H:s första månad

H:s första månad

Nu blir det den sista månadstillbakablicken innan jag är ikapp med dokumenteringen av H:s första tid. Snart är det dags för en sammanfattning av den åttonde (!) månaden.

IMG_1226
H i sitt babyskydd på väg till återbesöket på BB. Vi har redan lärt oss att kräksäkra allt under hans huvud.

Vi kom hem från BB när H var fem dagar gammal. Det var en lördag, och på måndagen skulle vi tillbaka till BB-hotellet för kontroll, innan ansvaret för H övergick till BVC vid en veckas ålder. Han hade vänt i vikt innan vi åkte hem, och de försäkrade oss på BB att BVC skulle hjälpa oss att trappa ner ersättningen så att vi skulle kunna helamma sedan. Det hände ju inte kan vi konstatera, vilket jag skrivit om här.

BVC kom på hembesök på onsdagen, och sedan skulle jag intensivamma en vecka utan att ge någon ersättning alls. Oj, vad vi kämpade. Jag ville så gärna att det skulle fungera, och som nybliven förälder tror man ju på vad ”experterna” säger.

Men jag misstänkte nog innerst inne att vi inte klarade det så bra. H:s vikt hade efter den veckan dippat ner till -11,5% igen. Och det var åter dags att plocka fram schemat, där ersättning och amning minutiöst skulle bokföras. B blev helt besatt av att fylla i det där pappret; det var nog hans sätt att försöka känna kontroll mitt i den känslostorm som det nya föräldraskapet och oron för viktnedgången orsakade. Jag tror de märkte det på BVC, för när han senare bad om nya papper fick han bara ett, och sedan fick det vara bra. (B lurade dem genom att fortsätta fylla i utanför rutnätet. Och på baksidan.)

IMG_2664   IMG_2665

Jag slutade snabbt fylla i hur många minuter jag ammat och vägrade fortsätta med det. Jag ammade vid varje måltid. Punkt. Allt var så fokuserat på att H skulle äta den där första tiden. Och H ville inte alls följa vårt schema, han ville oftast bara sova vid matdags, så vi fick mer eller mindre plåga honom vaken var tredje timme.

Vi var så osäkra på allt, och det tog oss en vecka från hemkomsten innan vi ens vågade oss ut på vår första barnvagnspromenad. Här ser vi också ett exempel på den stora och allvarliga schismen om bygeln. B körde ofta omkring vagnen med bygeln slarvigt hängande ner från sidan, medan jag jämförde det med att köra båt med fendrarna ute och med stor nit såg till att sätta fast bygeln ordentligt.

IMG_1299
B kör barnvagn med fendern – förlåt, bygeln – ute.
IMG_1398
H gillar inte sin söta vagnsutstyrsel. Mössan från BB och stickad overall från Lindex.

När H var drygt tre veckor fick vi föräldrar permis för första gången, då kom farmor och kollade till H ett par timmar så att jag och B kunde åka till köpcentret och köpa lite saker vi hade missat innan H kom, samt gå till frisören. Känslan av att plötsligt inte ha H i närheten var helt overklig och jättekonstig. Det gick bra, men när vi redan var på väg hem ringde farmor och sa att nog var dags att komma hem, för H var ledsen.

Mormor och morbror kom på besök när H var ungefär tre veckor gammal. H skrek sig igenom större delen av besöket. Vi sade till om att mamma fick sova hos min lillebror, för vi orkade inte med övernattande gäster då.

Den första månaden var generellt präglad av en känsla av overklighet, rädsla och osäkerhet. Men också en översvallande kärlek. Jag och B var så kära i H, och i varandra, och ville bara vara tillsammans hela tiden, alla tre. Vår egna lilla familj!

IMG_1290 - version 2
H, nästan en vecka gammal, sover på sin pappa.
IMG_1418
H sover i vår säng. Alltid på en handduk…

Med H hände det egentligen inte så mycket första månaden. Han åt, kräktes, sov och bajsade. Och började om. Skrek ibland, men höll oss aldrig vakna på nätterna. Han trivdes bra i vår Ergobaby hybridsjal, och somnade gott i den nästan direkt.

IMG_1428
H i Ergobaby hybridsjal.

De små ”finnarna” som nyfödda får i början försvann efter ett par-tre veckor. Han ömsade också en del hud på fötter och händer samt fot- och handleder.

Navelstumpen lossnade äntligen när han var en vecka gammal, efter att ha luktat rejält illa i några dagar. Det gick liksom inte att avgöra om det var bajs i blöjan eller bara ”the stump” som luktade. Mycket äckligt, men man klarade det ändå. Det är verkligen så att man klarar det mesta i äckelväg när det rör ens egen unge. Men när han var precis en vecka följde den med en blöja av, och en ljuvlig liten navel började visa sig där stumpen suttit. Efter ytterligare någon vecka var den helt läkt.

Kring tre veckor tyckte BVC det var okej att börja med napp. H var inte så förtjust i den, och blev det inte heller förrän nu kring sex-sju månader.

IMG_1385
Nappdebut!

Hela den första månaden, och längre ändå, låg H ofta med axlarna högt uppdragna och armarna invikta framför kroppen och alldeles nedanför ansiktet. Det måste ha varit så han låg i magen. Ibland var jag nästan orolig för att han hade axlarna så låsta, men det släppte med tiden.

IMG_1304
Axlarna uppdragna och händerna invikta. Standardposition den första tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *