Nej, så klart ska jag inte sluta amma

Nej, så klart ska jag inte sluta amma

Det där jag skrev igår om att sluta amma. Det vill jag ju inte. Så länge H vill ha tutte ska han få det. Att jag börjat fundera i de banorna är nog bara ett tecken på att jag börjat inse att H faktiskt kommer att sluta amma. Så småningom.

Han kanske inte behöver min mjölk för sitt näringsintag längre, men trygghet och närhet är ju inte dåligt att ge sitt barn heller. Även om det kan ske på många andra sätt också, så klart. Och i nuläget är det ingen stor uppoffring för mig att låta honom amma när han vill.

I går kväll kom jag hem från jobbet vid 20. Jag gick först in och sade hej till H, som låg i babygymmet. Han log världens sötaste lilla leende, men började stortjuta när jag gick ut ur rummet för att hänga av mig jackan. Snutte! H skulle just äta middag då, eftersom hans sovstunder under dagen tydligen skjutit fram måltiderna lite. ( Detta ”tydligen” ska inte alls läsas som att jag snörper på munnen och tänker att det inte är någon ordning på pappan. Inte alls…)

B hade lagat potatis/broccoli/kycklingpuré, som jag fick mata lillskrutt med. H var nöjd, och gjorde sin lilla den-här-maten-gillar-jag-dans i sin stol. Då går benen som två små paddlar och armarna står ut och upp och de små händerna vrider sig som i någon orientalisk dans, samtidigt som han gapar stort och hugger efter skeden,

Sedan ammade han jätteduktigt båda brösten innan han slocknade vid 21. Han vaknade och grät igen efter 23, fick fortsätta amma i sängen och vi somnade. B flyttade över H till hans egna säng när han kom och lade sig.

Och där sov han till 04.23. Fick komma upp till mig, en tutte i nyllet och vaknade igen 05.42. Ny tutte, och han sover än. Vågar jag hoppas på att det vänt nu, vad det nu har varit den senaste veckan, och våra vanliga sovrutiner är tillbaka?

*hoppas hoppas hoppas*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *