Bärmojänger, första halvåret

Bärmojänger, första halvåret

Något som upptagit en hel del av mina tankar (och min budget) sedan H kom är hur jag ska bära honom när han inte är nöjd med att bli satt i babysitter eller lagd i babygym. Ibland måste ju bebismammor göra någonting hemma även när bebis är vaken. Och jag tycker om närheten det ger att bära honom.

H har inte på något sätt varit ett svårt barn; han har för det mesta sovit bra i vagn eller på annan plats hemma, och varit nöjd med barnvagnspromenader även i vaket tillstånd. Jag har stött på mammor i min omgivning som burit… och burit… och burit, på barn som helt enkelt aldrig var nöjda om de inte fick vara PÅ sin mamma konstant. Jag har också stött på mammor som bär sina barn vart de än går helt av egen fri vilja, för att de vill ge sina barn (och sig själva) den närheten.

Jag hade en bild av att jag också skulle vara lite av en sådan mamma. En som bar sitt barn i sjal och sele, helammade så länge som möjligt och bara lagade egen, ekologisk mat till pyret. Lite hippie-ish så där. Så blev det inte riktigt. Med all den tid som gick åt att traggla med amningen där i början, och all den tid jag satt i fåtöljen med H sovande i famnen, var jag rätt nöjd med att lägga ner honom i vagnen, mjukliften, babysittern eller babygymmet när han fann sig i det.

Mitt behov av bärmojäng är därför egentligen inte enormt. När han var plutteliten och bara skrek så där ilsket som riktigt små bebisar gör i början hade jag honom långa stunder i min hybridsjal från Ergobaby. Däri somnade han oftast nästan på en gång, och låg och snusade medan jag plockade med tvätten eller vattnade blommor. Nu när han är äldre tycker jag att det är mysigt att bära honom i Ergobaby Stowaway-selen, eller till och med Babaslingen om Ergon är nerkräkt, medan jag pysslar lite hemma, om han är lite smågnällig och inte vill vara själv.

När vi ska ut och resa kommer vi att ha med oss vår Babyzen Yoyo som vagn. Men jag kommer också att ha med bärsele för platser där vagnen inte fungerar, och ifall H vill bli buren. Jag har sett bekanta kämpa med sulkys i städer med kullerstensgator och små trånga trappor överallt, och känt att det nog är skönt att skippa vagnen på vissa ställen.

Det behov jag har är alltså något snabbt och smidigt för kortare stunder hemma, och något väldigt portabelt att ha på resor samt även något väldigt stabilt för längre bärstunder på resande fot.

Under H:s första halvår har jag skaffat följande bärmojänger:

  • En hybridsjal från Ergobaby. För att jag ville vara en sjalmamma.
  • En MyCarrier från Stokke. För att jag ville ha något stabilt att resa med, där barnet kunde sitta åt olika håll och som fungerade från nyfödd och länge efter det.
  • En Babasling. För att jag ville ha något som var lätt att bara ploppa ner ungen i när jag gör något hemma, och han kinkar.
  • En Ergobaby Stowaway. För att jag inte var nöjd med Babasling som snabb hemmasele, och när Ergon var på rea verkade den vara ett bra alternativ till det, samtidigt som den är en ultraportabel resesele som kompletterar Babyzen Yoyo riktigt bra.

Hybridsjalen var jättemysig att ha H i när han var riktigt liten, innan han blev stabil i rygg och nacke. Det kändes tryggt att han var helt insvept i sjalen, och han kom så nära, så nära. Han trivdes jättebra i den, och somnade i regel efter bara någon minut fast han varit en liten arg, skrikande goblin innan. Det gick bra att lirka ur honom sovande, och jag kunde ha sjalen kvar på mig för senare bruk. Nackdelen var att det tog ett tag innan jag fick in snitsen på att knyta den, men sedan gick det rätt smidigt. När H blev ca 3-4 månader och var rätt stadig , och mer aktiv och nyfiken på världen kändes det dock som att en sele var mer rätt; han var för instängd i sjalen, som automatiskt fasades ut.

Stokke-selen har jag bara provat några gånger, när H var nästan nyfödd. Han satt jätteskönt i den, och somnade lika sött som i sjalen. Men det var helt omöjligt att ta ut honom utan att han vaknade. Selen känns också alldeles för rejäl för att ha som inne-sele; jag ser den mer som en reskamrat framöver nu när H är större. Jag kan tänka mig att jag eller B bär H på ryggen i den, kanske under levada-vandringar på Madeira eller sightseeing i en storstad. Den känns ”outdoorsy” och rejäl. Nackdelen är att den är för klumpig för att använda inomhus, och att det är rejäla karbinhakar och annat som ska knäppas och knäppas upp, vilket gör att det blir för meckigt att använda den för bara korta stunders bärning, och att barnet inte kan lyftas ur sovande.

Och så kommer jag till sorgebarnet Babasling. Jag köpte en beige, och liksom min hybridsjal i färgen clay såg den så där härligt lite-hippie-men-med-en-modern-urban-eko-twist ut. Ett enda spänne (med ett extra säkerhetsspänne under) som knäpptes över axeln, och ungen kunde bara slängas i och bäras lite härligt nonchigt i en massa olika positioner. Så såg det ut i marknadsföringen. I verkligheten är det nästan omöjligt att få ungen att sitta på ett säkert och bekvämt sätt, och den skär in i halsen nästan hela tiden. Jag har fått till en hyfsad höftbärning av H som funkar några minuter medan jag fixar hans käk, men med efterklokhet har jag konstaterat att det var 700 spänn i sjön.

Ergobaby Stowaway som är det senaste tillskottet, är det jag använder hemmavid i nuläget. Den ska också få bli en ständig kompanjon till vår Babyzen Yoyo på resa. Jag har börjat ta för vana att packa ner den i varukorgen även på Buffalon t.ex. när jag ska gå och handla, ifall H snear ur helt och kräver att få komma upp ur vagnen för att se på allt kul i affären. Den är lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H verkar ha det rätt bra i den också. Den packas ihop i sin egen ficka och blir ganska kompakt. Nackdelen är det glansiga tyget på utsidan, som helt enkelt inte känns lika skönt som vanlig bomull. Lite vinternariga händer liksom fastnar i tyget när man drar fingrarna över det.

Den positiva erfarenheten av Ergobaby Stowaway har gjort mig nyfiken på* (*läs: ”besatt av”) andra Ergobaby-selar, främst 360. Jag bara måste ha en. Men jag har lagt så mycket pengar på bärselar m.m. nu att det får vänta tills jag hittar ett bra erbjudande. Den är så ny på marknaden ännu att det aldrig är någon rea på den. Ännu. Men jag väntar. Hinner jag inte medan H gillar att bli buren får det bli till ett framtida syskon.

Kort, illustrerad summering av det första halvårets bärande är alltså:

  • Ergobaby Hybridsjal. Supermysig till liten bebis som är arg och vill vara nära.

    IMG_1425
    H ca en månad, sitter i Ergobaby hybridsjal. Föräldrarna har haft annat att göra än att putsa spegeln på gästtoan.
  • Stokke MyCarrier. Kommer nog att användas mer i framtiden, mest utomhus, men även nyfödd sitter bra i den. (Bild saknas än så länge)
  • Babasling. Bra tanke, sämst i praktiken.

    IMG_2314
    H ca 6 månader, i Babasling. Aj, vad ont det gör i min nacke/hals och oj, vad han sitter dåligt.
  • Ergobaby Stowaway. Liten, snabb och bekväm till bebis som ”vuxit ur” sjalen. Kommer att vara kanon på resor.
    IMG_2334
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna ovanför selen.

    IMG_2373
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna i selen och huvan uppdragen.

För nästkommande halvår önskar jag mig innerligt en Ergobaby 360. Och att H kommer att fatta tycke för att sitta i sele på ryggen. Tänk vilken frihet för mamman! Men ännu har han inte varit så nöjd med ryggbärningsförsöken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *