Ensam är en inte…

Ensam är en inte…

… när det gäller att ha en niomånaders som är gnällig, svårsövd och som vaknar och gråter. En snabb googling på det visar att H:s humör och beteende på sistone är heeelt normalt.

Den vetskapen hjälpte föga när han började gråta 01.24 inatt. Det är ALLTID 01.24 känns det som. Eller 01.26. Jag har inget riktigt belägg för att det är så, men klockslaget kändes sjukt bekant i natt. Lite som ”Måndag hela veckan”. Jag var så trött och orkade verkligen inte upp. Som tur är vaknade B också, och gick och lyfte upp H i vår säng och kramade om honom tills han somnade om.

Idag blev det väldigt tydligt att vi faktiskt börjar bli jämbördiga på riktigt vad det gäller H. Båda middagslurarna var det B som sövde också. Det krävs inte tuttar längre för att han ska sova. Ovant för mig att inte självklart vara den som söver. Och H har ändå ammat morgon, middag och kväll.

Imorse busade B med H i sängen genom att ”prutta” med munnen på H:s mage. Fem minuter senare gjorde H samma sak på min mage. Tänk vad mycket han förstår ändå, lillkorven!

Han är lite halvdassig i magen just nu, vilket kan bero på att han satte i sig både blomjord och eventuellt fågelskit igår. Allt ska in i munnen! Utom hallon då, förstås…

Jag är inne på min andra mens efter förlossningen. Den kom punktligt efter den första, och både blodmängd och mensvärk är mycket lindrigare än förr. Törs man hoppas på en varaktig förbättring, månne?

Vi har bara stökat hemma idag, och jag har äntligen fått igång mitt Wii. Gissa om jag blev glad när jag såg att alla gamla Mario och Zelda till NES och SNES går att köpa billigt till Wii!

Medan jag lagade mat kom plastburksskåpet väl till pass.

IMG_3159
Sjukt upptagen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *