Första stegen!

Första stegen!

Idag gick H för allra första gången, genom att skjuta sin Stokke Tripp Trapp framför sig runt köket. Tidigare har han max tagit ett par steg runt någon möbel han rest sig mot, men nu plötsligt bara gick han som att han aldrig gjort annat.

Senast igår stod jag och tittade på de klassiska lära-gå-vagnarna i leksaksaffären och tänkte att ”de där är han för liten för ännu, han skulle bara resa sig mot vagnen, som skulle fara iväg och H skulle slå sig i ansiktet.”  Men han sköt stolen runt hela köket, och ramlade inte en enda gång, även fast mamman fick hjärtsnörp ett par gånger då stolen for i väg lite väl snabbt. Men ungen bara pinnade på, han med!

Klossar var han däremot inte särskilt intresserad av, förutom att slå ner alla mammans försök till tornbyggen. Men han verkade inte tycka det var roligt, utan verkade mest se det som en principsak att klossarna inte skulle ligga på varann.

IMG_3416

Vid lunch fick han öva på att äta själv, vilket orsakade stor förödelse i köket. H själv hade en Babybjörnsmock på sig. Och en mössa, eftersom han alltid torkar av sina geggiga händer på bakhuvudet, och att han var nyduschad imorse.

IMG_3403

Nattningen gick riktigt dåligt igen, han blev manisk och försökte krypa iväg efter att ha ammat, ålade och maskade sig spänd som en fjäder och grät helt hysteriskt av att bli fasthållen. Tre gånger fick jag börja om, med resultatet att han somnat till slut, men tre gånger vaknade han också så fort jag lade ner honom. Jag var arg mot slutet, ville gå ner och äta middag och få sitta i lugn och ro en liten stund. Och då ville H såklart inte alls somna, så han fick komma ner och äta med oss. Han bajsade, och sedan lyckades B söva honom.

Det är helt sjukt vilka skuldkänslor jag får de gånger jag tappat tålamodet och blivit arg på H. Jag försöker sätta det i proportion, han kommer inte att bli otrygg med mig bara för att jag beter mig lite surt vid nattningen någon enstaka gång, men jag känner mig ändå som en skurk efteråt.

Är alla BVC-sköterskor helt mossiga?

Är alla BVC-sköterskor helt mossiga?

Någonting jag själv häpnat över gång på gång i mina kontakter med BVC är hur otroligt förlegade och många gånger direkt felaktiga råd jag fått där. Detta verkar också vara något som gång på gång återkommer i andras berättelser när man läser i olika forum.

Framför allt vad gäller amning och mat verkar folk gå hem från BVC med hårresande dåliga råd. Jag fick själv rådet att bara intensivamma utan att ge ersättning en hel vecka, när jag just kommit hem från BB med en liten trött plutt som gått ner alldeles för mycket i vikt dagarna efter födseln och just hade vänt efter schemalagd tillskottsmatning, medan mjölkproduktionen inte riktigt kommit igång än. Resultatet var katastrofalt, och satte definitivt punkt för min plan att helamma min lilla skrutt.

Sedan har vi fått råd som att inte låta barnet använda mamma som napp. Herregud, det är väl just det riktigt små bebisar SKA göra, både för mjölkproduktionens skull och för den lillas behov av värme, närhet, trygghet. Vi fick också veta att det bara var när han klunkade ljudligt som han fick mjölk från brösten, och sedan var det bäst att ta honom från bröstet för då låg han vara och snuttade och gjorde av med energi i onödan. Ja, eller så kanske han signalerade till brösten att det var sags att upp och hoppa och göra lite mer käk? Vad vet jag…

När vi frågade lite om H:s oroliga nätter under en period när han var dryga halvåret tyckte vår BVC-sköterska att jag skulle sluta nattamma. Han skulle vänjas av med att äta på nätterna, för det behövdes inte när han blivit så stor. Det var efter att jag redan berättat att han börjat bara äta mat nästan alla måltider och bara ammade från kväll till morgon. Indirekt var ju då rådet att sluta amma en halvårsbebis. Och det vi ville med våra frågor var ju inte att få ostörd sömn, utan vi ville höra så att det var normalt med hans ständiga uppvaknanden och gråt på nätterna.

Sen har det tjatats och tjatats om de gröna bladgrönsakerna och saltet. Men i själva verket kan ett barn som börjat äta mat äta precis samma mat som föräldrarna, så länge textur och så vidare fungerar så att barnet kan få i sig maten rent praktiskt. Det är bara honung som bör undvikas, även om risken att bli sjuk även där är försvinnande liten.

Det verkar som sagt inte bara vara på vår BVC som råden är stolliga, så jag undrar om det finns några vettiga BVC-sköterskor överhuvudtaget?

Tack och lov har jag hittat bättre kunskapskällor på nätet, där barnakuten.nu har bidragit med klokheter om bland annat när det är dags att sluta amma och när bebisen börjar äta mat. Och vad det gäller amning så vet amningshjälpen mer och bättre än BVC.

Laddat för mammadag

Laddat för mammadag

Jag tycker att det är så svårt att umgås med H nu. Vad gör en, liksom, med en liten unge som inte kan prata och har mycket liten förmåga till egentlig lek och samvaro, men ändå kräver konstant uppmärksamhet? Även när han inte påkallar uppmärksamhet ”med flit” så behöver han ständig tillsyn så att han inte gör illa sig eller förstör något. Eller erbjudas något nytt att pyssla med när han ledsnat och börjar gnälla.

Han far runt, runt, runt över golven och rycker och sliter och drar. Bankar och river. Ställer sig upp och försöker klättra på saker. Drabbas av enorm separationsångest om en försvinner ur synfältet. Har inte riktigt ro att leka något tillsammans, och aldrig att kramas. Inte ens när han är ledsen. Jag börjar verkligen förstå vad folk menade med ”vänta bara tills han börjar krypa…”.

Imorse vaknade han och illvrålade vid halv sju, just när jag hade tänkt hoppa in i duschen före jobbet. Han var ledsen och grät med en illröd liten nuna med stora tårar som trillade nerför kindena. Och samtidigt så arg att de små hälarna unisont dunkade ner i sängen medan han skrek och ormade sig. Gick inte alls att trösta.

Igår kväll tror jag att han försökte ställa sig upp utan stöd. Han var bakom mig i köket medan jag fixade mat, när jag plötsligt hörde en ordentlig duns, och H började tjuta. Han har inte ramlat från sittande läge på länge, och det borde inte ha dunsat så högt om han inte stod upp.

Han har dock börjat hitta strategier för att hantera min frånvaro. Igår satte jag honom i vagnen innan vi skulle ut på promenad, och sprang upp på övervåningen för att byta kläder. Då ropade H ”EHH?!” från hallen. Jag svarade ”EHH!!”, och så fortsatte vi. Utan gråt. Så imorse när jag väl kommit in i badrummet och hörde att han protesterade provade jag att ropa ‘EHH?!”. Och fick svar så klart.

Men det är…intensivt…just nu. Och lite trist, när inget blir gjort utöver att bara hoovra över ungen hela dagen. Och det dåliga mammasamvetet poppar upp så fort en INTE ger honom 100 procents uppmärksamhet. Det känns som att en borde göra mer saker med honom, leka utvecklande och pedagogiska lekar, läsa och sjunga mer. Men jag är ingen naturbegåvning som lektant, och tycker det är svårt.

Inför morgondagen har jag dock laddat upp med lite nya leksaker: en liten plastelefant, en liten racerbil i trä från Brio och en uppsättning träklossar från Micki. En förpackning med 60 klossar! Om jag lägger dem i lämplig låda eller skåp borde H vara sysselsatt en bra stund med att riva ut dem.

När jag klev av bussen från jobbet idag möttes jag dock av en glad liten kille, som fick hänga på till den lokala kinesen och avsmaka föräldrarnas middag. Sedan bar det av hemåt i Buffalon.

IMG_3396

Ännu en helg förbi

Ännu en helg förbi

Söndag kväll, och bara ett par timmar kvar av helgen. I fredags fick jag åka in till jobbet en vända för att kompensera för arbetstiden som försvann i onsdags när vi var på BVC. Plötsligt blev helgen så kort!

Fredagskvällen utmynnade som vanligt i två föräldrar som halvsov i varsin fåtölj bara ett par timmar efter att barnet somnat.

På lördagen var det dags för H:s andra kyrkobesök. Anledningen denna gång var dock mycket trevligare än sist – ett bröllop! En släkting till B gifte sig, och hela familjen inställde sig. Vi är ju som vi är, och tvärnitade framför kyrkan med ett par minuter till godo. En mycket otimlig störtskur gjorde avlastningen knepig, men vi satt ändå fint uppradade i kyrkbänken på utsatt tid. H fick sitta i Babasling. Konstigt det där, att den tidigare helt utdömda bärmojängen plötsligt är mitt förstahandsval för korta bärstunder…

Förutom lite småprat, och ett par tjut för att testa akustiken, skötte sig H bra i kyrkan. Under mottagningen på församlingsgården fick han sitta i Buffalon bredvid bordet, och var nöjd och glad nästan hela tiden. När han blev trött och gnällig ett tag gick vi en sväng runt kyrkogården med vagnen.

Många tankar som svävade omkring i huvudet där, när jag i ett avbrott från bröllopsfestligheterna gick med min lilla son i barnvagn och tittade på gravstenarna runt den gamla kyrkan. Funderade över livets förgänglighet and all that shit.

På vägen hem stannade vi och handlade, och H fick åka i det vanliga barnsätet på kundvagnen för första gången. En mycket stolt liten kille satt där hur stadigt som helst och höll i sig i vagnen. Så söt.

Efter att barnet sedan somnat busade föräldrarna till det, tog en sup och mamman tjuvrökte en ultrasvag cigarett. Och somnade i fåtöljen kort efter midnatt…

Idag har vi tagit det lugnt hemma, och introducerat H till grillat kött med hemgjord bea. Det gillade han!

Reklamationsprojektet, del 2

Reklamationsprojektet, del 2

Så, jag lade över ansvaret på B efter mina första helt fruktlösa försök att få en ny liten plastbit till Buffalons sufflett.

Han skulle göra det redan nästa dag, men det blev inte av. Dag två var jag således lite grinig; jag hade ju en helt ny dyna och solsufflett som bara låg i hallen och väntade!

Men igår hade det äntligen hänt. B hade åkt till Big Baby i Häggvik och reklamerat sufflettfästet. Butiksbiträdet hade inledningsvis börjat gaffla om att det skulle fotograferas och mejlas till Bugaboo och sedan…kanske… Men oftast fick kunderna köpa nya sufflettfästen för ett rabatterat pris om 140 kr. WTF! I det läget började nog B utstråla så mycket ilska att biträdet dock tyckte att han ändå skulle höra med butikschefen när B sa att det här skulle lösas här och nu.

Efter mycket om och men fick B till slut ett sufflettfäste. Men regnskyddet tänkte de inte göra något åt – det var ju inte trasigt! Hmm… Det är ju en definitionsfråga. Om ett regnskydd endast med mycket möda och en kvarts slit går på vagnen, och det har sönder andra delar av vagnen efter bara några få gångers användning, samt inte går att använda alls under kalla dagar – är det då ett fungerande regnskydd? Nej, anser i alla fall jag.

Ett par timmars tid för min del för att utsättas för usel kundservice från Bugaboo, någon timmes tid för B:s del för att bli utsatt för usel kundservice hos Big Baby, bilkostnader för att åka till Häggvik.

Vagnen är hel igen, men det hela har bara lämnat en sur smak i munnen. Klart vi skulle ha köpt sufflettfästena för 170 kr från köpbarnvagn.se och sluppit all irritation, för vår egen skull och alldeles oavsett principen!

Men vi vet var vi inte köper barnvagn igen, om man säger så.

Så här fin blev i alla fall vår Buffalo när den fått sin sommarklädsel:

image    IMG_3361 IMG_3362 IMG_3365 IMG_3364

 

Bugaboo Breezy till Bugaboo Buffalo var ungefär som den till Bugaboo Bee3. Dock med fördelen att det extra meshnätet faktiskt når hela vägen runt, och så var det i samma blå färg som den övriga suffletten, medan det till Bee3 Van Gogh hade svart nät. Dynan är precis likadan som den vi hade, utöver färgen då.

Vagnen känns så fin och somrig nu!

När snålheten bedrar visheten

När snålheten bedrar visheten

Eller… Ja… Nu är det väl kanske inte snålhet jag ens kommer att prata om, eftersom det snarare blivit en dyrare historia. Kanske är det lämpligare att mynta ett nytt uttryck, som ”När principen bedrar smidigheten”

Snålheten, eller principen i det här fallet, är så klart inte min, utan B:s. (Det här är ju nu min blogg, så jag tar mig friheten att framställa mig själv som den vettigare parten i vårt förhållande.)

Som jag tidigare skrivit så har sufflettfästet till vår Bugaboo Buffalo gått sönder. Det är med största sannolikhet allt bökande med det alltför trånga regnskyddet som är orsaken. När jag förra veckan beställde breezysuffletter och ny sittdyna var jag på vippen att lägga ner ett par nya sufflettfästen i varukorgen, till det facila priset 170 kr. Men gjorde misstaget att stämma av med B, som satt bredvid.

– Det är väl lika bra att bara köpa de här och se glad ut, sa jag. Nu när jag handlar annat är det ju gratis frakt, och vi slipper allt besvär med att reklamera.

-Kommer inte på fråga, tyckte B. En vagn för tolvtusen spänn ska inte gå sönder på det här viset, det får de åtgärda!

Sedan lade jag ner några timmar på att kolla upp kvitton, leta fram serienummer och gud vet vad, registrera vagnen på Bugaboos hemsida, efter att ha svurit över att den inte verkade registrerad trots att vi skickat det j-vla registreringskortet för ett år sedan, fylla i formulär för garantiärende, mejla med någon norsk Bugaboo-representant som vidhöll att ingen tidigare registration fanns och att vi ska ta reklamationen med butiken, ringt Big Baby i Häggvik och förklarat läget och fått beskedet att vi måste komma dit.

Där fick jag nog. Hur svårt kan det vara? Vi har kvitto på att vi köpte en dyr premiumvagn för ett år sedan, och det borde inte ha varit svårt för vare sig Bugaboo eller Big Baby att bara skicka över en liten effing plastbit som kostar noll och intet för dem. Vi hade kunnat mejla bild eller skicka den trasiga plastbiten i retur. Eller tror de att deras kunder sitter och har sönder sufflettfästen på pin kiv?

I mina ögon bör kundservice vara A och O när man säljer dyra produkter till folk. Jag kan begripa när budgetalternativ inte erbjuder så bra service, det finns inte marginaler för det när folk inte vill betala för kvalitet. Det är ju både lönlöst och larvigt att t.ex. gnälla över Ryanair. Betalar du för bajs så är det bajs du får. Men att betala för en premiumprodukt och sedan känna ungefär som att du pratar med ett försäkringsbolag som vill slippa utbetala ersättning till varje pris, och inte ett företag som tjänat en bra slant på att du köpt deras dyra vara och vill att du ska vara nöjd? Jag gillar’t INTE!

Jag meddelade sedan B att han fick styra i det hela nu, eftersom jag hade kunnat ha sufflettfästet i min hand bara 170 kr fattigare och ett par timmar rikare om det inte var för hans princip. Nu hade jag både lagt ner tid och möda och blivit förbannad! Som förutsett…

Följetångens nästa del får vänta till imorrn, för nu är jag så trött att jag ser i kors.

God natt!

En hel liten tandrad

En hel liten tandrad

På en dryg vecka har H fått en hel rad tänder som brutit fram i överkäken, fyra fina framtänder. Det var alltså inte en hörntand som bröt ut först upptill, som jag trodde.

Inte så konstigt att det både kinkats och dreglats.  Inte konstigt alls.

B hörde honom tugga med tänderna för första gången idag; han crunchade på små äppelbitar, den lilla sötnosen!

Vi borstar hans tänder morgon och kväll, och han är oftast samarbetsvillig. Idag var han dock så trött och tuttsugen när jag kom hem att vi fick skippa tandborstningen, för han bara grät och grät och grät. Och somnade på tutten efter fem minuter.

Bugaboo Breezy till Bee3 Van Gogh

Bugaboo Breezy till Bee3 Van Gogh

Igår kom Breezysuffletten till min Bee3 Van Gogh. Jag kunde såklart inte hålla mig från att montera den direkt.

IMG_3347 IMG_3346

Den är i ett tunnare tyg än den tillhörande suffletten, och är inte glansig utan matt på ytan. I övrigt är skillnaden att den har meshpaneler, ett utfällbart ”nät” i mesh samt en tittlucka som öppnas helt längst upp på suffletten.

Jag läste någonstans att Breezysuffletten även ersätter myggnät på vagnen. Det stämmer dock inte på Breezy till Bee, för det utfällbara nätet räcker inte ända fram över fötterna, i vart fall inte i liggläge, vilket ju är det en ofta vill ha med myggskydd. Det brukar inte vara så populärt att täcka över H när han är vaken.

Suffletten var lätt att montera. Det ingår bara tyget, så man måste ta av det gamla tyget från bågarna och sätta på det nya. För en gångs skull kändes det nya tyget dock nte übertight, så det gick lätt.

Jag är nöjd med resultatet, och hoppas det blir lite riktig sommar snart så att H får glädje av sin nya luftiga sittplats.

Tiomånaderskontroll på BVC

Tiomånaderskontroll på BVC

Då så. Meine Damen und Herren, ladies and gents, resultaten är inne.

B var spot on avseende längden; 75 ståtliga centimetrar lång är han, vår son.

Men vikten, då? Där var vi båda HEELT ute och cyklade. Han hade bara gått upp ynkliga 300 gram på två månader! 10 420 gram, visade vågen idag. Nu kunde vi ju knappast förvänta oss att han skulle fortsätta gå upp ett eller par kilo i månaden hur länge som helst, men ändå – tre ynkliga små hekto på två månader…

Både barnläkaren och vår BVC-sköterska var dock helt nöjda; det är helt som det skall vara att han lade på sig rejält innan han började röra på sig, så han har haft att ta av nu. Både längd- och viktkurvan ligger nu lite ovanför medelkurvan, där det verkar som att ”hans” kurva är.

Huvudmåttet var 47,6 cm, vilket är 0,5 cm mer än på åttamånaderskontrollen.

Sedan kontrollerades om han härmades när läkaren slog två klossar mot varandra. När hon erbjöd honom klossar ville han dock inte ta dem, utan det var först när B fick dem som han tog dem. Läkaren förklarade att barn börjar bli skeptiska till främlingar i den här åldern, och undrar vad personen vill av dem när de blir erbjudna något av någon de inte känner. Det är ett förtoende att ta emot något. Efter att grundligt ha avsmakat både den runda och den fyrkantiga klossen slog han i alla fall ihop dem och verkar ha blivit godkänd. Sedan kollades det om han kunde leka tittut, och det kunde han ju.

Hjärta och lungor lät bra, han såg fin ut på alla vis tyckte de. Och kulorna låg rätt i påsen den här gången med. Vi fick också förklarat att det kan vara så att de flyttar sig upp även om de legat rätt från början, t.ex. vid kyla eller rädsla, men att det viktigaste var att de då kunde sjunka ner längst ner i skrotum (läkarspråk för kulpåse) igen om det blev varmt, som vid hög feber.

Sedan var det lite allmänt prat om mat, krypande och stående. Han äter allt, kryper för fullt och står mot allt, så det var inga bekymmer. Stor fet ”OK”-stämpel i rumpan borde han få, lillkillen!

B åkte in till jobbet på ett möte efter BVC. Det mesta av min halva jobbdag försvann i och med BVC-besöket, men jag hann klämma in några samtal och mejl under dagen i alla fall. Jag hämtade även mitt paket från Köpbarnvagn.se under eftermiddagspromenaden. Nu har jag breezy-suffletter till båda mina Bugaboovagnar. Men jag monterade bara den till Bee3, eftersom Buffalons sufflett är trasig vill jag inte pilla med den innan reklamationsärendet är klart. Det ser nog shoddigt ut med en breezysufflett som hänger på sniskan ändå…