På hemväg!

På hemväg!

Nu är vi på väg ner från bergen, och kommer förhoppningsvis att nå Travemünde och färjan i kväll. Vi lämnade Obergurgl i strålande sol, och det var en viss skillnad att åka ner för serpentinvägarna en vacker dag som denna, mot när vi kämpade oss upp i regn och mörker med nästan ingen sikt, och vägblänk som gjorde det hela rätt läskigt.

Den senaste timmen eller så har vi dock spenderat i en obegriplig bilkö och kämpat oss fram ett par hundra meter åt gången, medan trafiken åt andra hållet nästan hånfullt susat fram. Navigatorn visade en stängd tunnel genom ett pass, men varför lät de då inte trafiken turas om i det ena, uppenbarligen öppna, körfältet?

När vi satt fast där och kände stressen komma krypande över huruvida vi skulle hinna med färjan kom det dock ett tutande ljud bakom oss, och efter en stund dök det upp en ambulans med tjutande sirener som tack och lov lyckade ta sig förbi. Men den tankeställaren! Här satt vi och oroade oss för om vi skulle hinna med en färja, med det värsta tänkbara resultatet att vi fick åka nästa dag, och jag kanske fått ställa in något möte på måndag. Medan bilkön för personen i ambulansen kanske utgjort skillnaden mellan liv och död?

Nu rullar det i vart fall på igen, och vi har gott hopp om att hinna fram i tid. Snart lämnar vi Österrike för Tyskland. Lilleman har tacknämligen sovit sig igenom hela resan så här långt, så vi slapp i vart fall uppleva att sitta fast i kö med en skrikande bebis.

Skönt att H verkar vara en riktig bilsovare. Inte helt olik sin mor. Under vår senaste kontinenttripp förra våren sov jag mig igenom Europa med en ännu ganska nätt liten kula på magen. Tänk att det var H som låg därinne!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *