jag blev mamma. Som jag och B blev föräldrar. Tänk vad avlägsna graviditeten och förlossningen känns idag!

Jag åt mycket noggrant vitaminer och mineraler, och även Omega-3-kapslar, under graviditeten. Mot slutet åt jag även järntillskott, även om mina värden aldrig blev dåliga. Man hoppas ju att det varit till nytta för både mig och H, även om man inte kan veta.

Häromdagen knaprade jag dock i mig den sista tabletten i burken med gravidvitaminer. Den är ju för ammande också, så jag har köpt ett par burkar även efter att H kom. Men nu kände jag att det var dags att sluta med dem.

IMG_3421

Lite vemodigt är det. H fick en liten syssling häromdagen, och jag kände ett styng av avundsjuka när jag tänkte på hur fantastisk den där allra första tiden är.

Jag undrar hur den första tiden ter sig med barn nummer två? Helt säkert är en mycket coolare än första gången, och det lär ju behövas när det finns ett storasyskon hemma. Det lär inte finnas tid till att sitta timme efter timme och bara titta på det lilla miraklet. Observera varje andetag, varje liten rörelse. Få panik över allt och inget. Men kanske går det också att uppskatta och njuta av den första tiden bättre? Med lite erfarenhet kommer nog ett större lugn.

IMG_3424

 

Så, nu är jag tillbaka på vitaminer för vanliga kvinns. Men jag lägger till lite extra folsyra. För säkerhets skull…

Men vi försöker som sagt inte aktivt få syskon till H, utan låter det ske när och om det sker. Just nu är det dock sådan stiltje på kärlekslivet att det inte finns en chans till att bli gravid. Jag tror vi fick till det… en… eller kanske två…gånger på en hel månad.

H är ett ganska effektivt preventivmedel just nu. Vi har sällan ork, för när H somnat på kvällen ska vi försöka få i oss middag och kanske snygga upp lite hemma. Och sedan är klockan sent, och vi är så trötta att kudden känns mer attraktiv än sambon. De få gånger vi känt att ”nu jävlar ska vi få till det ikväll” har H vaknat, som om han känt på sig att hans plats som ensamt föremål för föräldrarnas gunst var i riskzonen. När han väl lugnats och sövts om är det definitivt ingen som har lust och ork mera.

Själv har jag nyss haft min tredje mens sedan den drog igång igen. Den är så punktlig att man skulle kunna ställa klockan efter den. Precis 28 dagar, helt enligt skolboken. Men den är ofantligt mycket lindrigare, bara lätt till måttlig blödning under drygt tre dagar, och knappt någon mensvärk alls. Tänk om det kommer att vara så här nu? Att mensen är ett lätt störningsmoment bara, istället för störtblödningar och tokont i både rygg och mage under nästan en veckas tid?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *