Jag orkar inte med min son

Jag orkar inte med min son

Jag påbörjade det här inlägget igår, men orkade inte skriva klart.

Igår natt var H särdeles krävande. När klockan var 00.31 tyckte han att han hade sovit klart i sin egen säng. Det var väl ungefär en halvtimme efter att han lagts där. (Han brukar oftast somna på nedervåningen med oss på kvällen, och sova i mjukliften i soffan tills vi går upp och lägger oss.)

Jag ammade honom till sömns två gånger, varpå vi försökte lägga tillbaka honom, men icke! Han skulle ligga hos mig och började storgråta var tjugonde-trettionde minut natten igenom. Vaknade inte riktigt helt, men grät helt hjärtskärande tills han fick ny tutte/hjälp att få tag i tappad tutte, och var kallsvettig i pannan. Och då hade han ätit en stor portion lax med butternutpumpapuré som sen middag när vi åt vid 21-tiden, så det kan knappast ha varit hunger.

På dagarna är han gnällig, matvägrar ungefär hälften av gångerna, gråter så fort han blir lämnad själv på golvet/i stolen/i babysittern/i sängen. Sover ibland middag länge på förmiddagen, men sedan inte alls på resten av dagen. Eller så är han vaken 12 timmar i sträck. Och när han är trött ligger han i famnen och ålar runt, och utstöter de mest enerverande ljud; klagande, monotona wäh-wäh-wäh eller ba-ba-ba. I det oändliga. Varvat med höga, fönsterkrossarmässiga aptjut. Och kräk.

I går när B kom hem från jobbet bröt jag ihop lite. Utmattad av sömnbrist och efter att ha försökt mata ungen som bara grät vid matbordet, givit honom en flaska tillskott istället, och försökt amma/krama honom till sömns men bara fått ålande unge som legat och klagat ba-ba-ba-ba i två timmar. Och kräkts på sig, mig, amningskudden, stolsdynan, babygymmet, bärselen och köksgolvet. Jag började gråta och sa till B att ungen är skitjobbig, att jag inte orkar med honom. Jag kan nog ha sagt (till B) att H är en vidrig äckelunge också, när det uppdagades att han kräkts ner hela sin axel. Igen.

Efter att ha bytt blöja och kläder på H lade vi oss ner i sängen. Jag ammade H igen, och tio minuter senare sov han djupt.

Jag älskar min son djupt. Hela tiden. Men just nu har jag svårt att orka med honom.

Inatt vaknade han 01.25 och skulle upp till mig. Sedan var det nästan lika illa som natten före, men något längre sömnintervaller mellan gråten.

Något man inte ska göra när man ligger sömnlös klockan fyra på morgonen är att börja googla på gnällig bebis och kallsvettig panna. Gör’t bara inte.

Hoppas lilleman får tillbaka sitt lugn och sitt goda humör snart.

One thought on “Jag orkar inte med min son

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *