H:s andra månad

H:s andra månad

H var en sån liten sparv under sin andra månad. En liten mager råttunge, helt hjälplös. På längden växte han som han skulle, och huvudomfånget likaså. Han hade segat sig upp till födelsevikten när han var ganska precis en månad. Antecknat i ”gula kortet” på hans enmånadsdag är 3 870 g, 55,5 cm längd och 38,4 cm huvudmått.

Det var fortfarande amning och flaskmatning enligt strikt schema som gällde. Vi var fortfarande enormt osäkra, och väldigt oroliga. H kräktes hela tiden, även på nätterna när han sov, så jag låg halvvaken och lyssnade nästan hela nätterna igenom. Och varje gång han kräktes visste vi ju att det var näring som han så väl behövde som bara kom upp igen. B fortsatte vara insnöad på att föra bok över H:s måltider.

H var fortfarande inte så intresserad av nappen, det var mest fingrarna han ville suga på.

IMG_1530
H vid ungefär sex veckors ålder. Suger gärna på tummen.

 

I klädväg hade han samma kläder som han haft som nyfödd, storlek 50-56. Det var fortfarande omlottbodys som gällde, det var väldigt läskigt att behöva trä saker över hans huvud.

Jag började jobba när H var drygt sex veckor gammal, och B fick ta hand om H själv två dagar i veckan. Det var svårt att åka hemifrån, framför allt eftersom de båda sov när jag åkte hemifrån. Tänk om något skulle hända med H medan B sov? Tänk om B inte skulle vakna när H behövde det? Tänk om något skulle hända med B och H bara låg i sin säng och skrek? Mycket katastroftankar var det. Varje gång jag åkte till jobbet och fram till att jag hade pratat med B, och de hade gått upp för dagen. Vilket ofta var vid lunchtid.

Vi åkte och hälsade på hemma hos H:s farmor i början av månaden, vilket var första ”hemma hos”-upplevelsen med H. Det gick bra, men jag var mest i min lilla bubbla med H, och hängde inte med så mycket i samtalen. Kanske var det nästan ett leende som H riktade mot sin farmor?

I övrigt log han mest i sömnen; låg och skrockade för sig själv. Man undrar ju åt vad? Det första solklara vakna leendet fyrade han av mot katten Tjockis en morgon i sängen vid en dryg månads ålder. Vi vågade inte ha katterna i sovrummet om natten ännu, men på morgnarna fick de komma in och hälsa. När han började närma sig tvåmånadersdagen började vakna leenden bli allt vanligare.

IMG_1537
H vid ca 7 veckors ålder. Ett av de första vakna leendena som fångades på bild.

 

Vi fick en fin babysitter från farmor, men den var fortfarande lite väl stor för H, som satt som en ostbåge i den, och kräktes. När vi lånade den lilla kilformade sittdynan från babyskyddet gick det lite bättre.

IMG_1523
H får en fin babysitter från Babybjörn av sin farmor. Cirka 6 veckor gammal.

 

H kunde nu hålla upp huvudet ännu bättre, även om han kunde det redan från början. Han tyckte dock inte att det var kul att bli lagd på mage. Han började bli allt mer intresserad av saker, och låg och tittade och tittade på den fina Playgro-fjärilen från Liberos startpaket. Vi brukade dock kalla den för humlan, av oklar anledning. Kanske för att den är randig, och ”humla” är ett finare ord än ”fjäril”. ”Humlan” och en liten vit uggla hade vi satt fast i huvudänden av vagnens liggdel, och han viftade med armarna efter leksakerna, men gjorde inga ansatser att greppa dem.

Vi brukade också ha leksakerna fästa på ena sidan av vagnen, för att få honom att vända huvudet åt motsatt håll från det han oftast sov på, så att han inte skulle bli sned i huvudet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *