Dålig dag som blev bra till slut

Dålig dag som blev bra till slut

Första halvan av denna dag kände jag att jag borde ha stannat i sängen.

Vi hade vänner över på spontan middag med övernattning igår, vilket resulterade i några glas vin för mycket, nattsudd till efter ett på natten (herregud, när hände det senast?), och en viss huvudvärk när det var dags att kliva upp vid åtta och förbereda för avfärd till babysimmet.

När vi kastat oss ut för att ta bussen in mot stan, och hunnit bryta ihop och snäsa och fräsa på varandra om allt vi glömt och inte hann leta rätt på, hann vi inte längre än nedför uppfarten innan B kom på att han lovat att skjutsa sin mamma till flygplatsen. Jag fick rusa vidare mot bussen utan honom, med H sittande i vår Babyzen Yoyo.

Den första bussresan gick fint, utöver att bussen var några minuter sen. När vi kom fram till nästa stopp var det dock ett barnvagnsekipage före oss i kön till hissen till tunnelbanan, och hissen är liten och rymmer inte två.

Tiden började bli knapp, så när jag såg en buss svänga in, som också går mot stan, sprang jag fram till den och hoppade på. För att när jag kommit på se att det redan stod två barnvagnar där, och busschauffören ropade ut att det inte fanns plats för en till. Men jag hade ju Yoyon, så jag ropade tillbaka att ”Jag kan fälla ihop den!”.

Problemet var att inget var förberett för ihopfällning; det låg leksaker och ett nappypack i varukorgen, H hade en filt på sig, och jag hade inte hunnit hugga med någon bärsele. Jag började frenetiskt rafsa ihop sakerna, och bussen stod stilla i väntan på mig. En kvinna frågar om jag behöver hjälp, och jag bara: ”Här, ta barnet!” och räckte över H.

Och naturligtvis låste sig den j-vla Yoyon och ville inte alls fällas ihop. Det har hittills blivit så i princip varje gång jag behövt fälla ihop eller upp den under någon sorts tidspress. Felet kan  dock mycket väl ligga hos mig, eftersom jag inte har tränat så mycket och inte direkt lusläst manualen.

Till slut satt jag i vart fall i ett säte med H i knät, en hopfälld vagn och en hög med saker ihopknölade ovanpå väskan. Rödmosig och svettig efter debaclet med vagnen. Och insåg att jag inte hunnit borsta tänderna innan jag sprang hemifrån. Efter en hel del vin till middagen kvällen före. Herregud, jag hade uppehållit bussens avfärd och krånglat med mina saker, helt sonika dumpat av ungen på en okänd medpassagerare och luktade dessutom bakfylla. Skämsfaktorn på det?

Men tack gode gud för mammasolidariteten! Dagens ros till Gustavs (13 mån) mamma, som ryckte in i min nöd!

Promenaden till Sveavägen och Aqualife gick bra, och vi var i hyfsad tid. När jag lade ner H på skötbordet stod det klart att det fanns bajs i blöjan. Inga problem, den skulle ju ändå av och H duschas före badet. Efter att jag gjort mig av med blöjan och skulle ta badkläderna och handduk till duschen kissade H på sin filt, som låg under honom. Jäkla skit, tänkte jag, eftersom den var det enda vi hade med som bäddning till yoyon, där han sitter helt oskyddat och framåtvänd.

Men det är väl bara att skölja av filten bara på den lilla fläcken, tänkte jag sedan, och plockade upp H för att gå in i duschen. Och såg en rejäl bajshög på filten, där pojken hade legat.

Jag försökte behålla mitt lugn, satte H i en Antilop-stol i duschutrymmet medan jag rensade upp bajs och annat. Där började det strax strila ned vätska under stolen. Mer kiss. Jag fortsatte hålla mig lugn. Duschutrymmet går ju ändå lätt att spola av.

Väl inne i bassängen möts vi av en vikarierande instruktör. Inget fel på henne i och för sig, men det blir ju inte riktigt samma sak. H verkar lite trött och inte lika aktiv som vanligt. Mot slutet av lektionen håller jag honom framför mig och känner en doft slå emot mig. Nej nej nej, hinner jag tänka innan jag ser de små bajspartiklarna sväva ut omkring oss. De nya badbyxorna, fastän köpta på babysimmet, är inte täta alls, visar det sig.

Vi går och byter om. Det mesta är rätt bökigt och stökigt när man är ensam på babysimmet, så det tar sin lilla tid och inte så lite energi och ork. Till slut är vi ändock klara och redo för en dag på stan i det ljuvliga försommarvädret. Trodde jag.

Utanför porten möts jag av gråa skyar, kyla och ösregn. Borta är förmiddagens sol och värme. Och jag står där med ungen i en öppen oskyddad resevagn, vars regnskydd såklart blivit kvar hemma, utan filt. Inte ens en handduk har jag, eftersom det kommit bajs på H:s, och min blivit helt dyngsur efter att ha delats av oss båda efter duschen.

Någonstans där kände jag att jag fått nog. Jag ville bara hem och dra täcket över mig. Sa jag att jag även hade ont i huvudet? Jag började också misstänka att jag nog glömt H:s röda pip-och-prassel-elefant någonstans i allt rafsande med packningen.

Men vi hade ju planer, så jag tog mig i kragen och lagade efter läglighet. Det fick bli ett besök på NK:s babyavdelning, där jag köpte en ny filt och en helt bedårande leksaksgiraff att fästa på vagnen, från det för mig helt nya märket Little Jellycat.

Sedan blev vädret bättre igen, vi mötte upp vännerna och kollade in den indiska festivalen i Kungsträdgården, åt lunch på en uteservering, och tittade på de uppställda Gum Ball-bilarna vid Norrbro. Vi fick också bevittna ett stort demonstrationståg, som verkade vara anti-GMO. Efter att ha skiljts från vännerna tog vi en kaffe på den renoverade och mycket trevliga Strömparterren, strosade hemåt genom stan, köpte en jättesöt gosedjursval på Zara home , och stannade på en öl i vårvackra Humlegården, där det också pågick någon sorts musikevenemang.

Väl hemma åt vi klassisk stek med gräddsås och kollade på Eurovision, som blev så spännande att vi blev uppe till efter ett igen. Och vinst till Sverige blev det också!

Dagen blev till slut riktigt bra, trots allt.

IMG_3022

Ja, det var jag som klippte hans lugg… Till mitt försvar hängde den ner i ögonen, och ungen vägrade sitta still. Okej?

Och den röda elefanten återfanns så klart i väskan när vi kom hem.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *