Jobb, jobb och en ny osäkerhet

Jobb, jobb och en ny osäkerhet

Tar just nu en liten paus på jobbet. Det känns plötsligt som att jag mest jobbar, och bara är mammaledig korta stunder.

Till viss del beror det på att jag börjat ta för vana att åka in till kontoret även för min halvdag på onsdagarna. Jag har H på eftermiddagen, så det är tidig uppstigning och iväg utan att väcka H som gäller. Så nu är det tre morgnar i veckan som jag smyger ut som en tjuv medan lilleman snusar.  En annan faktor är att jag faktiskt börjar kunna koppla bort moderskapet helt när jag är på jobbet, och ha fullt fokus på det jag jobbar med.

Igår fick jag lösa av farmor, och inte B, hemma på eftermiddagen. B var nämligen tvungen att åka in till sitt jobb vid lunch, så farmor fick rycka in ett par timmar. Annars är vi ju båda egenföretagare, och kan lägga arbetstiden på halvdagarna så att jag jobbar t.ex. 8-12, vilket med restid gör att jag är borta 6.30-13.30, och sedan kan B, som har kortare resväg, jobba mellan 14 och 18.

H hade haft det bra med farmor, och var glad och go’ när jag kom hem och fyrade av ett enormt leende när han fick syn på mig. Han hade dock inte sovit middag någon längre stund, så efter att jag fått i mig lite rester till lunch (älskar rester nuförtiden!) tog jag med honom upp till sängen för lite amning och sömn. Sedan sov vi båda gott tills klockan var nästan fem på eftermiddagen…

Efter att han fått middag fick H hänga med ut i trädgården medan jag sådde grönsaker i pallkragarna. Nästa år kan han nog få en egen rad att så och vattna! Jag kan riktigt se honom framför mig, ett år från nu, stolpandes runt i trädgården i neonfärgade regnkläder, med en liten vattenkanna och spade av plast i de små nävarna.

Nu när H ”kryper” känns föräldraskapet plötligt lite sådär nytt och skört, hotfullt och osäkert igen, som det var i början. Hur mycket behöver man egentligen barnsäkra? När kan man låta honom krypa på gräsmattan utan att vara orolig? Han stoppar ju allt han hittar i munnen. Överallt lurar potentiella dödsfaror, och vakandet börjar kännas lika intensivt som när man i början stannade barnvagnen var femtionde meter för att kolla att han verkligen andades som han skulle. Jag som precis hade börjat känna mig som ett proffspäron!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *