Obergurgl, dag ett

Obergurgl, dag ett

Första dagen på orten har varit ok, men lätt ansträngande.

Vi har med oss små plastburkar med hemmagjord grötblandning till H:s frukost. Hotellet har ingen micro man kan använda själv någonstans, så vi måste be serveringspersonalen värma den i köket. Vilket de förvisso gör, men med minen av att man givit dem en kattskit i handen och bett dem äta den. Ungefär.

Och sedan kommer de ut med en gröt som är skållhet, men inte alls tillagad, d.v.s. flingorna har inte svällt och det är vattnigt.  För hög effekt gissar jag? Och så måste man be dem värma lite till, efter att ha suttit i fem minuter och rört och hoppas att gröten ska eftersvälla så pass att man slipper störa personalen igen. Men det gör den ju inte, och inte är den bra efter nästa omgång heller.

Under tiden har gossen krisat ihop helt av bristen på frukost, så med ena handen försöker jag äta min frukost och dela med mig till barnet, medan andra handen rör gröt frenetiskt. Till slut ger jag upp om gröten och försöker få barnet att äta den rinniga grynmassan, som i vart fall inte är helt rå längre. Han är inte helt förtjust och håller på med allt utom att äta, samt kinkar av och till och smetar gröt överallt. När han fått i sig sin mat är frukosten redan undanplockad, så det var tur att jag tagit en rätt redig portion till att börja med.

Att resa med bebis är att alltid lämna frukostbordet i komplett kaos, knappt en ren fläck på den nypressade vita duken, och en förnärmad servitör som anser att det är helt under hans värdighet att värma barngröt. Fy, vad det är jobbigt med den stelheten! Och hur svårt kan det vara att ha ett litet bord i ett hörn med en liten micro, så att föräldrar själva kan värma barnmaten?

Vi tog en liten promenad med bärselen, varvid H somnade sött en liten stund. Sedan sov han ytterligare en kortare stund på eftermiddagen, efter att jag givit H lunch medan B åkte skidor. Jag lyckades mycket stolt räkna ut hur babykostvärmaren fungerar utan instruktionsbok, så hans burkmat kan vi i vart fall värma på rummet.

Sedan var H vaken, övertrött och krävde att bli underhållen/matad/tröstad genom både eftermiddagsbuffé och femrättersmiddag, för att sedan slockna i pappans famn direkt efter att sista rätten ätits upp. Jag behöver också slockna snarast.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *